Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

onsdag 31 oktober 2018

Underbar dag med finbesök!

För 10 år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att man kunde få riktigt fina vänner via 'bara' sociala medier. Och själv har jag aldrig varit en sådan person som omgett mig med en massa personer, utan jag har alltid varit nöjd med några få men riktigt goda vänner. Och så är det fortfarande.

Men tack vare sociala medier har jag också lärt känna jättefina människor som jag delar specifika intressen med. Jag har till exempel fått en riktigt fin vän i  MARIE som precis som jag älskar julen och har en helt underbar julblogg som heter MARIES STRÅLANDE JUL. Vi har dock aldrig träffats - men jag hoppas det blir av så småningom - utan hörs på telefon ibland och har kontakt via julbloggarna.

När jag började med den här bloggen så hittade jag också en annan fin HUNDBLOGG som följde en före detta gatuhund, Denniz, i hans nya liv i Sverige med hans matte Therése. Jag började kommentera hennes fina inlägg och bilder och sedan började vi maila varann och så småningom började vi också prata på telefonen ibland😊. Dock bor vi, precis som Marie och jag, långt ifrån varandra så vi har aldrig träffats under dessa år.

Men idag skedde det!

På vägen hem från en höstlovsresa kunde Therése och hennes dotter och deras numera TVÅ fina hundar Denniz och hans bror Gemini (läs mer om dem HÄR) stanna till en stund vid vår lilla ort😊.

Fina Gemini och Denniz på promenad i nya omgivningar!

Det var så OTROLIGT roligt att äntligen kunna träffa Therése och hennes fina dotter på riktigt och få chans att träffa hennes fina fyrbenta killar som det känns som om jag också känner eftersom jag följt dem sååå länge på sociala medier. De är dock två försiktiga herrar men jag fick deras tillåtelse att klappa dem lite grann i alla fall vilket kändes underbart❤.
Eftersom de alla hade suttit länge i bilen så gick vi ner till våran kära lilla hundgård en sväng så att alla fick sträcka på benen lite grann. Jag hade lämnat mina sötnosar hemma eftersom vi hade en sådan kort stund tillsammans och då kändes onödigt att försöka sammanföra alla hundarna.


Även om våran hundgård inte är världens vackraste just nu så verkade Denniz och Gemini godkänna den.


Jag fick möjlighet att ta lite fina foton för att föreviga den här speciella stunden.

Fina Gemini, Alva, Denniz och Therése❤


Therése har verkligen gjort ett otroligt jobb med dessa goa grabbar som växte upp i ett hundhänge i Rumänien och adopterades via HUNDHJÄLPEN. Speciellt har hon jobbat mycket med fina Denniz som är den mer försiktiga av de två bröderna och den hund hon har haft längst. Jag har förstått att det till exempel fanns en tid när han var rädd för att bli fotad med mobilkameran så jag försökte vara diskret och inte ta för lång tid på mig när jag fotade dem.

Sedan fick Denniz och Gemini vänta i deras bil en stund medan Therése och Alva följde med hem till mig och träffade min lilla flock. Jag var lite osäker på hur Kaxmörten skulle vara; det finns ju alltid en risk att han skäller ut människor han inte känner. Dock fick hundarna en jättefin påse med massor av gott hundgodis från Therése, så med hjälp av lite smaskiga go'bitar och Alvas och Therése hundvana så accepterade Kaxmörten dem ganska snabbt tack och lov😊.

Kortet taget av Therése 

Djurälskande Alva fick till och med hålla Kaxmörten i famnen en stund vilket nog var stort för de båda två😀.

Det var verkligen jättekul att ses, och det värmde mitt hjärta att Therése fick en chans att träffa min älskade Alfahane eftersom han är en sådan speciell hund. Dock glömde jag bort att ta några kort på mina hundar med våra eminenta gäster, men ibland har man bara så trevligt att man glömmer bort att ta kort...

Efter att jag hade vinkat adjö till våra underbara långväga gäster (som hade 5 timmars bilkörning framför sig) så fick mina hundar varsitt gott tuggis; det är ju ändå Solstrålens födelsedag idag!


Sedan dröjde det inte länge förrän vi alla låg utslagna på soffan efter våran härliga och händelserika dag!

Annie

tisdag 30 oktober 2018

Syskonbus

Efter de senaste tre dagarnas underbara vita snöväder, så har det idag tyvärr blivit mer normalt oktoberväder (bortsett från den slaskiga, smältande snön då...). Det har öst ner regn från morgon till kväll och det har varit ett gräsligt väder helt enkelt. Stackars Kaxmörten - som avskyr regn lika mycket som jag - tycker det är hemskt att vara ute trots att han har på sig en skyddande jacka. Planen var en tur till hundgården men den planen fick vi ändra, så vi gjorde lite sökövningar inomhus och lekte lite...


Jag ber om ursäkt för det dåliga ljuset på videon, men det är så skumt inomhus på dagarna när jag inte har några lampor tända.

Jag och Solstrålen var också på filmdate hos Bästa T, och medan Solstrålen mumsade på godis så smaskade vi tvåbenta på vindruvor och saffransgifflar mm.

Annie

måndag 29 oktober 2018

Dax för min yngsta att börja skolan!

Idag har vi firat att Solstrålen fyller 7 år! Ja, egentligen fyller han på onsdag, men det passade bättre för syrran att fira idag så då gjorde vi det🎉🎈!

När Solstrålen var ung var han sjuk väldigt mycket och jag trodde ett tag att han inte skulle bli så här gammal så det känns helt otroligt att han nu har blivit hela SJU år! Egentligen märks det inte så mycket på honom att han har blivit så gammal; han drar fortfarande lika mycket i kopplet, och kan vara helt vild ibland och fara runt som den värsta tornadon.
Men samtidigt har han lugnat ner sig så pass mycket att vi kan träna allihopa tillsammans och han kan sitta och VÄNTA en stund, och det var jättelänge sedan som han kissade inne, och han KAN låta bli saker och ta det lugnt hemma medan jag tvättar eller går en stund till affären. Och med tanke på hur hyperaktiv han var som valp, och vilken skillnad det ändå har blivit så är jag nöjd med hans framsteg. Han kommer aldrig bli den perfekta hunden, men han är snäll och kärleksfull, och får mig alltid att skratta, och har världens mjukaste och gosigaste och varmaste öron du kan tänka dig... och det är det viktigaste för mig❤.

Mamma och Linnea kom på födelsedagskalaset...

…och det gjorde även Simon och syrran, samt Pontus och deras hundar.

Jag hade bakat chokladgrottor, chokladmuffins, chokladbollar (tonåringarna
gillar choklad!) och pavlova med hallon och blåbär och alla lät sig
väl smaka😊

Födelsedagsbarnet❤! Normalt sett så brukar jag även servera något gott
till alla hundar, men Shibas mage var i lite olag så vi fick skippa godsaker till
de fyrbenta. Fast jag tror nog de undrade varför de inte fick några egna godsaker..???.

Lite mys med födelsedagsbarnet❤!

Jag hade städat bort nästan alla hundbäddar så att det skulle bli lite mer rum för våra gäster,
men en dyna lämnade jag kvar. Och när hundarna började bli trötta av allt firande så klämde de ihop sig
på den för att vila.

Av 'mormor' hade Solstrålen och de andra två fått varsitt
litet paket med godis, så när kalaset var slut och vi var själva igen
så fick alla ivrigt öppna sina paket. 

Tänk att man kan ha så roligt med lite godis och en toarulle!
 Vi hade ett jättetrevligt kalas och jag är så glad att min fina tvåbenta familj förstår mitt behov av att fira mina fyrbenta sötnosar❤. Man får ju lite annorlunda perspektiv på livet och de varelser man delar livet med när man tyvärr inte har några barn och dessutom är ensamstående❤.

Annie

Att njuta av snön

Nu när jag ser tillbaka på gårdagen är det nästan som att Alfahanen inte fattade att det hade snöat och att det var hans favoritväder.
Vilket i och för sig inte skulle vara så konstigt för allting tar längre tid för honom nuförtiden och kräver mer eftertanke. När han äter till exempel, så kan han ta en tugga och sedan fundera en stund...för att sedan ta en tugga till...och så tänka lite...osv.
Men för att återgå till Alfahanen och snön, så idag när vi gick ut på  morgonen så tog det inte så lång tid förrän han låg och rullade sig i snön som han brukade när han var yngre. Jag lyckades filma en kort liten snutt...


Dessutom var han idag mer intresserad av att nosa i snön och glömde nästan helt bort att be mig om (dvs puttar med nosen på min hand) små godisbitar under promenaden.


Det värmde verkligen mitt hjärta idag att se honom tycka att det var mysigt med snön❤. Det har ju alltid varit hans favoritväder, precis som för hans matte😊.

Annie

söndag 28 oktober 2018

Alfahanens snöiga stund

Jag trodde jag hade lagt upp det här inlägget igår men tydligen var jag lite för trött och missade det...så här kommer det 10 timmar för sent!

Idag har det snöat!
Jag vaknade 05.30 och eftersom jag visste att man hade pratat om snö så kikade jag ut genom fönstret och då var det vitt ute...


Jag var sååå sugen på att gå ut, men nöjde mig med att ta ett kort och sedan gick jag och lade mig igen och sov några timmar till.

Jag har skrivit om dagens snö och de senaste dagarna på JULBLOGGEN, men här kommer lite mer bilder på min älskade Alfahane. Han har ju alltid älskat snö och jag är glad att han även nu i höst får chansen att uppleva snö igen.


 De senaste dagarna har han varit ganska trött i kroppen, men jag ville ändå att han skulle få chansen att njuta lite av snön så vi var ute själva en stund så att han fick nosa omkring i lugn och ro utan en Solstråle som far runt överallt.




Det är bara att ta en dag i taget och se till att varje dag blir så fin som möjligt för honom❤❤❤.

Annie

fredag 26 oktober 2018

Ikväll...

...har jag inte alls haft någon lust att blogga. Trots att jag har haft en full dag (julbesök på IKEA, trevlig pratstund med syrran, tur till hundgård med hundar, lite julpyssel, långt telefonsamtal med god vän mm) så har jag inget behov av att sammanfatta den. Alfahanen har varit lite trött och stapplig efter turen till hundgården och Solstrålen verkar ha lite ont någonstans (som han får ibland) och Kaxmörten har varit kelsjuk.

Men jag vill bara gå och lägga mig nu och gå upp i morgon bitti och titta på STORSLALOM och känna att vintersäsongen är igång...ÄNTLIGEN! Och sedan titta på flera direktsända matcher från NHL-ishockeyn och julpyssla lite mer😊.

Annie

torsdag 25 oktober 2018

Aldrig för gammal för skoj...


Min älskade Alfahane har alltid älskat aktiveringsleksaker, och han har dessutom varit väldigt duktig på att lista ut hur de fungerar. Ingen aktiveringsleksak var för svår för honom har det känts som, och jag fick köpa svårare och svårare leksaker genom åren för att utmana honom (och för att han inte skulle få fram allt godis på en minut...😉).

Men de senaste åren har detta förändras i och med att han har blivit gammal. För några år sedan märkte jag att det var jobbigt för honom att gå runt länge hemma och jaga en leksak. Att dessutom jobba med tassarna för att få leksaken att göra det han ville ledde lätt till att han blev stel😢. Så under ett tag så visste jag inte hur jag skulle göra med den typen av aktivering för honom och slutade därför helt med aktiveringsleksakerna eftersom jag inte ville överanstränga honom och hans leder i onödan. 
Men efter ett tag kändes det inte bra heller, eftersom jag vill att han ska ha ett rolig liv och uppskatta varje dag han har kvar trots att han är gammal. Dessutom VET jag ju att han älskar aktivering även om han inte klarar av det på samma nivå längre. Så jag fick ändra mitt tänk. Istället för att ta bort leken helt och sluta med det för att det var för svårt, så vände jag på det och prövade att göra det mycket lättare för honom. Ganska självklart kan man tycka, men jag har ju alltid varit inställd på att UTMANA mina hundar och göra saker svårare; inte lättare. Men så får man nog tänka med en riktigt gammal hund...gör det LÄTTARE igen!

Så jag tog fram en av de enklaste leksakerna jag hade: en rund boll med ett lagom stort hål där godiset/maten lätt ramlar ur. Sedan sade jag åt Alfahanen att ligga i sin älskade mjuka biabädd (som har en naturlig kant) och satte mig själv bredvid och gav honom sedan bollen. 
Vilken lycka för honom! Det fungerade så bra eftersom jag satt bredvid och stoppade bollen från att fara iväg, vilket innebär att han kunde ligga ner hela tiden. Och godiset trillade lätt ur bollen så han inte behövde jobba så jättemycket för att få belöningen, men tillräckligt för att han skulle tycka det är roligt😊! 
Så nu gör vi detta några gånger i veckan och han älskar det! Och samtidigt kan hans 'bröder' också leka med andra aktiveringsleksaker på sina nivåer så alla har något att göra. Det märks så klart att han inte orkar lika mycket som förut...


...och när han nästan har tömt bollen så är han mer än redo att sova en stund. Men han somnar nöjd och har får göra något han älskar utan att överanstränga sig och det gör mig så glad❤.


Annie

onsdag 24 oktober 2018

Våran Lilla Vrå vs Våran Lilla Julvrå

Det blev lite julpyssel idag🎅🎄!

Den här tiden på året blir det alltid samma sak känner jag...Det blir lätt så att jag tyvärr lägger mer tid på julbloggen än den här bloggen😔. I år finns det också en medveten tanke bakom det.
Jag har nämligen känt i ett par år att jag inte HINNER julblogga så mycket som jag skulle vilja, vilket känns jättetråkigt. Julbloggen och julbloggsvärlden ger mig väldigt mycket under den här tiden på året, så att inte hinna med det har känts riktigt tråkigt.
Därför har jag i år bestämt mig för att jag SKA TA MIG TID för det, och försöka sprida ut ALLT julande jag gör så att jag även hinner med julbloggen på det sättet jag vill.
Vi får se hur det kommer att gå närmare jul, men än så länge har jag kunnat göra det. Dock kan det ju bli på bekostnad av den här bloggen ibland.
Men ni vet ju alla var JULBLOGGEN finns så blir det för tråkigt här så kika in där istället😊.
Idag har jag suttit och julpysslat i ett antal timmar och det finns så klart dokumenterat på julbloggen om ni är nyfikna.

Annie

tisdag 23 oktober 2018

Filmdate x 2

Idag har det varit en händelserik dag för mig och hundarna.
På morgonen var jag och Kaxmörten och Solstrålen till hundgården så de kunde leka med en kompis. Sedan gick jag och Alfahanen till Bästa T för att titta på film. Vi fortsatte med Sagan om Ringen-triologin; den är såå bra! Jag har säkert sett de filmerna 15-20 gånger än så länge.

När vi kom hem bakade jag chokladmuffins som jag skulle ta med till syrran på kvällen, men innan hon kom och hämtade mig och hundarna så hade jag tid att sova en stund eftersom mensen sliter på kroppen.

Hos syrran åt vi middag och sedan tittade vi på en mysig julfilm på Netflix, The Spirit of Christmas.

Nu är vi hemma igen och ser fram emot några lugna dagar med julpyssel. Annars har det blivit riktigt kallt utomhus och väderprognosen nämner eventuell snö till helgen. Det är fortfarande några plusgrader, men jag har tagit fram vantar och mössor och halsdukar och polotröjor och det känns att vintern är på intågande. Det gör inte mig något alls. Det enda jag oroar mig för är att det ska bli halt ute; Alfahanens höfter klarar inte av halka...

Annie

måndag 22 oktober 2018

I väntans tider...



Just nu går jag och väntar och längtar...
Jag väntar på att de riktiga vintersporterna ska dra igång! Och nu är det nära😀!

I helgen blir det en liten mjukstart med storslalom! Och i mitten på november sänder Vinterstudion med längdskidor första helgen. Och i början på december drar skidskyttet igång! Åh vad jag längtar!
Längtar efter att begrava mig i soffan med filtar och hundarna och bara njuta av skidsport och prat om skidsport och lyssna på Andrè Pops...och av att handarbeta timma efter timma allteftersom jag följer tävlingarna och expertanalyser.
Vinterstudiohelgerna är de bästa helgerna på hela året!!

Annie

söndag 21 oktober 2018

Pysselkaos

Idag kom mensen med medföljande magvärk och trötthet...
Trots det lyckades jag ändå dra igång lite julpysselkaos...



...och jag bakade dessutom supermumsiga saffransmuffins med vit choklad och apelsin (jag har smält i mig tre stycken redan)! Jag ville egentligen skriva ett inlägg på julbloggen men jag har haft lite svårt  att hålla mig vaken nu på kvällen så det får vänta. Jag hade nog kunnat gå och lägga mig halv nio om jag velat...

Annie

lördag 20 oktober 2018

Skaldjur i stora lass!

Idag bjöd mamma mig, syrran, svågern och Linnea på kräftskiva! Hade från början tänkt att bara ta med Solstrålen eftersom Alfahanen inte orkar gå upp för de fem trappor som mamma har upp till sin lägenhet, men min svåger erbjöd sig att bära 30 kg Alfahane hela vägen upp så då kunde jag ta med alla hundarna❤. Så tacksam för jag gillar inte att lämna honom (och de andra) hemma om jag inte måste.

Alla tre hundarna vet att de har en hink med leksaker/tuggis hemma hos mamma så jag hann knappt in genom dörren förrän de hade dragit fram hinken och tömt ut leksakerna. Jag är verkligen såå tacksam att mina hundar är så välkommen hos mina nära och kära😊. Alfahanen lade genast beslag på en boll som han sedan ville gräva ner i en hink med en tomatplanta i som stod på mammas inglasade balkong😁. Jag tyckte inte det var en så bra idé så jag lyckades stoppa honom från det. Då kröp han in och gömde sig själv och bollen bakom hennes kökssoffa istället. Har man en fin boll så måste man ju gräva ner den och gömma den; det hör ju liksom till. Det vet ju alla😉!


Jag  hade virkat ett juligt grytunderlägg till mamma som värdinnegåva. Det otroligt fina mönstret kommer från bloggen PYSSELOFIX och kan hittas HÄR. Jag älskar att virka grytunderlägg; man kan variera dem så mycket och det är också ett projekt som blir fint, är användbart och tar inte så lång tid att göra. Det här är dock det mest avancerade grytunderlägget jag har virkat så man ska nog inte ge sig på det om man är en nybörjare...


Men fint blev det!

Mamma hade dukat upp massor av godsaker.


Kräftor, räkor, grönsaker, frukt och kex och ost. Det var så himla gott och vi lät oss väl smaka! Jag älskar kräftor och räkor men de senaste åren har jag inte haft råd med dem så det var en otrolig lyx att få vräka i sig skaldjur för en gångs skull😊.

Det var en jättetrevlig eftermiddag med fint umgänge och god mat och jag var proppmätt när vi åkte därifrån. Hundarna hade varit vakna mestadelen av tiden också så när vi kom hem dröjde det inte länge förrän vi alla satt/låg och sov utslagna i soffan här hemma😊.

Annie

fredag 19 oktober 2018

Kika in på julbloggen...

...så kan ni läsa om min dag som innehöll både frost på marken och glass i handen och nötter i påsar😊. Inlägget hittar ni HÄR!
Jag är ganska slut i skallen efter dagen och ska koka lite risgrynsgröt till middag och titta på något avkopplande på TV.

Annie

torsdag 18 oktober 2018

En ny och väldigt kär ägodel!

Som ni vet så är ju jag ett STORT sportsfan, och framför allt älskar jag NHL-ishockeylaget Washington Capitals där min favoritspelare Nicklas Bäckström spelar tillsammans med ligans bästa målskytt Alexander Ovechkin som även är lagets kapten. Ovechkin kom till laget 2 år innan Bäckis, och sedan har de spelat tillsammans i 11 år. Bäckis har dessutom assisterat till mer än hälften av Ovechkins mål i ligan. 

Det största man kan vinna inom ishockey är Stanley Cup och få sitt namn ingraverat på den enorma  och tunga Stanley Cup bucklan. Men vägen dit är VÄLDIGT LÅNG och för de flesta ishockeyspelare ouppnåelig. Först måste de 33 lagen spela 82 matcher under den ordinarie säsongen mellan oktober-mars och sluta topp 8 av 16 lag i en av de två konferenserna (Östra vs. Västra). Sedan ska man spela 4 omgångar i slutspelet mot de allra bästa lagen där man i varje runda spelar bäst av sju matcher. Och varje omgång blir bara svårare och svårare allteftersom lagen försvinner och de bästa är kvar. Det innebär att man i slutspelet måste vinna 16 matcher mot bästa motstånd för att få den stora äran att lyfta Stanley Cup bucklan.

Washington Capitals hade bara nått finalen EN gång på över 40 år och aldrig vunnit...tills de lyckades vinna i våras!!! Och i en fjärdedel av alla de åren så har jag följt dem i deras kamp om äran, och jag måste erkänna att det FORTFARANDE känns lite smått overkligt att de faktiskt lyckades vinna! Och efter ett lag har vunnit så får varje spelare en dag med den stora bucklan då de får ta hem den till sitt land och visa upp den för så många som möjligt. Och i augusti i år var det Nicklas Bäckströms tur.

Någon gång under den här sommaren så fick jag idén om att göra ett collage som minne av den här underbara sommaren då jag fick se Washington vinna Stanley cup, och jag fick se Bäckis och Stanley Cup bucklan live och jag fick chans att träffa Bäckis personligen och gratulera honom och få en personlig autograf. Så jag har samlat på mig bilder och autografer och i söndags så hjälpte min otroligt duktiga syster mig att sammanställa allt. Jag hade en del idéer om hur det skulle se ut på ett ungefär, men syrran är den som har scrapbooking kunskapen att sammanställa det snyggt så jag tog väldigt tacksamt emot hennes hjälp!


Så vi gick igenom materialet jag hade och syrran hjälpte mig att fixa till korten så att de skulle kunna hänga ihop och få plats tillsammans.


Efter ett tag fick vi till en ganska bra ordning bland allt material...


...och började få en känsla för hur det hela skulle hänga ihop. Vad som kunde ta lite mindre plats och vad som var viktigare för mig.
I princip så var mitt jobb att TYCKA om allt medan syrran var den som gjorde så gott som allt praktiskt😊. Och jag är enormt tacksam för hon är så duktigt och snabb; hade jag inte haft hennes hjälp hade jag fortfarande hållit på och jag hade definitivt inte varit lika nöjd!


Här börjar man få en känsla för hur collaget skulle bli. Dock så behövde vi syrran göra i ordning lagets symbol, den blårödvita örnen (den vita fågeln i mitten nedanför).


I verkligenheten ser den ut så här...


...och när syrran hade klippt och skurit och satt ihop blått och rött och vitt papper så såg hennes örn ut så här:


HEELT OTROLIGT! Min syrra är verkligen sjukt duktig på scrapbooking och papperspyssel!

Sedan återstod bara några finjusteringar som att hitta exakt rätta platsen för allt viktigt, och rama in autograferna (från Bäckström och de två andra svenskarna i laget).


 När vi var klara satte vi upp collaget på ett vitt bakgrundspapper...


...och ramade in det hela med en svart ram.


Jag älskar verkligen resultatet och jag är såå nöjd! På den övre delen ser man bilder på Bäckis och Ovechkin tillsammans när de spelar och när de vann och firade Stanley Cup tillsammans. I mitten är det laget Washington Capitals i fokus med örnen, årtalet och lagfotot med bucklan. På den nedre vänstra sidan är det Bäckis i sina hemtrakter och när han och Christian Djoos firar med bucklan och på den nedre högra sidan är det minnen från mina möten med Bäckis i somras och när han fick visa bucklan på hemmaplan❤.
Jag kan bara säga att jag älskar varje del av denna tavla och varje bild har minnen och känslor för mig...och jag är så OTROLIGT TACKSAM för att min kära syster lade en hel eftermiddag/kväll på att hjälpa mig med detta hjärteprojekt❤❤❤!

Tavlan mäter över 50x70 cm och hänger nu på min vardagsrumsvägg ovanför soffan och ger mig glädje varje dag.


Den uppmärksamme kanske ser att vi dessutom har lagt till tre vita stjärnor här och där som också är del av lagets logo.
När jag började drömma om ett collage för att fira Capitals och Nicklas Bäckström så hade jag aldrig trott att det skulle bli så HÄR bra!!!

Annie

onsdag 17 oktober 2018

En vanlig onsdag i oktober

Idag har varit ännu en lugn och skön dag med julklappstillverkning och engelska deckare på tvn. Jag har fått en hel del gjort och känner mig ganska nöjd med hur jag har spenderat dagen. På eftermiddagen blev jag trött och sov en stund i soffan, och sedan gick jag ner med Kaxmörten och Solstrålen till hundgården så att de fick leka med en kompis. Efter att sedan ha stått i köket några timmar och gjort plättar och diskat mm, så har jag nu på kvällen tittat på en gammal julfilm  - Miracle on 34th Street från 1947 - och är redo för en till - It's a Wonderful Life från 1946 - innan jag går och lägger mig.
Jag absolut älskar de gamla amerikanska julfilmerna❤🎅🎄!

Annie


tisdag 16 oktober 2018

Lugn tisdag

Idag har jag varit lite trött. Alfahanen hade något problem med tassen igår kväll och då blir det genast lite oroligt inombords och svårt för mig att koppla av och sova bra. Tack och lov har jag inte märkt att han stör sig nämnvärt över tassen idag, så förhoppningsvis kan jag sova bättre i natt.

Annars har jag och Kaxmörten varit på filmdate hos Bästa T  och vi tittade på sista Twilight-filmen. Normalt sett är det sedan umgänge med syrran på kvällen på tisdagskvällarna, men vi kände oss båda lite trötta så vi bestämde oss för att ställa in det idag och satsa på nästa tisdag istället.

Så det har blivit virkning och fotboll på tvn ikväll istället, och jag har faktiskt lyckats avsluta några projekt vilket känns jätteskönt. Den här veckan är det verkligen fokus på julklappar, för sen kommer jag att dra igång med julbak och annat julpyssel så då blir det lite mindre tid för julklappstillverkning framöver...

Annie

måndag 15 oktober 2018

*Han tog rullatorn och stack!'

Det var länge sedan vi var i skogen med syrran och deras hundar, så tanken var till stor del att passa på medan Alfahanen fortfarande kunde njuta av en skogstur. Och vädret var ju underbart varmt och soligt för att vara i mitten på oktober så det passade väldigt bra igår. Den lilla skogen ligger nära oss så det var ingen risk för älgjakt just där, tack och lov.

Jag hade med mig ett längre repkoppel till Alfahanen eftersom han aldrig har kunnat vara lös. De andra håller sig alltid runt oss så de har inget problem att vara lösa. Dock trodde syrran att Alfahanen inte borde behöva ett koppel eftersom han inte kan springa lika fort och är stel och lugnare nu på ålderns höst. Jag var lite mer tveksam för jag vet att min pälskling gärna glömmer att han är pensionär och att han fortfarande vill försöka göra som han gjorde för 10 år sedan😉. Men jag tänkte att 'vi prövar väl' och ser hur det går. Så han blev lyft ur bilen och sedan gick han iväg och nosade och pinkade och försökte gå lite ibland lingonrisen.


Men det dröjde bara till slutet av denna filmsnutt innan han kom på att han faktiskt inte hade något koppel på sig...YIPPIEE!...och att han faktiskt kunde göra vad han ville...WHOHOO!
Så han började trava iväg på grusvägen framför oss. Det gick inte så fort och det var en ganska stel travning men framåt gick det och bort från oss tog han sig😊. Det var verkligen som om det hade gått upp för honom att efter hela 13 år hade han äntligen chansen, ha! Jag ropade på honom upprepade gånger, men endera så hörde han inte mig eller så struntade han i mig för han bara fortsatte att trava längre  och längre bort. Så då fick jag ju börja springa efter honom samtidigt som jag skrattade för fullt för det såg så underbart ut att se honom njuta av livet och av friheten. Och han höll sig hela tiden på grusvägen och det gick inte så fort för honom så jag såg honom hela tiden och blev aldrig orolig. Men till slut så blev han tvungen att sätta sig och skita - tack och lov😁! - så då lyckades jag komma ikapp våran underbara gamla rymling, men jag skrattade så jag nästan grät, och han verkade mycket nöjd med livet även om han också var mycket trött!



Jag och Alfahanen (och Kaxmörten och Solstrålen som hade följt med mig när jag började springa) började gå tillbaka till syrran och svågern som väntade på oss och när vi kom fram till dem så sade syrran att 'Han tog rullatorn och stack!', vilket förstås fick mig att skratta ännu mer😀! Min älskade pensionär❤! Det var verkligen ingen tvekan om att han njöt för fullt och hade det jättemysigt i skogen även om han fick kämpa sig fram när han försökte gå och lukta bland snåren vid sidan av grusvägen.

Innan vi åkte hemåt så låg han en stund bland löv och gräs och vilade och njöt av livet...



...och vi passade på att ta jättefina kort på honom.





Jag är verkligen glad att vi kom ut i skogen och att jag fick chansen att se mina pälsklingar ha så roligt!


För även om detta inlägg i princip bara har handlat om Alfahanen så kan jag rapportera att ALLA hundarna var riktigt trötta och nöjda när vi åkte därifrån. Och jag kommer minnas och le länge åt den underbara synen av min älskade Alfahane som tog rullatorn och stack😁❤!

Annie

söndag 14 oktober 2018

Trött efter händelserik dag

Idag har vi spenderat en väldigt trevlig dag med syrrans familj. Vi åkte till skogen med alla hundarna och sedan ägnade syrran och jag hela eftermiddagen åt ett mycket speciellt projekt😊😍!
Jag har tagit massor av kort under dagen och har mycket att visa, men jag känner mig alldeles slut i skallen så här på kvällen så jag får nog återkomma imorgon när jag har fått vila ut lite. Jag är inte van att göra så här mycket under en dag😉!
Jag måste bara visa en underbar bild på en lycklig hund i skogen idag❤...


Annie

lördag 13 oktober 2018

En dag i sänder...

Efter jag hade skrivit gårdagens inlägg så gick jag ut med hundarna på kvällspromenaden, och det visade sig att turen till hundgården tidigare under dagen med alla hundarna hade slitit mer än jag trodde på Alfahanen. När vi kom hem och han skulle försöka gå uppför trapporna i trapphuset så rasade han ihop och jag fick kasta mig ner för att hindra att han gjorde sig illa. Jag går ju alltid precis bredvid honom för att kunna vara beredd om han tappar balansen. Jag lyckades stoppa hans fall och satt stilla med honom mitt i trappen en kort stund för att vi skulle lugna ner oss båda två. Sedan hjälpte jag upp honom på fötter innan jag gick uppför hela trappan med de andra två medan han väntade längre ner. Eller väntade och väntade...han ville ju hänga på så han försökte gå men jag fick säga till honom att stanna så jag kunde hjälpa honom ordentligt.

Så idag har vi tagit det lugnt för att han ska få vila kroppen och vi har fokuserat på aktivering som kan ske inne liggandes ner såsom tuggis. Det är så svårt att få balansen rätt för honom. Jag vill ju inte att han bara ska få ligga hemma och inte göra något roligt; han måste ju få ha ett innehållsrikt och roligt liv även om han är (jätte)gammal. Annars kommer han ju tappa livslusten ännu fortare...
Han hade ju verkligen kul i hundgården igår, så jag tror att hade jag kunnat fråga honom så hade han ändå sagt att han absolut ville gå dit.

Jag får bara fortsätta att vara lyhörd till honom och läsa av hans humör och kropp så gott jag kan och sedan ta en dag i taget med honom. Tack och lov är han riktigt duktig på att tala om vad han vill - 'trots att han är en hund' - så på det sättet hjälper han till väldigt bra själv i den svåra processen❤.


Älskade, älskade vän❤.

Annie