Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

lördag 27 april 2019

Virkade presenter

Jag och Kaxmörten var på filmdate igår, och eftersom både bästa T och hennes mamma hade fyllt år så hade jag med mig handgjorda presenter till dem.
T:s mamma fick en virkad sommarduk.


Hon tycker om blommor så jag försökte använda färger som får en att tänka på sommarängar och sommarblommor. Mönstret heter ROSEBUD MANDALA.

Till T hade jag virkat en halsdukssjal efter ett mönster som heter UNITY SHAWL. T såg en sådan sjal som jag virkade på tidigare och ville ha en egen så det var bara att virka en till😊.


Jag har använt det ljuvligt gosiga och melerade garnet Scheepjes Wanderlust.


Och självklart blev det två tjusiga tofsar också. Efter att jag läste den utmärkta beskrivningen på HUR MAN GÖR EN TOFS på det enklaste sättet så är det numera mycket roligare att addera tofsar till mina virkade alster.

Annie

fredag 26 april 2019

Så sorgligt...

Ikväll föll många tårar när jag läste UNDERBARA CLARAS BLOGG där hon med stor sorg i hjärtat berättade att deras fina lilla hund Melker blev jättedålig igår och fick somna in. Det gick rakt in i mitt känsliga hjärta och tårarna bara rann. Efter att vi fick ta farväl av min systers trogna vän Vicky och med den överhängande oron för Alfahanen så ligger känslorna och tårarna konstant nära ytan.

Och jag var inte den enda som blev ledsen när jag läste inlägget. Kärleken till våra hundar och andra husdjur påverkar alla oss som har någon erfarenhet av det, och över 250 människor har hittills kommenterat det och beklagat deras sorg. Hoppas hon finner lite tröst i det. Och när jag läste kommentarerna - och grät ännu mer - så var det många fina och tänkvärda ord som skrevs om kärleken till våra djur och sorgen vi måste gå igenom när vi tvingas säga adjö till våra bästa vänner.
Så fruktansvärt sorgligt💔.


Annie

torsdag 25 april 2019

Ishockey-uppdatering

Tyvärr blev det som jag befarade...Washington åkte ut i natt. Och jag satt uppe hela natten och plågades - det blev dubbel övertid - och gick till slut och lade mig 06.00 när Carolina fick in pucken i mål... Det enda positiva med natten var att jag hade tid att röja upp ordentligt i köket eftersom det blev hela 4 periodpauser då jag försökte hålla mig vaken medan jag inväntade nästa period av känslomässig tortyr.... Jag kan i alla fall trösta mig med att jag noga har dokumenterat förra årets otroliga Stanley Cup-resa och vinsten, och jag har dessutom spelat in matchen då de vann bucklan förra året. Kommer nog att titta på den snart för att trösta mig själv lite.
Nu tittar jag in på sportsajterna titt som tätt för att se om Nicklas Bäckström kommer att komma till ishockey-VM. Han har spelat otroligt bra och så han skulle definitivt bli en ledande spelare i Sverige - kanske till och med kapten - om han kom... Hoppas, hoppas, hoppas!!!
Ovechkin och de andra 2 ryska stjärnspelarna i Washington har redan tackat JA till VM-spel så när inte Sverige spelar matcher kommer jag nog att hålla på Ryssland.

Nu är det ju dock så att det inte bara är Stanley Cup-mästarna Washington som har åkt ut i den första rundan... Detta år har verkligen varit skrällarnas år och i princip alla storfavoriter har redan åkt ut. Ligans överlägset bästa lag i år Tampa Bay Lightning - som slog alla möjliga rekord - åkte helt oväntat ut i 4 raka förluster, och vinnarlaget Pittsburgh Penguins som Washington har kämpat mot så många gånger åkte också ut med en ryslig fart. Den andra konferensens bästa lag Calgary Flames åkte ut och förra årets finalmotståndare Las Vegas Golden Knights förlorade i en sjunde och avgörande och HELT GALET BRA match mot San José Sharks..

Jag kommer förstås att fortsätta se alla matcher för det är riktigt bra ishockey som spelas, även om jag inte kommer att vara vaken på natten. Fördelen nu är ju i alla fall att det är mycket mer underhållande och trevligare att titta på matcherna när hjärtat inte sitter i halsgropen hela tiden. Jag har dessutom några lag som jag håller lite extra på nu när mitt älskade Capitals inte är med längre😭.
 Ett lag är New York Islanders som har en svensk målvakt, Robin Lehner, som har haft det jättetufft privat men nu spelar sitt livs ishockey. Dessutom är det Capitals förre coach Barry Trotz (som ledde Washington förra året när de vann) som coachar Islanders i år.
 Sedan håller jag lite grann på San José Sharks för de har några jättebra spelare som har spelat riktigt länge i ligan och som verkligen förtjänar att vinna Stanley Cup.
 Slutligen håller jag lite extra på Colorado Avalance som har haft det riktigt tufft i ett antal år och som nu har vänt på det och har en svensk lagkapten Gabriel Landeskog.

Men vem som än vinner kommer det att bli ett oväntat lag och ett lag som aldrig har vunnit eller som inte har vunnit på väldigt länge så det kommer ändå att bli intressant att följa slutspelet nu när alla stora favoritlag är borta. NHL brukar ha en tävling varje år när man får gissa slutspelsträdet innan det börjar, men i år har de ändrat reglerna och man får nu en ANDRA chans att gissa hur fortsättningen kommer att gå. Antagligen har så många gissat fel att det knappt blev några tävlande kvar efter första rundan😉.

Annie



onsdag 24 april 2019

Annorlunda kärlekshistoria i bokform


Jag har alltid tyckt om att läsa och gärna då romantiska böcker. Jag kommer ihåg hur jag under tonårssomrarna låg och sträckläste harlequin-böcker på familjebåten. Ofta var jag så inne i boken att jag inte hörde när mamma och pappa försökte prata med mig.

I London läste jag också väldigt mycket. Bland annat läste jag mer än hälften av alla Sagan om Isfolket-böckerna och då och då åkte jag förbi min tunnelbanestation för att jag var så inne i boken...Just då var nog läsandet även ett sätt att fly från mitt ganska jobbiga liv.

De senaste åren har jag tyvärr kommit ifrån bokläsandet en del. Jag tycker om att ligga och dra mig på morgonen och vakna till liv genom att läsa, men böckerna blev sakta men säkert ersatt av telefonen istället och jag började kollade sportnyheter och läsa bloggar på nätet mm. Jag misstänker att många andra har drabbats av detta fenomen under det senaste årtiondet. Men nu på slutet har jag saknat att läsa böcker, och dessutom är det ett bra sätt att hålla igång hjärnan, så jag har tagit upp min gamla morgonrutin då jag läser böcker igen. Och det är så trevligt! Telefonen kan jag ju kolla senare under dagen, men morgonstunden är återigen vikt för bokläsande

Den senaste boken jag läste var Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson. Jag hörde talas om den här boken för ett tag sedan och blev väldigt nyfiken på den. Det är ju en liten annorlunda kärlekshistoria, och sådant gillar jag. Dessutom är boken baserad på Emmys egna upplevelser när hon träffade sin man vilket gör det hela ännu mer fascinerande.

Vad tyckte jag då om boken?
I början hade jag lite svårt för den, eftersom den i början är skriven i en ganska humoristisk ton vilket inte kändes så seriöst. Men efter ett tag kom jag in i jargongen och när de två huvudpersonerna träffades blev det ju ganska intressant från en romantisk aspekt. Andra halvan av boken kunde jag ha sträckläst för då var det mera känslor och djup i boken och mindre humor och deras historia grep verkligen tag i mig.
Så jag skulle nog rekommendera boken på grund av den annorlunda men fina kärlekshistorien, men man kanske får ge boken ett antal kapitel innan man kommer in i den ordentligt.

Och är ni nyfikna på verkligheten bakom romanen så kan ni läsa mer om den HÄR.

Annie

tisdag 23 april 2019

Någon som vet...?

Det känns verkligen som om jag är i en svacka just nu när det gäller bloggandet. Det har hänt mycket jobbigt de senaste månaderna som jag inte alltid vill skriva om; samtidigt har det påverkat mig och gjort att jag inte mår så bra. Vilket i sin tur gör att jag inte har den minsta inspiration till att skriva blogginlägg. Till och från funderar jag på om jag skulle ta en bloggpaus, men då är jag rädd att jag aldrig skulle komma igång igen. På något sätt så fyller ändå bloggen någon form av funktion i mitt liv; det är liksom en påminnelse att jag lever mitt lilla liv - hur fjuttigt och ointressant det än är - och försöker finna någon mening med det.

Och just nu är det verkligen något jag funderar på...eller rättare sagt försöker att INTE fundera på för då skulle jag bli galen... Vad är det egentligen för mening med livet??? När livet som pågår omkring en innehåller olyckor och sjukdomar och oro inför framtiden så undrar jag ibland...? Kanske saknar jag en positiv motpol i mitt liv som väger upp det negativa som händer i livet...? Hundarna hjälper mig ju normalt sett men med oron och stressen över Alfahanen så är det ju också negativt. Och de andra två hundarna är ju 10 år och 7,5 år och jag vet inte hur länge de kommer att leva. Och så finns oron för hur jag ska ha råd med hundar framöver. Min magra ekonomi tillåter inte direkt för några stora framtidsplaner eller drömmar, men hundar MÅSTE bara finnas i mitt liv för annars skulle jag inte orka leva i min egen vardag.

Jag har hört människor säga att barn ger livet en mening, men det har jag ju tyvärr inte. Inte heller en partner, och det känns dessutom som en omöjlighet framöver. Jag har varit med om så mycket jobbigt att jag inte tror jag skulle kunna lita på ännu en ny människa och släppa in den personen nära mig även om det var ett alternativ.

Nej, just nu försöker jag bara begrava mig i handarbete (virkning) och sport (ishockey) och hundarna för att undvika att fundera på vad framtiden för med sig och vad det är för mening med allt detta som kallas livet...?

Och Washington förlorade sin match i natt så nu är det 7:e och avgörande (i första rundan) imorgon natt. Och som det känns just nu kommer de att förlora och åka ut ur Stanley Cup-slutspelet och mitt liv kommer te sig ännu lite mer tungt. Fast jag hoppas jag har fel. Annars är det bara att hoppas på att  Nicklas Bäckström bestämmer sig för att vara med i ishockey-VM i maj...det skulle vara en LITEN tröst.

Annie



Lugn och skön påsk

Det har varit en lugn och skön påsk med massor av virkning och ishockey. Inget drama överhuvudtaget vilket har varit väldigt välbehövligt. Vädret har varit otroligt skönt och hundarna har njutit av att ligga på balkongen...vilket också har gett mig dåligt samvete för att jag inte har tagit itu med resten av balkongen och plockat bort ljusslingor och julgranen mm... Men det finns tid nog för det senare och det viktigaste är att hundarna får plats där. Själv är jag inte så intresserad av att vara på balkongen än utan vill hellre virka och titta på ishockey.
Nu är klockan nästan 01.00 och jag sitter och väntar på att Washingtons match ska börja. Vi sov länge i förmiddags så än är jag inte så jättetrött, men vi får se hur länge jag orkar vara vaken. Själva perioderna är ju inget problem för då är det ju så spännande, utan problemet är när man under direktsändningen måste hålla sig vaken under de 18 minuter långa pauserna... Det känns dock skönt att veta att OM de inte vinner i natt så har de ytterligare en chans på hemmaplan om två dagar. Men jag hoppas verkligen att det inte kommer att behövas.

Let's Go Caps!

Annie 

söndag 21 april 2019

Ni anar inte...

...vad lättad jag är!!! Washington vann match 5 mot Carolina med hela 6-0 och spelade återigen riktigt bra. De amerikanska kommentatorerna konstaterade att de spelade som 'Stanley Cup Champions' och det var en fröjd att höra de orden! Matchen började med att Bäckström återigen gjorde mål, och jag har nog aldrig sett honom vara så produktiv i ett slutspel. Faktum är att jag blev så lättad över deras vinst att jag nästan började gråta... Ja, jag vet att jag är knäpp...men jag älskar verkligen det här ishockeylaget med Bäckis och Ovechkin och jag vill så gärna att de ska gå långt i år också!!!

Nu är det match 6 på bortaplan i morgon natt och jag hoppas, hoppas att laget kan ta sig i kragen och vinna på bortaplan också. Förra året spelade de nästan bättre på bortaplan under slutspelet och det behövs verkligen att de gör det i år också om det ska gå bra.
Det är obegripligt för mig hur man kan tycka att ishockey är tråkigt; här tycker till och med hundarna det är roligt med ishockey när matte tjuter högt under matcherna😀!

Annie

lördag 20 april 2019

Påskafton


I år har jag inte påskpyntat hemma; det har varit så mycket annat att jag inte orkar tänka på att pynta. Jag har min nya påskduk på vardagsrumsbordet och köpte lite matchande tulpaner och det får räcka för i år.


Annars känner jag mig ganska trött, sliten och deppig just nu och är väldigt nöjd att bara vara hemma och vila på soffan.


Eftersom vädret har varit varmt och skönt har balkongdörren varit öppen så att hundarna kan vara på balkongen om de vill.


Som synes så njöt verkligen Alfahanen av att ligga ute på balkongen, trots att matte inte har orkat göra i ordning där än.


Ibland fick jag fint sällskap på soffan.

I natt spelar Washington igen men jag orkar inte vara uppe. Dessutom är jag riktigt orolig för hur det ska gå så jag ser till att förhoppningsvis få en god natts sömn innan jag tittar på den här ödesmättade matchen i morgon...

Annie

fredag 19 april 2019

Orolig

Nu har Carolina vunnit 2 matcher på raken mot Washington Capitals och jag börjar känna mig riktigt orolig...😨. Det har inte sett bra ut för Capitals de senaste matcherna; de har haft svårt att göra mål och komma till bra målchanser och just nu har jag en riktigt dålig känsla... Men jag hoppas att faktumet att Capitals och Nicklas Bäckström ska spela på hemmaplan nästa gång gör att de lyfter sig igen och visar varför de är de regerande Stanley Cup-mästarna!
Usch vad det här är jobbigt...!

Annie