Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

fredag 30 juli 2021

Förbudet

 Syrran och svågern är bortresta så jag går dit och plockar av hallon som mognar i deras trädgård. Som tack för besväret behåller jag hälften och fryser in hälften åt syrran. Bra fördelning tycker jag som annars inte har tillgång till hallon. Som vanligt är jag övervakad av en Solstråle som bekymrad står och gnäller på deras altan eftersom jag är sååå långt borta...!


Nu när jag är vuxen och får möjligheter att plocka bär direkt från buskarna så påminns jag alltid om min barndom. Jag har alltid älskat frukt och bär, och när jag växte upp i Stockholm på 70-talet så bodde vi i en villa med en underbar frukt- och bärträdgård. Det fanns hallon och björnbär och jordgubbar och svarta/röda vinbär och olika slags krusbär. Och många fruktträd med plommon, äpplen, körsbar och päron. Helt enkelt ett paradis för ett barn som mig som älskade frukt och bär...om det nu inte hade varit så att det fanns ett bärplockarförbud för oss (syrran och jag) barn😱.

Det var nämligen så att mamma var hemmafru och tog tillvara på alla bär och kokade saft och gjorde sylt...och om jag inte minns fel så brukade det stå några flaskor i 'pappas' källare på jäsning också. Det var nog ganska fullt i källarförrådet med burkar med krusbärssylt och flaskor med vinbärssaft mm. Så mamma tog noga tillvara på allt ätbart som växte i trädgården och vi barn fick strikta order om att inte plocka bär eller frukt. MEN...jag fick äta det som hade ramlat ner på marken, så jag minns att jag krälade runt under vinbärsbuskarna och letade mogna bär😂. 

Det kändes så klart FRUKTANSVÄRT orättvist att jag inte fick plocka och äta de där supermarriga hallonen och björnbären som hängde i snåren. Eller ta krusbär (som jag alltid har älskat) från de stora taggiga buskarna...(brukade dock hitta en del på marken om jag inte minns fel😉). Mamma var ju bara elak helt enkelt. Fast nu inser jag ju att hon nog gjorde helt rätt som förbjöd mig från att plocka bären😉😁. Risken var nog ganska stor att jag annars hade stått i buskarna så ofta jag kunde och ätit upp de flesta bären...och vi hade fått klara oss utan saft och sylt och allt annat gott som mamma gjorde.

Så just därför känns det numera så otroligt lyxigt när jag hemma hos syrran får plocka och äta ALLA krusbär på deras lilla buske, eller ta stora klasar med röda vinbär direkt från busken och stoppa in i munnen. Det är nästan så jag väntar på att mamma ska komma och säga till mig att jag faktiskt inte får plocka bären😳😂... 

Tänk vilka djupa spår barndomen kan sätta i oss...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!