Det var nämligen så att mamma var hemmafru och tog tillvara på alla bär och kokade saft och gjorde sylt...och om jag inte minns fel så brukade det stå några flaskor i 'pappas' källare på jäsning också. Det var nog ganska fullt i källarförrådet med burkar med krusbärssylt och flaskor med vinbärssaft mm. Så mamma tog noga tillvara på allt ätbart som växte i trädgården och vi barn fick strikta order om att inte plocka bär eller frukt. MEN...jag fick äta det som hade ramlat ner på marken, så jag minns att jag krälade runt under vinbärsbuskarna och letade mogna bär😂.
Det kändes så klart FRUKTANSVÄRT orättvist att jag inte fick plocka och äta de där supermarriga hallonen och björnbären som hängde i snåren. Eller ta krusbär (som jag alltid har älskat) från de stora taggiga buskarna...(brukade dock hitta en del på marken om jag inte minns fel😉). Mamma var ju bara elak helt enkelt. Fast nu inser jag ju att hon nog gjorde helt rätt som förbjöd mig från att plocka bären😉😁. Risken var nog ganska stor att jag annars hade stått i buskarna så ofta jag kunde och ätit upp de flesta bären...och vi hade fått klara oss utan saft och sylt och allt annat gott som mamma gjorde.
Så just därför känns det numera så otroligt lyxigt när jag hemma hos syrran får plocka och äta ALLA krusbär på deras lilla buske, eller ta stora klasar med röda vinbär direkt från busken och stoppa in i munnen. Det är nästan så jag väntar på att mamma ska komma och säga till mig att jag faktiskt inte får plocka bären😳😂...
Tänk vilka djupa spår barndomen kan sätta i oss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!