Jag misstänker att jag inte är den enda personen i världen just nu som inbillar sig att varje harkling, varje nysning, varje värk är ett tecken på Viruset.
Igår var en sådan dag när jag inte kunde få det ur huvudet. Hade jag inte lite huvudvärk? Tänk om jag känner mig frusen för att jag har fått feber? Blev jag inte lite extra andfådd när jag lekte med hundarna? Kliar det inte lite extra i halsen? Så fort jag lämnade lägenheten hade jag på mig stickade vantar - Tack kära mamma! - för att inte få eller sprida Viruset, och på hundpromenaderna gick jag lååångt ifrån alla andra pga av Viruset. På kvällen var jag jättetrött...och tänk om det beror på att jag börjar bli sjuk?? (Nu inser jag ju att jag var så trött för att jag var på helspänn hela dagen och sönderstressad...)
Men så somnade jag och i vanlig ordning vaknade jag ett antal gånger under natten. Och kände mig frisk som en nötkärna utan feber, snuva, halskänningar etc etc. Och likadant på morgonen; känner mig helt frisk. Och jag har inte sett i någon av de 100-tals nyhetssändningar att Viruset försvinner på natten...så jag kunde tack och lov konstatera att jag INTE - ÄN SÅ LÄNGE - har fått Viruset.
Och idag har jag tack och lov känt mig helt normal. Men imorgon, eller om några dagar kommer hypokondrin att kicka in igen - det vet jag. Men det är bara att hoppas att det fortsätter att vara ENBART hypokondri och inget annat...
För att inte stressa sönder och för att inte huvudet ska explodera av ångest så har jag fått begränsa nyhetsläsningen och nyhetsuppdateringen till en stund på eftermiddagen varje dag. Min vardag och mitt liv fungerar liksom inte annars. Jag har sett att andra som också redan har problem med ångest depression i sina vardagliga liv får göra likadant. Man klarar inte av att hantera livets prövningar under dessa omständigheter annars.
Men jag blev glad när jag såg att virkdesignern JEN TYLER (Hooks'n Tales) lät alla ta del av några av hennes underbara virkmönster på RAVELRY helt gratis nu under helgen. Jag fick då möjlighet att lägga beslag på ett av hennes mönster som jag har spanat in tidigare vilket jag är väldigt tacksam för. Det värmer verkligen att se hur alla i hela handarbetsvärlden försöker att stötta varandra genom att bjuda på rabatter på garner och dela med sig av olika mönster som kan ge lite glädje till medmänniskor i dessa fruktansvärda tider. Jag skulle bli galen om jag inte kunde handarbeta just nu så det är skönt att ha många olika projekt på lager som jag vet kommer att räcka ett BRA TAG framöver...
Jag tänker lite tvärtom - jag önskar att jag skulle få det och att jag skulle få testas för det så jag vet det. Eftersom jag inte är i riskgrupp så kommer jag troligtvis inte bli särskilt sjuk (jag kanske redan har haft det utan att veta) och om jag då vet att jag haft det så behöver jag inte vara orolig längre.Men det lär väl dröja innan man kan bli testad...
SvaraRadera