Idag hade vi födelsedagskalas för Solstrålen. Medan jag gick runt och gjorde i ordning hemmet för besök så låg födelsedagsbarnet på soffan och kollade in läget.
Efter att jag hade vispat grädde till kladdkakan fick jag hjälp med disken.
Har lite mysbelysningar hemma för att skingra höstmörkret.
Jag hade nästan lite Adventsfika-vibbar när jag gick runt och gjorde i ordning...
Fikabordet är redo.
Mamma var den första som dök upp och hon hade gjort i ordning uppskattade presenter till Solstrålen och Kaxmörten.
Jag är så tacksam för att min familj stöttar mig och mina svansbarn (som Anders Bagge kallar sina hundar).
Trevligt häng med familjen.
Hundarna var nog glada att få ha soffan för sig själva igen efter kalaset...
Idag är det också sex månader sedan jag sade Adjö till älskade Tyson.
Smärtan och sorgen ligger alltid på lut inombords.
Ingen varelse har någonsin stått på min sida på det sättet som han gjorde, 24 timmar på dygnet i vått och torrt, och smärtan över att ha förlorat det gör fortfarande väldigt ont.
Vi pratade faktiskt om det idag, och det verkar som om hela familjen känner av tomrummet efter våran underbara Tyson. Jag måste själv erkänna att jag pratar med honom ibland här hemma för det känns som om han fortfarande finns här i Våran Lilla Vrå. Det bandet han och jag hade kan ju bara inte försvinna över en natt😥💔...
Älskade, älskade vän...du är så saknad🐾❤🐾
Du är för alltid en del av mig
som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten
som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten
Du är för alltid en del utav mig
så fjärran men ändå så nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig
så fjärran men ändå så nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig
Av: Lasse Berghagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!