I morse väcktes jag ut min lätta slummer av Solstrålen som låg på den andra huvudkudden (jag har en dubbelsäng) och 'pratade'. Normalt sett brukar det betyda att han tycker det är dags att det händer något...men så var icke fallet idag.
Idag ville han tydligen ligga nära mig och mysa?!
Han som alltid muttrar surt om man försöker lägga armarna runt honom för en kram, eller om man lyfter upp honom för lite kel. Helt enkelt fruktansvärda aktiviteter i hans värld...
Men helt plötsligt kröp han riktigt nära mig... och gav mig lite pussar...och slog sig till ro tätt bredvid mig medan jag försiktigt lade armen om honom💝😭.
Hur mysigt var inte det?!!!
Och så låg han en stund medan jag scrollade på telefonen och tyckte det var hur mysigt som helst💓.
Den som INTE tyckte det var mysigt var Kaxmörten som satt på golvet och var jättesotis för att Solstrålen helt plötsligt hade tagit hans självklara mysplats i sängen bredvid matte😳🙀😖.
När Tyson blev gammal så blev han helt plötsligt supersocial och ville hälsa på alla. Undrar om Solstrålen istället har börjat bli kelig på äldre da'r??? Man kan ju alltid hoppas; jag har i alla fall väntat på den stunden i 10 år😉😁.
Hursomhelst, jag är lika tacksam varje morgon för att jag får vakna upp bredvid mina sötnosar och dela den kommande dagen med dem🐾💝🐾.
Med eller utan gos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!