Tre månader...💔

Idag är det exakt tre månader, ett kvartal, sedan Tyson gick bort😢.

Det gör fortfarande så fruktansvärt ont. När jag tittar på det här underbara kortet på honom så rinner tårarna och jag längtar såååå mycket efter honom. Han fick mig alltid att må bättre, speciellt när jag mådde riktigt dåligt... Ingen kunde trösta mig som honom. Bara lugnet och tryggheten jag fick inombords av att lägga kinden mot hans mjuka päls och lyssna på hans lugna andetag...

Jag har tidigare i livet inte varit någon som tror på det övernaturliga etc. Jag har varit och är ateist och har i princip bara trott på det jag ser. Förutom jultomten kanske, honom tror jag på😀. Men för ett antal år sedan började jag titta på en reality serie, Long Island Medium, som handlar om en kvinna som kan prata med de döda och som levererar budskap till de efterlevande. Det går bara inte att INTE TRO på att det finns något annat i universum när man ser den serien. Så jag har börjat tro på att vi faktiskt kan få budskap från våra nära och kära, trots att de kanske inte längre lever. Dessutom skänker det mycket tröst i all sorg, så kanske har jag undermedvetet bestämt mig för att vilja tro för att livet ska vara lättare för mig, vad vet jag...?

Hursomhelst, jag har fått några meddelanden och tecken från Tyson sedan han lämnade mig❤. Den dagen han fick somna in, torsdagen den 2 maj 2019, så började det snöa precis efter jag hade sagt adjö till honom. Jag kommer ihåg hur jag satt i bilen utanför veterinärsmottagningen med mamma och ylade av smärta medan snöflingorna dalade ner... Och det var MAJ och det hade varit vårvärme i April så inget snöväder. Därför var det verkligen som en privat hälsning från regnbågsbron från snö-älskade Tyson till hans snö-älskande matte.

Samma kväll när jag och Kaxmörten och Solstrålen gick ut - tre sorgsna själar som saknade vår bästa vän - så var marken täckt med snö!!! Vi gick tillbaka in för att hämta telefonen så jag kunde ta kort och komma ihåg den stunden; jag kände så starkt att det var Tyson som skickade lite snö till mig eftersom han visste att jag var ledsen och snö alltid får mig att må bättre❤. Han och jag älskade snö och blev alltid lika lyckliga när det snöade. Det var ju egentligen helt knäppt att vi skulle få ett snötäcke i maj...! (Dagen efter var snön borta och det såg ut som vår igen...)

 Dagen efter, på fredagen, så satte jag på stereon för första gången efter att vi hade lämnat Tyson och den första låten som spelades var låten We'll Meet Again av Vera Lynn. Även fast den låten finns på en av mina spellistor så var det återigen som en hälsning från min älskade Tyson att livet går vidare...på något sätt...och vi kommer att bli återförenade han och jag en dag...

Sedan dess har jag känt av honom här i lägenheten; han har liksom varit i ögonvrån ibland... Och då har jag pratat med honom.

Jag har fortfarande speciella mattor nedanför sängen och under matbordet där han gillade att ligga så att han alltid har sina platser här hemma. Dessutom har jag knappt drömt om honom än (och jag drömmer mycket och knäppt) och det tolkar jag som att hans själ fortfarande finns vid min sida för att hjälpa mig.
Jag vet inte om jag har blivit knäpp, men det hjälper mig att vara öppen och se tecken som kan hjälpa mig. Och enligt Teresa i Long Island Medium så är vi inte knäppa; om vi tror att vi känner av budskap/tecken/närvaro från en saknad själ så är det ingen inbillning utan sant.
Så jag tror, och tar tacksamt emot tecken som tröst från min älskade bästa vän Tyson som är SÅ saknad och kommer att leva i mitt hjärta FÖR ALLTID.
❤❤❤