Rocking the Red!

Nu har jag börjat den officiella uppladdningen inför Stanley Cup-slutspelet! Idag hade jag på mig min nya dyra Washington Capitals-tröja som jag fick av pappa och hans fru i julklapp i julas😀.

Om drygt två veckor börjar slutspelet och nu har Nicklas Bäckström och Washington Capitals officiellt tagit en ohotad plats i slutspelet med bara 4 matcher kvar i grundserien. Ännu vet vi inte om de vinner sin division och får hemmaplansfördel, och inte heller vilka de får möta i första rundan. Men det vi vet är att laget börjar spela riktigt bra nu och de känns mer avslappnade i år.

Men det hindrar ju förstås inte mig från att vara riktigt spänd och full av förväntan och nervositet när årets slutspel drar igång den 10:e april!

Let's Go, Caps!

Annie

En utflykt med Alfahanen

Idag gick jag och Alfahanen till bästa T för filmdate. Tack och lov bor vi nära varann så Alfahanen orkar den promenaden. Både han och Kaxmörten vet så väl när vi ska till T och de har lika bråttom båda två. Fast det går ju långsammare för Alfahanen nu, men så får det vara.

Han får leda oss hela vägen (jag skulle kunna ha ögonbindel och hamna rätt ändå) och stanna och uträtta sina behov och nosa  på spännande fläckar längsefter vägen.

När vi kommer fram får han godsaker av T:s mamma och av T och blir riktigt bortskämd och ompysslad.

När vi äter god frukt och cheese dippers så får han självklart smaka...vilket han mycket väl vet😀.

Det är svårt att avgöra vem som tycker bäst om den här stunden; T eller Alfahanen😉.

Sedan ligger han och sover några timmar på en gosig filt under filmen och innan vi går hem igen så får han så klart lite mer godsaker. Idag tror jag det var leverpastej...😊.

Nu är han trött och har sovit hela kvällen, men jag vet att han är väldigt nöjd (och mätt) efter dagens utflykt vilket är veckans höjdpunkt för en underbar Alfahane❤.

Annie

Att ha något att se fram emot...

Det har hänt en hel del den sista tiden som gör att jag har mycket jobbig oro och ångest inför framtiden...
Hur ska jag klara mig utan Alfahanen? Hur ska jag ha råd att skaffa nya hundar? Hur ska jag klara mig ekonomiskt sett i framtiden? Tänk om jag drabbas av hälsoproblemen som finns i våran släkt? Hur ska mitt liv bli framöver när jag blir äldre? Kommer jag att kunna leva det liv som jag behöver för att må bra?
Det är bara några av sakerna som jag oroar mig för och som snurrar i skallen hela tiden.
Jag har ju precis lyckats (efter en lång tid av depression mm)  skapa mig ett liv som är värt att leva och nu känns det som om allt det är hotat av saker som händer omkring mig...

Så jag bestämde mig för att skriva en lista här på bloggen på saker jag alltid kan se fram emot och som kan ge mig glädje även i framtiden.

Så länge SVT sänder Vinterstudion så har jag många timmar av härlig vintersport att se fram emot under varje vinterhalvår.
 Att handarbeta ger mig också något att göra och jag känner stolthet när stora handarbetsprojekt blir klara.
Jag har några goda vänner och en underbar syster som jag tycker om att umgås med och förhoppningsvis kommer de att finnas kvar i mitt liv ett bra tag framöver.
Jag har verkligen blivit förtjust i CAL-konceptet, dvs att man tillsammans med andra handarbetsnördar virkar på ett projekt uppdelat i mönsterdelar som publiceras en i taget. Då har man något att se fram emot under en längre tidsperiod. Just nu längtar jag till exempel väldigt mycket till den kommande VÅRKÄNSLOR CAL där mänsterdelarna publiceras en efter en mellan den 1/4 och 12/4. Förhoppningsvis kommer det alltid att finnas många flera härliga CALs att vara med i framöver också.
Det sista på min 'Saker att se fram emot'-lista är sportevenemang på TV. Det kommer definitivt alltid ett nytt ishockey-VM eller fotbolls-EM eller Skidskytte-VM att titta på och fördjupa sig i. Och jag älskar att följa ett långt mästerskap där man kan se alla matcher/tävlingar. Då vet jag att jag ha mycket trevligt att se fram emot under hela det mästerskapet. Och det underlättar VERKLIGEN om man har saker att se fram emot när man ska ta sig ur sängen på morgonen...

Jag hoppas att jag så småningom kan fylla på listan med ännu flera saker att se fram emot; det skulle lindra min oro inför framtiden.

Annie

Kärlekskrank Kaxmört (som driver matte till vansinne...)

Då och då (lite för ofta för min smak om jag ska vara ärlig😬) så blir Kaxmörten helt bortkollrad av löptikar här i grannskapet. Han gnäller hela dagarna och driver mig till vansinne. 

Varför undrar ni kanske? 

För att så fort jag börjar röra på mig i sängen på morgonen så hör jag en hund som gnäller och det dröjer inte länge förrän han står och stirrar ut genom sovrumsfönstret medan jag gör mig i ordning på morgonen.

Medan jag tar på mig ytterkläderna för morgonpromenaden sitter han bredvid och gnisslar.

När vi kommer hem så vill han inte ha mat utan hoppar upp på soffkanten och sitter där och spanar... lääänge...

Har jag tur så somnar han en liten stund i soffan och det blir lite lugn och ro en  liiiiten stund i alla fall.

Men han sover inte länge utan snart är han i sovrummet och spanar ut genom fönstret igen.

Det gäller att ha stenkoll på livet utanför Våran Lilla Vrå.

Det måste ju bara gå förbi några snygga tjejer..! Annars kanske det går förbi någon hatad fiende som man kan muttra på.

Till slut är han så uppskruvad att han nästan står och ylar så jag får stänga dörren till sovrummet och sovrumsfönstret.

Sedan är det eftermiddagspromenad och som vanligt sitter han och gnäller och väntar på att äntligen få komma ut igen...

För det mesta blir jag galen på honom när han gnäller hela tiden och inte kan koppla av, men jag försöker också komma ihåg att han inte kan hjälpa det. Och ibland ser han ju så himla ömklig ut när han ligger och längtar efter att få uppvakta en snygg fyrbent tjej. Tack och lov att Alfahanen aldrig har varit så här till sig över löptikar, och Solstrålen är ju kastrerad vilket jag är mycket tacksam för.

Men till slut, framåt sena kvällen, orkar min Casanova inte vara vaken längre utan somnar i soffan och tar igen alla timmar han har varit på högvarv under dagen.

Det är nog inte lätt att vara en liten Kaxmört med så starka drifter❤.

Annie

Fler hundaktiviteter

Det soliga (men kalla) vädret fortsätter här. Alfahanen får allt mindre snöfläckar att ligga och vila på men vi gör vårt bästa på promenaderna för att hitta dem.

Jag tog med mig Kaxmörten och Solstrålen till hundgården där lerfältet har börjat torka upp i solen.

Det är inte så ofta som vi är där själva - ofta har hundarna någon lekkamrat där också - men det var skönt att vara sitta på bänken och ta det lugnt i solen medan hundarna sprang runt och nosade och sökte efter godis som jag hade slängt ut. På eftermiddagen släppte jag ut hundarna på balkongen också, men det blev väldigt kallt i vardagsrummet så jag var glad när hundarna kom in igen...

Annie

Fyrbenta söndagsaktiviteter

Medan matte har haft en känslomässigt tung dag och begravt sig i soffan med virkning och tv-tittande så har hundarna i Våran Lilla Vrå sysselsatt sig med lite allt möjligt.

På eftermiddagen blev det lite varmare så de kunde vara ute på balkongen en stund medan matte fick sitta i vardagsrummet väl insvept i filtar för att inte frysa av den friska luften.

Matte konstaterade att hon skulle behöva röja upp på resten av balkongen men det är ett alldeles för stort och energikrävande projekt just nu.

När Alfahanen var klar på balkongen och matte stängde balkongdörren (och tog av sig alla lager av filtar) så fick Kaxmörten ställa sig upp på soffstödet för att kunna se ut genom fönstret och spana på brudar. Min lilla känguru❤.

Det blev även lite bus brorsor emellan. Det är tur att man har brorsor att leka och busa med när matte inte orkar så mycket.

Annie

Påskdekoration

Jag fick ju möjlighet att testvirka en jättefin duk vid namn Princess Mandala som är designad av goa Karin aka VIRKLUST. Jag valde att göra min variant i påskfärger och jag blev supernöjd med resultatet😊🐥🐣🐥. Tack för förtroendet, Karin!
 Jag blir alltid lika imponerad av människor som kan hitta på så fina mönster och som lägger så mycket tid på att designa sina egna projekt! Och dessutom är jag väldigt tacksam när de delar med sig av sina fina mönster helt gratis💛.

Annie

Om du undrar hur det är att dela ditt liv med en hund....

Annie

En ny CAL!!!

Just nu känns allting såå tungt. Jag kämpar verkligen för att hålla mig själv känslomässigt flytande och inte bli för deprimerad över allt som är just nu och allt jobbigt som kommer att hända framöver.

Därför blev jag JÄTTEGLAD när jag upptäckte att det äntligen är dags för en ny, roligt CAL (crochet-along, virk-along). Den är designad av CHARLOTTA WADMAN som har designat flera roliga CALs tidigare som jag har uppskattat. Det har blivit både fina virkade kuddar och väskor!

Nu är det dags för en löpare, och det blev jag extra glad för eftersom jag precis idag satt och tänkte att jag skulle vilja virka något nytt och fräscht till mitt vardagsrumsbord.

Bild från https://www.jarbo.se/sv/blog/post/varkanslor-cal-materialinlagg

Åh vad härligt! Visst ser bilden lovande ut! Första april kan inte komma fort nog! Jag behöver verkligen något att se fram emot så timingen kunde inte ha varit bättre. Jag tror jag skulle bli galen om jag inte hade mitt handarbete och mina hundar.

Annie

Jag vill inte tänka tanken eller skriva orden... men jag tror att Alfahanen sakta börjar bli sämre igen... Det krossar mitt hjärta att se, men jag kan bara ta en timme i taget och försöka få in så mycket kärlek, mys, goda tuggisar och saker som han tycker om att göra för att ge honom det bästa livet jag kan den tid han har kvar här med mig. Om det så är en dag eller en månad...

Så igår tog han chansen att rulla i den nya snön som vi fick för några dagar sedan. Han måste vara en av några få som fortfarande gillar att vi har snö... Till och med jag är redo att bli av med vintern. Det har varit så jobbigt att oroa sig för att Alfahanen inte ska kunna gå ordentligt i djup snö, eller halka på snorhal is etc...

Nu har det blivit lite varmare och soligt så förhoppningsvis smälter snön fort.

På eftermiddagen öppnade jag balkongdörren så att de kunde vara ute på balkongen och spana.
Jag vet ju hur mycket Alfahanen älskar att ligga där ute och filosofera💗.
Och som vanligt sitter Kaxmörten bredvid honom och spanar efter fyrbenta brudar eller fyrbenta ärkefiender👀.

När jag ser dem tillsammans så här så smälter mitt hjärtat❤. De har alltid levt tillsammans i ömsesidig respekt och vänskap och den här bilden är så typisk för dem. Kaxmörten har alltid haft sin trygga storebror Alfahanen bredvid sig. Nu när jag tänker på det så börjar tårarna rinna...de har ALLTID varit så fina tillsammans❤.

De vita håren blir fler och fler för varje dag som går...Vad jag älskar denna varelse❤❤❤.

På kvällen medan jag städade och torkade golven rullade han ihop sig på soffan och jag var så klart tvungen att sätta mig bredvid honom och pussa honom på nosen, massera honom och lägga huvudet mot hans päls för att insupa den speciella trygghet som han alltid har givit mig.
HUR ska jag klara mig utan honom...…

Annie

FEM år!

Nyligen läste jag ett inlägg på min bloggvän  JOHANNAS BLOGG där hon firade ett imponerande 10-årsjubileum för hennes blogg. Det påminde mig om att jag faktiskt också har ett litet jubileum på min blogg men för min del är det 5-årsjubileum.

Idag är det exakt fem år sedan jag började blogga härifrån Våran Lilla Vrå!

När jag började blogga 2014 så var min tanke att jag skulle försöka blogga varje dag, och idag räknade jag ut att under de här fem åren har jag bloggat ungefär 342 dagar per år och det tycker jag är ganska bra gjort! Speciellt med tanke på hur trött jag är ibland och hur deprimerad eller ångestfylld jag har varit under vissa perioder. En period när det var som tyngst slutade jag blogga under ett antal veckor, men jag lyckades komma igång igen, ivrigt påhejad av min familj och vänner som saknade mina inlägg❤.

Ibland undrar jag varför jag fortsätter att blogga så här...? Speciellt när jag inte mår bra och det inte finns någon inspiration till inlägg överhuvudtaget...Jag menar, hur roliga inlägg kan det bli när man lever ett väldigt enkelt och enformigt liv med enbart hundar, sport och handarbete...? Samtidigt så begränsar jag mig inte till något specifikt ämne, utan bloggen innehåller allt som finns i mitt liv. Ena dagen är det ishockey, nästa dag är det en virkning, dagen därpå hundar och en fjärde dag matlagning. Det är ju en annan sak som jag bestämde mig för när jag började blogga; bloggen ska vara en spegling av mitt liv och jag måste kunna vara ärlig så gott det går om hur det är att må dåligt och vara sjukskriven och ha dåligt med pengar och galna hormoner mm mm.

Det har varit skönt att jag bara har haft ett dussintal läsare under åren, varav de flesta familj och några vänner. Då har man ingen press på sig att prestera utan jag skriver för mig själv. Jag har faktiskt funnit att det ibland känns bra att sammanfatta dagen på bloggen och fokusera på det som har varit bra i mitt liv, eller kanske något trevligt som har hänt under dagen. Det är också kul att gå tillbaka och läsa lite gamla inlägg, titta på bilder på hundarna och se hur de har förändrats.

Solstrålen 3 år

Solstrålen 7,5 år. Vad vit han har blivit runt nosen och ögonen!

Bloggen har verkligen varit ett bra sätt att dokumentera hundarna. I början tänkte jag faktiskt inte ens visa kort på pälsklingarna här på bloggen, men ganska så snart så insåg jag att det var väldigt svårt att blogga om mitt liv utan bilder på mina älskade sötnosar! Och vem gillar inte söta bilder på hundar?! Nu är jag väldigt glad att jag började lägga upp bilder på hundarna och lät dem vara en stor del av bloggen. Det gör ju att det finns mängder av härliga minnen och fina kort som kan trösta mig längre fram när saknaden blir tung att bära...
Bloggen har även varit ett bra sätt att dokumentera mina handarbeten och se vad jag har skapat under åren. De första åren var det mest korsstygnsbroderier och nu är det nästan enbart virkning. (Fast jag har ibland funderingar på att börja brodera igen...det gäller bara att ha det rätta mönstret!) Få se vad jag pysslar med om några år...

Tack för att ni hänger här med oss i Våran Lilla Vrå!

Annie + pälsklingarna

Klar!

Min duk Unicorn Mandala (design av ANNA VIRKPANNA) är klar. Den blev ganska fin ändå😊.
Garnet är Scheepjes Whirl och färgen Turkish Delight.

Annie

Slutet på en era

Detta är alltid tråkig tid på året för mig. Säsongen för vintersporterna och mitt älskade program Vinterstudion börjar lida mot sitt slut, OCH dessutom är det nästan alltid någon eller några svenska sportprofiler som lägger av och lägger sina sportkarriärer på hyllan. Man sitter nästan och oroar sig för vem som kommer att sluta och i vilka sporter; i vissa sporter blir det ju väldigt märkbart inför nästa säsong...

Efter förra årets vinter-OS och årets VM-tävlingar så är det nu ett antal äldre stjärnor som slutar.

Slalomåkaren Mattias Hargin slutar. Han förlorade sin fru i en lavinolycka för några år sedan och efter att nu ha haft en riktigt kämpig säsong och tappat i rankingen så tackar han för sig. Jag tror att alla vi som har följt honom det senaste årtiondet verkligen önskar honom all lycka och välgång i sitt 'nya' liv. Hans landslagskamrat André Myhrer är äldre än honom och har inte sagt än hur han ska göra framöver. Försvinner Myhrer också blir det väldigt tomt på svenska på herrslalomen nästa år...

Slalomåkaren Frida Hansdotter lägger också av. Hon vann ju OS-guld förra året och har varit med länge så det var förståeligt. Det är ju alltid svårare för kvinnor att vara aktiva länge, speciellt om de vill ha barn. Det är ju inte alltid så lätt att få ihop livspusslet som kvinnlig elitidrottare. Jag fällde faktiskt några tårar idag när hon blev avtackad på världscup-avslutningen. Men vi har flera andra duktiga slalomåkare på damsidan så det känns skönt.

Det som chockade mig mest hittills var beskedet att våran OS-medaljör i skidskytte, Fredrik Lindström, lägger av. Det var helt oväntat. Nyligen kollade jag upp hans ålder och konstaterade att han hade flera fina år kvar som landslagsskidskytt...men det tycker tydligen inte han. Han har ju förstås varit med länge (ca 10 år) och blev landslagsåkare väldigt ung och har numera setts som landslagets veteran, men ändå... Han har länge varit den pålitliga och trygga åkaren i skidskytte och det kommer att kännas tomt utan honom. Det är verkligen en ny era inom skidskyttet. Nu är det ju väldigt skönt att vi har nya jätteduktiga unga skidskyttar att följa, men jag hade ändå hoppats att få se Lindström skjuta 5 nollor i några år till...

Förutom dessa jag nämner så finns det flera andra duktiga vintersportsidrottare som kanske skulle kunna sluta (men inte har sagt något än), men jag håller tummarna att så inte är fallet! Annars riskerar det att bli tomt på duktiga svenskar i ett antal vintersporter nästa år...😢

Annie

Mattes ord är lag...eller?

Hundar ska ju inte vara på möbler, eller hur?!
Förutom på soffan då...
Och fåtöljen i sovrummet...
Och på sängen...
Och min sittplats i hallen...
Men annars så ska pälsklingarna INTE vara på möblerna, det har vi bestämt här hemma.
Trodde jag.

 Tills Kaxmörten upptäckte att det var ju mycket smidigare och bekvämare att sitta på byrån i sovrummet och spana ut genom sovrumsfönstret än att stå i fåtöljen bredvid. 
Vi har diskuterat det här flera gånger och jag kom fram till att hundarna inte ska vara på byråer här hemma.
Men Kaxmörten hade en annan åsikt.

Och vem kan stå emot den här sötnosen...???
Inte jag i alla fall.
Så nu får Kaxmörten vara på byrån i sovrummet...🙈
Men det är ändå jag som bestämmer här hemma.
Eller hur?!


Annie

Påskduk på gång

Jag har fått äran att testvirka en duk igen åt duktiga Karin som har virkbloggen  VIRKLUST.

Jag har börjat bli sugen på påskfärger här hemma så jag rotade bland mina restgarner för att hitta lämpliga nystan för en påskduk. Så här ser de första lovande varven ut, fast färgerna är som vanligt lite missvisande när man tar kort på kvällen. Ni får se mera när Karin har publicerat mönstret😊.

Annie

Sista varvet...

Nu virkar jag på det sista varvet på duken UNICORN MANDALA. Den mörkröda färgen i mitten slutar i mörklila längst ut på duken. Det känns skönt att jag är på det sista varvet eftersom jag känner mig redo för något annat projekt. Jag måste säga att jag i alla fall är glad att jag slipper att fästa en massa trådar, och det har nog varit det bästa med det här garnet, Scheepjes Whirl...

...som såg ut så här när jag började virka på duken. Men jag förstår fortfarande inte riktigt varför jag valde färgkombon Turkish Delight...😳

Annie

Trötta...

Idag har jag känt mig trött och seg. Jag har varit ganska orolig för Alfahanen och jag misstänker att det tog ut sin rätt idag. Trots att det blev en tupplur på soffan så hjälpte det inte.

En annan som har njutit av tupplurer är min älskade Alfahane och idag hade han lagt beslag på en kudde som han låg och myste med. Det såg så otroligt gulligt ut och självklart var jag tvungen att föreviga det. Min älskade, älskade gamla vän❤.

Annie

Mina sötnosar

Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så låg de här två i sängen och de var så söta tillsammans😍. Den här bilden skulle jag kunna förstora och sätta upp på väggen.

Tänk att de har bråkat så mycket genom åren...det syntes inte igår kväll.

Och så lade Kaxmörten huvudet mot sin lillebror...alltså hur söta kan de va?!😍

Mina fina killar❤❤❤

Idag var jag i köket en stund och rörde ihop ett filmjölksbröd, och medan jag gjorde det så snodde Kaxmörten min Frida's Flowers filt. Jag har lyckats behålla den själv hittills men idag tog han chansen😉.

Någon försöker spela oskyldig 😀😍…

Annie

Virkar vidare...

...på duken med Scheepjes Whirl även fast jag inte är så peppad. Det mest spännande med detta projekt just nu är att färgen börjar gå över en fin rosa och lila färg. Det syns inte så bra på bilden eftersom ljuset är så sjukt dåligt på kvällen, men rosa och lila är ju lite mer mina färger så det är kul. Nu ska jag bara försöka få klar den här duken innan jag helt tappar sugen och låter den ligga i en påse i ett par år för att jag vill virka på något mer lockande...

Annie

Helgens virkning

Hela helgen har jag virkat på den här duken, UNICORN MANDALA CAL. Det är inte något planerat och direkt efterlängtat projekt, utan jag har helt enkelt försökt hitta något att göra med ett stort melerat garnnystan som jag har haft ett tag. Garnet är väldigt populärt bland de som handarbetar och heter Scheepjes Whirl, och det är första gången jag använder det. Planen var att virka en sjal (som många andra har gjort), men den idén övergav jag ganska snabbt. Jag är nämligen inte så förtjust i garnet och tror inte jag kommer att använda det mycket framöver. Garnet är för tunt för min smak och dessutom delar sig garnet i flera trådar vilket gör att det blir ganska svårvirkat, i alla fall för mig. Det är ju trevligt med färgskiftningar, men nu undrar jag också varför jag valde just den här färgen en gång i tiden...? Hade jag valt färg idag hade jag tagit någon annan roligare färgkombo...
Men förhoppningsvis kan det bli en fin, stor duk av det i alla fall och sedan får vi se om jag behåller den eller ger bort den...

Annie

Fiskiga funderingar

Den senaste tiden har jag försökt att äta ännu mer nyttigt för att göra vad jag kan för att förebygga hälsoproblem, och min tanke har varit att skriva lite mer om det här på bloggen. Dock är det inte en enkel process, och jag har inte riktigt fått ordning på vad, hur och när jag ska äta för att det långsiktigt ska fungera för mig.
En av de sakerna som jag alltid har haft problem med när det gäller nyttig föda är att jag allmänt sett inte är så förtjust i fisk. Och fisk ska man ju äta minst två gånger i veckan.
Jag gillar rökt och gravad lax men det är ofta lite väl dyrt för mig, och samma sak gäller skaldjur som t ex räkor vilket jag också gillar. Makrill på burk brukade vi när jag växte upp använda till supergoda varma mackor, men allmänt sett så är ju inte varma mackor så nyttig mat och ingenting jag brukar äta hemma. Men häromdagen kom jag på att jag kanske skulle testa att göra tortillapizza med makrill och se om jag gillade det.

Så idag köpte jag tortillas som jag använde som pizzabotten. På den bredde jag ut ett lager av makrill i tomatsås (blandat med lite extra tomatpuré) och strödde sedan på riven ost som jag hade liggande i frysen..

Jag måste säga att min 'makrillspizza' blev riktigt god och påminde mig om barndomens goda varma mackor på båten, så jag kommer definitivt äta den här typen av pizza igen när jag behöver få i mig mina fiskportioner. Osten är väl kanske inte supernyttig, men jag tänker att den onyttigheten kompenseras av nyttigheterna jag får i mig via den feta makrillen.

Annie

Trevlig fredag

Idag har det varit fullt upp...men på ett trevligt sätt. På förmiddagen gick vi en liten promenad i regnet - absolut gräsligt väder med massor av snöslask och regn - och sedan var jag hemma en stund och aktiverade mina pälsklingar med leksaker och tuggis innan jag och Kaxmörten gick på filmdate hos Bästa T.
För femtioelfte gången så tittar vi på underbara Sagan om Ringen och handarbetade och åt frukt och annat gott. Självklart fick Kaxmörten smarrigt hundfika😊.
Efter vi kom hem från våran trevliga filmdate hämtade syrran upp mig för en liten tripp till affärerna för att handla mat och hundtuggis, och där och då bestämde vi att jag och hundarna skulle hänga med hem till dem för att käka och titta på film. Så vi hämtade upp mina hundar och drog hem till syrran och svågern. Det var skönt att se svågern hemma igen efter olyckan, även om han så klart har begränsad rörlighet efter rygg-operationen.
Vi åt texmex till middag och jag och syrran tittade på lite pyssel som hon håller på med just nu innan vi satte på kvällens actionfilm, Whitehouse Down. Sedan fick vi skjuts hem eftersom Alfahanen inte orkar gå hela vägen.
Nu ska det bli skönt att gå och lägga mig, och i helgen blir det sport, handarbete och Mello!

Annie

Myyyys

Nu när jag inte har något särskilt virkprojekt som drar i mig så passar jag på att mysa lite extra med pälsklingarna i soffan.

Alfahanen väljer ofta att sova i en biabädd eller på den virkade mattan, men tar jag fram en extra god godbit så kan jag locka upp honom i soffan. När han väl är där så brukar han sova gott dock...länge...❤.

Kaxmörten vill gärna vara nära matte så honom brukar jag inte behöva locka med en godbit. Där är det snarare så att han sätter sig framför mig och stirrar på mig... jag vill mysa NU, Matte! Det värmer verkligen inombords när han lägger sig tillrätta tätt, tätt intill mig och somnar nöjt❤.

Annie