VÅRAN LILLA VRÅ

Jag vill inte tänka tanken eller skriva orden... men jag tror att Alfahanen sakta börjar bli sämre igen... Det krossar mitt hjärta att se, men jag kan bara ta en timme i taget och försöka få in så mycket kärlek, mys, goda tuggisar och saker som han tycker om att göra för att ge honom det bästa livet jag kan den tid han har kvar här med mig. Om det så är en dag eller en månad...

Så igår tog han chansen att rulla i den nya snön som vi fick för några dagar sedan. Han måste vara en av några få som fortfarande gillar att vi har snö... Till och med jag är redo att bli av med vintern. Det har varit så jobbigt att oroa sig för att Alfahanen inte ska kunna gå ordentligt i djup snö, eller halka på snorhal is etc...

Nu har det blivit lite varmare och soligt så förhoppningsvis smälter snön fort.

På eftermiddagen öppnade jag balkongdörren så att de kunde vara ute på balkongen och spana.
Jag vet ju hur mycket Alfahanen älskar att ligga där ute och filosofera💗.
Och som vanligt sitter Kaxmörten bredvid honom och spanar efter fyrbenta brudar eller fyrbenta ärkefiender👀.

När jag ser dem tillsammans så här så smälter mitt hjärtat❤. De har alltid levt tillsammans i ömsesidig respekt och vänskap och den här bilden är så typisk för dem. Kaxmörten har alltid haft sin trygga storebror Alfahanen bredvid sig. Nu när jag tänker på det så börjar tårarna rinna...de har ALLTID varit så fina tillsammans❤.

De vita håren blir fler och fler för varje dag som går...Vad jag älskar denna varelse❤❤❤.

På kvällen medan jag städade och torkade golven rullade han ihop sig på soffan och jag var så klart tvungen att sätta mig bredvid honom och pussa honom på nosen, massera honom och lägga huvudet mot hans päls för att insupa den speciella trygghet som han alltid har givit mig.
HUR ska jag klara mig utan honom...…

Annie