Älskade Solstrålen

 

Det tråkigaste som har hänt den senaste tiden är att min livsglada, knasiga, aktiva, godisgalna busunge Solstrålen har blivit sämre i ryggen😢. 

Under maj/juni så började jag märka att han nästan alltid fick ont efter långpromenader och efter våra egna sjukgymnastikspass; alltså i princip alltid efter han var aktiv och sedan hade vilat några timmar😔. 

Jag gav honom lite smärtstillande då och då som veterinären skrivit ut, men jag ville inte ge honom för mycket utan att ha pratat med sjukgymnasten. Att massera honom hjälpte också mot smärtan. Jag ringde och dubbelkollade hur mycket ett  besöket till hans underbara sjukgymnast skulle kosta, vilket var 1000kr per gång, så jag tänkte att jag skulle försöka skjuta upp ett besök till efter sommaren och spara mer pengar under tiden. Jag håller ju fortfarande på att betala av de senaste åren turer till sjukgymnast och tandoperationer för Kaxmörten...😔. Och han är ju sitt glada jag mestadels av tiden...

Men en kväll i mitten på juni fick han jätteont och skrek hjärtskärande i flera, flera extremt långa sekunder innan jag till slut kunde massera bort smärtan...och då kände jag att DET HÄR GÅR INTE! Vi MÅSTE träffa hans sjukgymnast Ann så snart som möjligt och rådgöra med henne samt få en laserbehandling. Vid det laget kändes det som om han skulle behöva en laserbehandling varje vecka och inte bara varannan, var tredje månad som han fick under en tidigare period.

Så jag ringde nästa dag - på min födelsedag faktiskt - och fick en tid i  mitten på juli...suck...men sedan ringde de tillbaka lite senare samma dag och jag blev erbjuden en tid nästa dag tidigt på morgonen. JIIPPIEE! 

Så morgonen därpå skjutsade min systerdotter Linnea in mig till kliniken och vi fick äntligen träffa Ann Essner igen.

 

En helt otroligt bra sjukgymnast som är en av TIO sjukgymnaster i hela VÄRLDEN inom sitt yrkesområde! Hon är så sjukt duktig med Solstrålen och får honom att göra olika övningar som jag inte kan, och hon är den första personen som faktiskt har förstått vad som kan vara fel med honom under alla hans turer till veterinärer under ett årtionde.

När hon fick höra hur det har gått sedan vi sågs senast i slutet på förra året, så undersökte hon honom och kände massor av knutor och smärtpunkter längsmed HELA ryggraden...stackarn😢. Helt tydligt hade hans rygg bara blivit mer och mer spänd, och mer och mer smärtsam under våren. Vi kom fram till att jag skulle ge honom en full dos smärtstillande varje dag framöver och se om det hjälpte. Sedan behandlade hon hela hans ryggrad med laser. 

Det var sååå skönt att få prata med henne och få lite råd och göra en plan för hur vi ska hjälpa honom framöver. När han var unghund hade han så mycket smärtproblematik mm - som jag nu förstår  mycket bättre med tanke på var Ann har upptäckt - att jag inte trodde han skulle bli vuxen ens... så att han nu ska fylla 11 år i oktober är ju egentligen helt otroligt. Med tanke på det så är det ju inget konstigt om han nu kommer att behöva medicin i resten av sitt liv. Jag hoppas ju att han kan ha något eller några år kvar - eftersom han fortfarande njuter av livet när han inte har ont - men det får tiden och hans rygg utvisa...

Som det känns just nu tror jag att han kan behöva ytterligare någon medicin, men vi får se vad Ann säger när vi ska träffa henne om några veckor. Det jag vet är att jag inte vill dra igång ytterligare någon stor veterinärsundersökning med röntgen och ultraljud mm för det har vi redan gjort ett antal gånger under åren och det har aldrig gett något resultat, och det håller Ann med om..  

Och det jag också vet är att just nu är det väldigt lugna dagar med korta promenader, mycket massage, mycket tuggis och mycket godissök i hundgården. Allt sånt som han gillar💓. Och vila framför fläkten på kylmattan i biabädden. 

En dag i sänder... så får vi se vad som händer💓💔💓.