Idag sken solen från en klarblå himmel. Det var några plusgrader och när jag promenerade i solens sken så var det riktigt skönt. Hade jag inte gått precis bredvid en väg så hade jag nog hört fåglarna kvittra och det var verkligen hopp om vår i luften.
Men medan jag promenerade i vårsolen med min favoritmusik i hörlurarna så kunde jag inte låta bli att tänka på hur andra människor har det just nu. De kanske också vaknade upp med en klarblå himmel och strålande solsken och vårblommor som just vaknar till liv...men istället för att njuta av sin dag så flyr de panikslagna från ett obegripligt krig eller så ser de hela sitt liv bombarderas eller så kanske det är den sista dagen i livet för de som så modigt försvarar sin rätt att få leva i ett demokratiskt land😢💔.
Jag vet inte om jag ska känna mig lyckligt lottad eller ha dåligt samvete för att jag lever i Sverige just nu.
Och för varje dag så växer klumpen av oro och ångest i magen och jag undrar om vi kommer att få fortsätta leva i lugn och ro här i Sverige. Något annat känns otänkbart, men det som nu sker i Ukraina kändes ju som otänkbart för två veckor sedan... då jag själv var försjunken i OS-bubblan och var helt omedveten om att något alldeles otänkbart och fruktansvärt och fasansfullt var på väg att hända...
Jag förstår fullkomligt att folk har börjat krispreppat. Det overkliga börjar ju kännas mer och mer verkligt för varje dag som går... Och hade jag haft egen bil och extra resurser så hade jag redan vidtagit ett antal åtgärder.
Men eftersom jag inte har det så försöker jag istället njuta av att mina underbara jul/påskkaktusar i köksfönstret verkar ha blivit helt galna den här vintern och har blommat i flera omgångar.
Jag blir lika glad varje gång jag ser de små blomknopparna dyka upp eftersom jag vet att det kommer att leda till underbara blommor som lyser upp mitt lilla fönster så fint. Och just nu känns det extra viktigt att omge sig med något fint här hemma som motpart till allt det fruktansvärda som händer.
Ja, det är så fruktansvärt med kriget och så overkligt. Vi har närmare till kriget än till vår äldsta dotter. Samtidigt för att själv orka med så försöker jag hitta en balans på nyhetsuppdateringar och att leva i nuet. Njuta av vårblommor precis som du.
SvaraRadera