VÅRAN LILLA VRÅ

Idag gick jag och hundarna en lite längre promenad eftersom vädret var ok och jag tyckte det var dags för lite motion för mig. Hundgården ligger väldigt nära oss så när vi går dit får hundarna motion, men det blir dock inte så mycket motion för mig.
På eftermiddagen blev det en del broderande, bland annat sydde jag klart mitt lilla vintermotiv som jag började på under helgen.

På kvällen tittade jag på en serie på 7:an som heter Världens Bästa Veterinär. Den här engelska veterinären Noel Fitzpatrick är helt sjukt duktig och kan hjälpa hundar som ingen annan kan hjälpa. Jag har sett den här serien för några år sedan och tyckt att den är fascinerande. Nu när jag själv har förlorat en älskad familjemedlem så blev det dock alltför verkligt och väldigt mycket tårar under programmet när Noel skulle försöka hjälpa en Leonberger med cancer och en hund som blivit påkörd. Nu vet jag ju precis vad ägarna går igenom när hundarnas liv står på spel. På en gång får jag flashbacks till när jag var tvungen att säga adjö till Tyson och mitt hjärta gick i tusen bitar. Faktum är att jag har tänkt extra mycket på Tyson den senaste tiden så känslorna ligger väl nära ytan. Det var kanske bra att jag fick en anledning att gråta lite extra mycket och lätta på trycket...