VÅRAN LILLA VRÅ

Det är ganska tufft den här typen av liv vi har tvingats till just nu. Jag har sett på sociala medier att en del har haft svårt att koncentrera sig på handarbete i dessa tider till exempel. Tack och lov har inte jag det problemet; snarare tvärtom. Hjärnan är som lugnast när jag kan sitta och handarbeta och fokusera på något trevligt mönster och det är i princip det enda jag känner för att göra...förutom att gosa med/umgås med hundarna.
Jag har lite problem med aptiten vilket är tråkigt. Ingen mat är tilltalande just nu...Det är nästan så jag önskar att jag fortfarande gillade choklad för jag skulle behövt den tillfälliga kicken just nu.

Jag har också tappat lusten till att blogga. Det finns liksom inte något att blogga om just nu och det känns ganska meningslöst att blogga när livet liksom har stannat upp. Jag försöker fokusera på en dag i taget för att inte ångesten ska blomma upp alltför mycket, men ångesten finns i kroppen hela tiden vilket den nästan dagliga värken vittnar om...

Och varje dag är likadan som dagen innan (vilket jag i och för sig är tacksam för, eftersom det då betyder att inget allvarligt har hänt mina nära och kära... än) och de flyter liksom in i varandra. Hade jag inte haft hundarna som behöver sina promenader undrar jag om jag ens hade tagit mig ur morgonrocken vissa dagar. Jag hade nog legat och läst i sängen i flera timmar på förmiddagen och sedan förflyttat mig till soffan och handarbetena och stannat där tills det var dags att gå och lägga sig igen. Men det går ingen större nöd på mig i stort och kan mitt liv fortsätta så här tills Viruset har 'besegrats' så är ingen gladare än jag.
Jag har bara tappat blogginspirationen någonstans på vägen... men jag lovar att kämpa på.