Idag var första gången som jag känt riktig ångest över Corona-viruset.
Inte så mycket för min egen hälsas skull, men för mina äldre släktingar och för allt som händer i Sverige och världen på grund av Corona... Det är skrämmande och känns som en overklig mardröm.
Jag är dock personligen väldigt tacksam att jag bor i ett mindre samhälle och har begränsad kontakt med andra människor i mitt dagliga liv. Det känns definitivt som en bonus i denna stund.
Den stora och hemska frågan är hur illa kommer det att bli innan det blir bättre..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!