Kära minnen

Idag påmindes jag om tiden när Alfahanen var ung. När han lekte med sin latexboll som var formad som ett garnnystan. Vad han älskade det där garnnystanet! Han brukade kasta iväg det själv och sedan springa och hämta den. Han kunde hålla på i evigheter.

Nu, mer än 10 år senare, så ligger han ner på sin plats när vi leker. Jag sitter nära framför honom och kastar en boll till honom som han försöker fånga. Ibland går det; ibland inte. Han orkar leka någon minut, sedan vilar han en stund. Men det är fortfarande lika roligt. När jag sedan leker lite med de andra två så skäller han till och vill att jag ska ägna mig åt honom igen. I alla fall en stund.

Sedan somnar han nöjd med bollen nära.

Säkerligen drömmer han om forna dagar när han lekte i evigheter med sitt älskade 

latex-garnnystan❤

Annie