Det svider i själen...

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg från hundarnas perspektiv om när jag tittar på ishockey och skriker och muttrar och svär och allmänt sett beter mig högst onormalt jämfört med deras normalt lugna och tysta matte...men jag är så himla besviken och gråtfärdig att all luft och inspiration gick ur mig.

Washington förlorade den andra matchen också med hela 6-2, och det känns som om det är kört nu. De måste nu vinna 4 matcher av de nästa 5 för att gå vidare, och medan det hände ganska ofta i grundserien så är det något helt annat nu. Det var en sååååå frustrerande match med Washington som låg på hela första perioden men inte gjorde några mål - vilket man MÅSTE i sådana här viktiga matcher - och när Pittsburg sedan fick sina chanser så satte de pucken i mål på en gång. Hela sista perioden var jag gråtfärdig och hade en klump i magen; det gör så ont i själen när man älskar ett lag så mycket och de inte får till det när det gäller. Och ännu mera plågsamt blir det när det är Pittsburgh på andra planhalvan.

Jag känner mig så grymt besviken och deppig just nu, men jag hoppas att spelarna i Washington inte känner likadant. Det HAR ju faktiskt hänt att lag har lyckats vända matchserier från underläget 0-2 i matcher till att sedan vinna med 4-2 eller 4-3 till slut ändå...men det känns som ett smärre mirakel om det skulle hända i detta fall.
Den isiga uppförsbacken är fruktansvärt brant just nu.

Annie