Fy vad sjukt...

...trött jag var när jag vaknade idag vid 09.30. Dessutom hade jag ont i benen vilket inte är någon höjdare när man inte ens har klivit ur sängen på morgonen... Jag försökte somna om men jag hörde grannar som spolade vatten och barn som skrek efter föräldrar så det var omöjligt att koppla av så pass mycket att kroppen och hjärnan skulle kunna somna om. Så jag läste en stund och hoppades att jag skulle piggna till lite men det fungerade inte - vilket inte var helt oväntat; jag var alldeles för trött.

När jag satte mig upp i sängen kändes hundarnas morgonpromenad som en omöjlig uppgift; huvudet var full av bomull och benen värkte och jag hade inte det minsta lust att gå ut. Jag hade sedan tidigare planerat att duscha men det kändes som en oövervinnlig uppgift just då så jag fokuserade enbart på att klä på mig och borsta tänderna.

När jag är såå trött och måste gå ut med mina älsklingar brukar jag göra upp en plan innan om var jag ska gå med hundarna; det brukar göra att promenaden känns mer hanterbar. Om jag sedan piggnar på mig när vi kommer ut så KAN jag gå lite längre än vad jag har tänkt. Dock har det inte hänt den här våren än eftersom jag har varit så trött nästan jämnt.

Hursomhelst, planen idag var att gå till hundgården - som bara ligger drygt 500 meter hemifrån - och att där sätta mig på en bänk - för att vila mina onda ben - och ta det lugnt medan hundarna kunde gå lösa och nosa en stund. Tyvärr sprack planen när jag kom till hundgården för en annan hund och hundägare var redan där. Då gick vi till en skogsdunge som ligger bredvid och sedan gick vi på en stig som vi inte har använt på länge, vilket innebar att hundarna tyckte det var spännande att kolla in alla dofterna sedan senast.

Här har ni ett kort på mig och mitt underbara gäng från gårdagens härliga
promenad i skogen. Syrran tog kortet:)

Det blev väl en extra runda på 10 minuter och när vi sedan gick tillbaka mot hundgården var den tack och lov tom. Vi gick in, jag kopplade lös hundarna och gick och satte mig på en bänk i solskenet medan hundarna sprang runt och nosade. Då och då kom hundarna fram till mig för att få lite godis, men annars kunde jag ta det lugnt och njuta av solen...och vila benen.

Gruppfoto <3

Precis innan jag började fundera på att gå hemåt igen så kom hundarna igång och började leka ordentligt, och Solstrålen fick en av sina härliga spring-ryck vilket kändes riktigt bra. Han behöver få röja runt lite min busunge för att vara helt nöjd:)

När vi sedan till slut gick hemåt kände jag mig riktigt nöjd! Trots att jag var såå trött och hade värk så lyckades jag vara ute med hundarna i en timme, och jag behövde inte ha dåligt samvete för att sedan kollapsa på soffan och stanna där under eftermiddagen.

Jag är faktiskt inte den enda i våran familj som gillar att koppla av på soffan!

 Jag känner mig fortfarande riktigt trött, och jag har inte orkat lyfta en virknål än. Dessutom har jag en känsla av att om jag försöker fokusera på en virkning kommer hjärnan bli så slut att jag inte kommer att kunna hålla mig vaken.

Annie