Och så var det det där med virkningen....

En av de saker som har hjälpt mig att inte krascha helt det senaste halvåret har varit VIRKNINGEN!

Att ha något i händerna när jag är stressad och inte finner någon ro i själen har hjälpt väldigt mycket. Ibland har jag inte kunnat fokusera på något mer än ett väldigt lätt mönster, och ibland har jag kunnat virka mer komplicerade projekt. Det är ju också väldigt tillfredställande för själen att skapa något med egna händer som man sedan kan njuta av. Och ofta går det ganska fort att virka - i alla fall i jämförelse med att brodera en tavla - så det dröjer ofta inte så länge innan man kan njuta av det färdiga resultatet.

 

Det mest avancerade jag har virkat den senaste tiden är detta projekt... 

 

 

...som ska bli en kudde till slut. Det är en virk-along där mönstret släpps allteftersom vilket alltid är lite spännande.

 

 

Det är ett ganska klurigt mönster, men samtidigt roligt och otroligt vackert så jag har förstås påbörjat några andra färgvarianter.

 

Jag har virkat en ny fräsch grytlapp till köket i vårpasteller. Jag planerar att göra ännu en grytlapp i samma färger men har inte bestämt mig än hur den ska se ut...

Ett annat roligt projekt som jag har på gång är dessa små färgglada hexagoner. Jag älskar dessa glassiga färger och min tanke är att jag ska göra en vårduk till vardagsrumsbordet. Vi får se om det blir så till slut...:)

Jag sitter alltid i min soffhörna och virkar, och ofta har jag ju sällskap på nära håll. Ibland av en hund, ibland av tre hundar. Idag var det Solstrålen och Alfahanen som låg bredvid mig.

 

Jag älskar när Alfahanen lägger sig nära mig på soffan; dels känns det så tryggt att ha honom bredvid mig, och dels så får jag alltid en chans att gosa lite extra med honom:)

 

Annie