Det kom två brev...

 ...från  FÖRSÄKRINGSKASSAN...

...bara jag såg kuverten så steg illamåendet inombords och det började susa i hjärnan...

...ångesten och oron som jag har burit på så länge steg till ytan i ett nafs och kroppen började skaka...

...jag ringde mamma för att inte bryta ihop totalt...

...ångesten inombords gjorde att jag knappt kunde hålla i telefonen eller prata ordentligt...

...och så var jag med skräck i sinnet tvungen att öppna kuverten..

...vad skulle de plåga mig med nu?...
...räckte det inte med 6 år av ångestfyllda möten och omöjliga handlingsplaner som jag inte klarade av och återkommande självmordstankar...
...skulle jag klara av att ta mig igenom allt det igen?...
...skulle jag sjunka ner i depressionens djupa, djupa hål återigen då livet knappt går att hantera?...


"...det har inte framkommit något nytt som påverkar din sjukersättning...Vi kommer att göra en ny uppföljning om några år..."

Jag fick läsa orden om... och om... och om igen... Det kändes som om jag hade vunnit högsta vinsten på lotto! Försäkringskassan har äntligen, äntligen förstått att hur jag mår!! ÄNTLIGEN kan jag börja se en framtid igen. ÄNTLIGEN kan jag börja andas igen. ÄNTLIGEN kan det bli någorlunda ro i själen. ÄNTLIGEN får jag fokusera på att ta mig igenom varje dag i livet så gott jag kan utan att känna av en mental giljotin som konstant hänger över mitt huvud. Det räcker med att dagligen leva med värk, depression, sömnsvårigheter, social fobi och PTSD...

Nu ska jag fokusera på att hitta mig själv igen och ta in min nya livssituation. Att finna energi och levnadslust igen och att se fram emot saker igen! Att kunna tänka längre än till vad som så länge har känt som skräckens månad januari 2017.
Jag vet inte om jag kommer att blogga exakt varje dag just nu, men det är min tanke att komma tillbaka till det så fort jag kan. Jag måste bara fokusera på att andas, landa mentalt i min nya verklighet och att återigen finna någon slags form av inre livsglädje. Men det kommer...och mina älskade hundar finns som vanligt med mig varje steg:)

Annie