Hundangelägenheter

Jag brukar ibland fundera på vad Solstrålen hundarna gör när jag inte är hemma. Om bara Alfahanen och Kaxmörten är själva så vet jag att allt är lugnt medan jag är borta och allt är fortfarande kvar på samma plats när jag kommer hem som när jag gick.
 Med Solstrålen har det inte varit fullt lika lätt att lämna honom hemma. Han har ibland svårt att koppla av, och måste ha sällskap av minst en brorsa, och därför får han också hålla sig till hallen när jag inte är hemma. Det stoppar tyvärr inte honom från att dra ut tofflor och lådor och korgar om han är på det humöret; händer mer sällan nu än för några år sedan men det händer fortfarande...tyvärr... Därför försöker jag alltid se till att han är lite trött - genom aktivering och promenader - och redo att koppla av när jag ska iväg någonstans. Har jag tur när jag kommer hem och öppnar ytterdörren så kommer han emot mig gäspandes och sträcker på sig vilket är ett bra tecken på att han har vilat. Har jag inte tur så ligger det en massa saker utspridda över hallgolvet...

Jag funderar också på om hundarna ligger bredvid varandra för att ha sällskap när jag är borta? Eller sprider de ut sig? Solstrålen lägger sig ofta tillsammans med Alfahanen om han kan när jag går hemifrån...

..men sedan vet jag ju inte om han ligger kvar där. Alfahanen verkar ju inte vara fullt lika nöjd med att ha brorsan klistrad vid hans sida när jag går iväg...:)
Det skulle allt vara roligt att ha en kamera och kunna se vad de gör - eller inte gör - när jag är borta...

Men idag när jag kom hem efter en promenad med Alfahanen så låg de här två sötnosarna...

...väldigt nära varandra vilket är lite ovanligt. Kaxmörten spenderar ju hälften av tiden med att tycka att Solstrålen är fruktansvärt dryg så det är inte så ofta som jag ser dem medvetet vara tillsammans så här:) Och jag har aldrig sett det när jag har kommit hem...Självklart var jag tvungen att ta ett kort...samtidigt som jag var väldigt nyfiken på hur det kom sig att de låg så här...???

På tal om Kaxmörten så håller jag på att sticka en tröja till honom...

 

Han är lite frusen av sig och efter hans hemska äventyr med tandutdragningarna så har jag känt mig lite extra mammig mot honom och kände att jag ville göra något extra till honom. Fast jag har ingen aning om det här kommer att bli ett plagg som han kan använda... Senaste - och enda - gången jag försökte sticka en tröja till honom så blev det hela helt misslyckat. Tröjan satt så fint på honom när vi gick hemifrån, men ju längre vi sedan gick så hasade tröjan sakta men säkert av honom för att sluta med att vara ihopkorvad runt hans ända...Det är roligt när jag tänker tillbaka på det men lite irriterande just då kan man säga.

Men nu är jag modig och testar en ny och annorlunda modell. Han har ju en speciell kropp - kraftig bröstkorg, avlång kropp och korta ben -  så jag har fått justera mönstret en aning längsefter vägen.

Jag hoppas bara att det till slut blir en tröja som han faktiskt kan ha på sig... och som sitter kvar...HELA promenaden...

Men den ser fin ut just nu på stickorna i alla fall:)

 

Annie