Det är inte lätt att vara...

...en Kaxmört just nu! Hundarnas tjejkompis löper just nu och hon bor i ett hyreshus nära oss, vilket betyder att speciellt Kaxmörten är kärlekskrank dygnet runt för närvarande. Får han bestämma så vill han stå och stirra ut genom sovrumsfönstret och längta, eller sitta på balkongen och spana efter snygga tikar. Ofta gnäller han också och i värsta fall blir det något form av ylgnäll...!

I morse vaknade jag ALLDELES för tidigt av att han stod och spanade ut genom fönstret och gnällde! Jag blev INTE glad; normalt sett så rör de inte på sig förrän jag visar klart och tydligt att jag är vaken, men idag kunde Kaxmörten inte hålla sig. Jag sade till honom att gå och lägga sig, men inte kunde han slå sig till ro - trots att han fick ligga i min säng - och det dröjde inte länge förrän han stod vid fönstret igen! Jag var ju riktigt trött och blev riktigt irriterad förstås, men det slutade med att jag fick ge upp om att sova... När jag sedan höll på att göra mig i ordning innan vår promenad så hörde vi en hund gnälla/yla/skälla utanför fönstret, och Kaxmörten som - förstås - redan står vid fönstret och spanar börjar YLA!!  Då hoppar Solstrålen upp brevid honom och tittar ut genom fönstret och börjar YLA han med! Helt sjukt! Jag kunde bara skratta åt eländet, samtidigt som jag var tvungen att få tyst på dem. Grannarna vill nog inte höra två ylande hundar:))

För övrigt kan jag berätta att kan man inte spana genom sovrumsfönstret eller sitta på balkongen så går det också bra att klättra upp på soffans armstöd och ställa sig på två ben som en känguru. Då ser man jättebra ut genom vardagsrumsfönstret. Så nu vet ni det:)

Annie