Att bli äldre...

Efter att ha pratat med Bästa T så har vi nog kommit fram till varför Alfahanen har blivit så orolig på kvällarna. Hon föreslog nämligen att det kanske är så att han inte ser lika bra längre i mörkret och därför blir orolig, och när hon tittade på hans ögon (hon jobbar inom sjukvården) så såg hon att han var lite grumlig på ögonlinsen. Själv har jag inte tänkt på det eftersom jag inte har märkt något på honom på dagarna.

Det känns bra att antagligen ha kommit fram till 'problemet' och på så sätt kunna förstå och hjälpa honom, fast jag önskar ju förstås att jag kunde göra som med mig själv; se till att han har bra glasögon... Men i brist på glasögon försöker han och jag lista ut hur vi ska göra med kvälltoaletten numera. Jag gör helt klart rätt i att låta hundarna leka och busa och promenera som mest under dagstid, och sedan går vi en promenad innan skymningen kommer. Tack och lov är ju det ganska sent nu på sommaren så jag vet att han får en bra promenad tidigt på kvällen och en chans att baja. När han blir rädd och orolig på kvällen så är det ju omöjligt för honom att 'gå på toa'; då vill han bara in igen.

Dock har vi inte riktigt listat ut hur vi ska göra senare på kvällen, runt 21-tiden och senare. Häromdagen hann jag inte gå ut tidigare än vid 23-tiden och då tvärvägrade Alfahanen att gå ut ur porten, så då var det bara att lämna honom hemma. Dock kunde jag ta med honom till sophuset efter att vi kom hem igen och då kissade han i alla fall. Igår gick han och jag ut vid 21-tiden innan det blev mörkt och då kissade han, men idag när jag försökte få honom att gå ut och kissa vid samma tid så hade han inte den minsta lust att gå ut...



Låt mig vara, matte! Jag är trött!

...så då var det bara att låta honom ligga kvar på min säng och sova...:) Jag ska se om han vill gå ut innan läggdax; det känns bättre för mig om jag vet att han har kissat precis innan vi går och lägger oss. Jag får alltså ta ut de andra två på egen hand sent på kvällen, vilket jag inte gillar eftersom jag känner mig ganska otrygg utan en stor hund. Därför smyger vi diskret omkring bland bostadshusen och går inte någon lång promenad sent på kvällen.

En annan sak jag har märkt med Alfahanen är att han fäller en ENORM mängd päls i år. Det spelar ingen roll hur många gånger jag borstar honom så är det lika mycket päls som lossnar... Har inte läst något om att äldre hundar fäller mer päls, men det känns definitivt som att det är så. Just nu har jag lånat en schäferskrapa av Bästa T så idag har jag kunna få bort stora mängder under-ull men jag kan slå vad om att det kommer att lossna lika mycket till imorgon...

Jag har också funderat på hur det blir i vinter när vi bara har 6 timmar dagsljus ute. Hur ska jag få ut honom då?! Bästa T trodde att han kanske hade vant sig då med de nya förutsättningarna och lärt sig att följa mig och lita på mig när vi är ute... Det kräver nog en del av mig dock, eftersom jag egentligen har förlitat mig på honom i ett årtionde när vi är ute. Jag har litat på att han ska tala om för mig om det är något farligt omkring oss, eller att han ska skrämma bort obehagliga människor mm. Det verkar som om det är min tur att skydda honom nu...

Nåväl, jag och min älskade pensionär tar en dag i sänder...

Annie