Vardagsdrama...

Idag kom mensen...Yippie...eller kanske inte:(((
Med mensen kom förstås magont, trötthet och grinighet så jag är glad att jag inte har något mer avancerat planerat den här veckan än ett par filmdejter med bästa T. Alfahanen har varit trött efter våran helg som var full av aktiviteter, så det fungerade bra för oss att ha en lugn dag hemma idag.

-----

På våran eftermiddagspromenad så gick vi omkring bostadshusen och garagen där vi bor, och vid ett av garagen stod ett gäng ungdomar runt några bilar. Helt plötsligt när vi närmar oss så smäller det HÖGT och stackars Alfahanen blir alldeles livrädd! Han AVSKYR smällare och det har bara blivit värre med åren...Han försökte dra som en galning för att fly därifrån, och självklart så vände jag snabbt och gick bort från garagen. Men det fortsatte att smälla flera gånger och Solstrålen skällde  till och  med - det händer INTE ofta - och var också klart störd av det hela. Alfahanens hela bakända skakade (han har fått en del skakningar i bakbenen med åldern) och svansen var så långt emellan benen som den kunde komma, och hade han kunnat ta sig loss har jag ingen aning om var han skulle ta vägen.
Alltså, jag blir så j-a förbannad på alla dessa smällare etc som framför allt ungdomar roar sig med!!! Fattar de inte hur skräckslagna vissa hundar blir!!!
Jag led verkligen med Alfahanen men samtidigt var jag ju tvungen att försöka vara lugn och försöka lugna ner honom. Men det var ju omöjligt, och hans svans kom inte fram förrän vi hade tagit oss in genom våran port.
Varje gång vi råkar ut för smällare - vilket tyvärr händer ett antal gånger per år - så är jag livrädd att Alfahanen ska lyckas ta sig loss från halsbandet och kopplet och springa all världens väg av ren skräck...!
Vad jag avskyr de där smällarna!!!

----

En stund efter att vi kom in från den där jobbiga promenaden så springer Solstrålen helt plötsligt mot dörren. Sedan börjar han skrika och springa runt och vid det laget ser jag också att han läcker urin. Jag försöker att få fatt på honom vilket inte är det lättaste eftersom han springer runt panikslaget och skriker. Till slut får jag tag på honom och försöker få honom att lugna sig och känner på hans privata delar för att kolla att allt verkar ok. Sedan kopplar jag honom snabbt innan han kastar sig ut i farstun och ner för trappen och ut på gården där han ställer sig och kissar lääänge... Tack och lov har han slutat att skrika i alla fall och när han har kissat klart är han relativt lugn igen. Vi går tillbaka in och jag får lägga en hunddyna, två mattor och en filt i duschen, och sedan får jag gå runt och torka kiss och spreja rengöringsmedel i lägenheten. Solstrålen sitter och tittar och verkar vara lite smått chockad, så jag sätter mig sedan ner på golvet med honom och smeker honom och försöker visa min kärlek och mitt stöd. Kaxmörten som har sett hela förloppet väntar tills jag har rengjort allt och sedan kommer han också fram till oss för att pussa på Solstrålen och vara med i kelet.

Då och då blir det tyvärr sådana här episoder med Solstrålen, när han klart och tydligt har ont utan att jag egentligen vet vad som är fel. Sedan är allt bra igen. Det är väldigt frustrerande att inte veta vad problemet är, men samtidigt har jag liksom accepterat att det är så här med min lilla busunge. Han har ju ett antal hälsoproblem, men vi vet inte exakt hur de påverkar honom. Jag vet aldrig när han kan bli dålig, och jag är bara väldigt tacksam om det går över snabbt och att han fort känner sig bra igen. Ett antal gånger har det ju tyvärr slutat med veterinärsbesök etc...

Min älskade lilla Solstråle tar igen sig efter dagens drama...

Annie