Stunder med Solstrålen

Idag var det tvätt-och städdag för mig, så det blev mycket springande upp och ner till tvättstugan. Det senaste halvåret har Solstrålen blivit så pass lugn att jag faktiskt kan lämna honom att röra sig fritt i lägenheten medan jag går till tvättstugan. Tidigare så fick han vara i hallen med de andra, där det fanns minst saker att riva ner eller ha sönder (fast han var duktig på att röja i hallen också när han var på det humöret...!). Men - tack och lov - efter fyra år verkar han ha lugnat ner sig så nu händer det väldigt sällan att han hittar på något bus om jag är borta en kort stund. (Däremot skulle jag inte våga lämna honom i flera timmar med hela lägenheten som lekplats...)

Idag fick jag mig dock ett gott skratt när jag kom tillbaka en av gångerna:) Jag såg de andra två hundarna på en gång när jag kom in genom dörren, men Solstrålen kunde jag inte se. Så jag gick och tittade efter honom...och han hade hoppat upp och lagt sig i min fina gamla kista...!

Så vitt jag vet har han aldrig varit i kistan förut...jag borde ju ha nog med hundplatser utan att han ska behöva lägga sig i min kista som min pappa har gjort en gång i tiden!
Men det är så typiskt honom; man vet aldrig vad han kan hitta på för tokigt...roligt såg det ut i alla fall:)

Efter min tvätt-tid gick vi ner till hundgården en stund så att hundarna kunde sträcka på benen lite...och jag kunde få lite frisk luft innan jag skulle städa det sista hemma.
Solstrålen fick glädjefnatt när vi kom dit och sprang runt och runt...

...och det värmde verkligen mitt hjärta och se honom ha såå kul! Han ÄLSKAR verkligen att springa och det liksom LYSER om honom när han gör det!

Han hann också med lite lek med pinnar...

...så det var en nöjd Solstråle och en lite piggare matte som gick hemåt från hundgården!

Annie