Veterinärsbesök.

Idag var vi iväg till veterinären så att hundarna kunde få sina vaccinationer. Det gick ungefär som väntat. Alfahanen skötte sig jättebra och låg så fint i väntrummet och charmade oss som satt där. Jag är alltid så stolt över hur han uppför sig nuförtiden; det är lätt att glömma bort hur 'vild' han var vid 1-2 års ålder...! När han fick sin spruta så märkte han det knappt och tog med glädje emot lite godis från personalen:)

Solstrålen for runt som en helikopter och ville springa omkring överallt och nosa och hälsa på alla. Däremot skrek han och tyckte han det gjorde rejält ont när han fick sin spruta eftersom han är så smärtkänslig Det glömdes dock bort när han sen blev bjuden på godis:)

Den som tyckte det var jobbigast var helt klart Kaxmörten. Han gillade INTE att en främmande människa skulle röra honom och han var mer sugen på att skälla ut personalen än att ta godis ur deras händer...! Till slut gick han med på att få sprutan när han fick sitta i min famn, men inte var han glad inte...:( Efter han hade fått sprutan ville han INTE ha något godis av 'den där hemska människan' som gav honom sprutan utan gömde sig bakom mig.

Det är ganska lustigt att nu när jag berättar om hur Kaxmörten betedde sig hos veterinären så låter det VÄLDIGT likt hans matte...:) Jag gillar INTE att gå till främmande läkare, och man kan nog nästan säga att jag har sjukhusskräck... Det kryper i mig om främmande människor tar på mig och jag litar dessutom inte på främlingar. Det känns ganska troligt att Kaxmörten har anammat mina känslor och dessutom ska skydda mig när vi är - enligt honom - i utsatta situationer..! Och jag kan inte få en mer pålitlig livvakt, även om han tar sitt 'jobb' lite väl seriöst ibland:)

Min livvakt vilar efter en händelserik dag.

 

Annie