Att dela en kärlek till hundar!

På en av våra promenader i dag så mötte vi en äldre hundkär man. Han klev ur sin bil och så fort han fick syn på mina grabbar så kom han fram och frågade om han fick hälsa på dem:) Solstrålen och Alfahanen gick fram för att bli omklappade, medan Kaxmörten ignorerade honom; han gillar inte främlingar och ännu mindre om det är okända karlar...!

Sedan började mannen berätta om de 15-tal hundar han hade haft, och den hund han hade nu. Han visade till och med ett kort på hunden på sin telefon:) Vi konstaterade båda två att ett liv utan hundar är inte värt att leva, och han berättade om några av de hundar han hade förlorat - en gång fyra stycken inom ett år. Hans kärlek till hundar genomsyrade allt han sade och jag kände direkt att här var en person som ser på hundar på samma sätt som jag. Jag till och med kommenterade att han är som jag; först ser man hunden...och sedan ägaren. Hunden kommer alltid först! Han förstod precis vad jag menade:)

När jag gick därifrån så tänkte jag för mig själv att om jag N-Å-G-O-N-S-I-N skulle kunna tänka mig ett liv med en man igen så måste den eventuella mannen se på hundar som den här äldre mannen gjorde. Vi måste kunna dela en enorm kärlek till dessa underbara djur!
Något annat kan jag inte tänka mig längre.

När Alfahanen var tre och Kaxmörten var valp...

Favorit i repris - märktes väldigt tidigt att Solstrålen gillade udda sovplatser:))

Men lilla puttinutten då - kan man vara sötare???
Mattes lilla, lilla Solstråle!!!

Annie