VÅRAN LILLA VRÅ: Alfahanens speciella 10-årsdag!

Min älskade Alfahane...tänk att du har blivit tio år gammal! Att tänka på det får mig att bli sorgsen eftersom dagen när vi måste skiljas åt kommer närmare hela tiden. Samtidigt känner jag en sådan enorm tacksamhet för att du fortfarande finns vid min sida, och jag hoppas att vi har många, många dagar kvar tillsammans.

Det är helt otroligt vilken resa du och jag har haft tillsammans under de här åren (se här). Kommer du ihåg hur du var när du kom till mig som ett-åring? Hur du skällde ut folk som hade huvor? Hur du drog i kopplet när vi var ute? Hur du avskydde att vara hemma själv? Hur du var så full av energi att man kunde bli trött av att bara titta på dig när du for runt? När jag tittar på dig nu är det svårt att erinra sig allt det där - det känns som SÅÅ länge sedan! Och nu är du så nära 'perfekt' som man kan vara...!

Själv är jag såå tacksam för allt du har hjälpt mig med det här årtiondet! Du har ALLTID funnits brevid mig när jag har kämpat med depression och ensamhet. Du har ALLTID gett mig närhet när jag har haft ångestattacker. Du har ALLTID skyddat mig från människor när jag har varit rädd. Du har ALLTID stöttat mig när jag har känt mig otrygg och osäker. Det känns helt enkelt helt omöjligt att tänka mig mitt liv utan dig vid min sida...!
Tack min älskade vän!!!

Men nu är ni väl nyfikna på hur vi har firat Alfahanens tioårsdag här i Våran Lilla Vrå, eller hur???

Dagen började som alltid för Alfahanen på fårskinnet brevid min säng...

...och när han märker att jag har vaknat så måste man ju se till att man blir kliad på magen...!

Sedan blev det en promenad och även om Alfahanen drog mycket när han var ung, så brukar han inte ha så bråttom nuförtiden.. Faktum är att han ofta går lite bakom mig och filosoferar...:)

Nu på sommaren ingår det ofta vilopauser på gräset för Alfahanen på våra promenader...

...och medan han vilar sig så kliar Kaxmörten som vanligt nosen...

...medan Solstrålen otåligt väntar på att vi ska gå vidare.

Sedan var det dax för mig och Alfahanen att gå iväg till Bästa Ts mamma och hämta Alfahanens bästa kompis L för en promenad. Som ni ser så har han lite mer bråttom nu...

...vilket absolut inte har något att göra med det här fatet med godsaker som alltid väntar hemma hos Bästa Ts mamma (som är en riktig djurvän!)...

..och av någon (?) anledning så ÄLSKAR mina hundar att gå hem till hennne...haha!!!

På vägen hem från Bästa Ts mamma stötte vi på en jättefin katt som jamade och såg lite sällskapssjuk ut. Alfahanen viftade på svansen och jag sade till honom att sitta ner medan jag kallade på katten. Katten kom fram och Alfahanen hälsade jättefint på katten, och jag var så stolt, så stolt över min älskling och hur fint han betedde sig:)

Väl hemma igen så var Alfahanen riktigt trött och trots att de alla tre fick jättegoda tuggis så valde Alfahanen att ta en tupplur på balkongen med sitt tuggis...

...medan Kaxmörten...

...och Solstrålen njöt av sina godbitar!

Efter Alfahanens vilostund gick vi ner till hundgården...

...där Alfahanen fick en chans att strosa runt och käka lite gräs medan Solstrålen sprang några varv:)

Väl hemma igen var det dags för födelsedagskalas för födelsedagsbarnet, och vi hade bjudit in min syster, min mamma och de syskonbarn som var hemma. Och självklart tog syrran med deras två hundar!

Jag bjöd på kycklingsallad...

...medan hundarna fick falukorv.

Till efterrätt hade jag gjort en Pavlova med jordgubbar för oss människor...

...medan hundarna fick slicka i sig lite grädde.

Syrrans lilla Vicky älskar att sitta på balkongen och spana ut över vårt område...

...men när alla fem hundarna var på balkongen samtidigt blev det lite trångt..:))

Min älskling!

Det är lite kaosartat när alla fem hundarna är här tillsammans! De blev så upphetsade alla hundarna att både Vicky och Solstrålen kissade inne. Solstrålen är ju som en valp och blir så upphetsad när det händer roliga saker och kan inte hålla sig så länge. Det är också svårare för mig att se hans 'jag-måste-kissa-NU!' signaler när vi har besök. Då var vi ändå ute en halvtimme innan syrrans hundar skulle komma... Jag måste erkänna att jag inte var så där jätte-lycklig när jag var tvungen att torka upp flera sjöar av hundkiss mitt under kalaset...:) Men det viktiga var ändå att hundarna hade roligt och trevligt tillsammans och det har de alltid. De är ju del av samma flock:=)

När lugnet var återställt i Våran Lilla Vrå och vi var själva åter igen, så fick Alfahanen slicka av tårtfatet...