I natt hade jag en sådan där dröm igen...
Allt kändes sååå verkligt... och jag var tillbaka där jag var.
Fast ändå inte.
Jag var med honom. Som det var...
Fast ändå inte.
Jag kände hans starka armar omkring mig...
och det var sååå tryggt...och sååå skönt.
Vi höll om varandra...länge.
Jag vaknade från drömmen med tomhet och sorg i mitt hjärta...
Innan jag kom ihåg varför jag inte är där längre.
Innan jag kom ihåg varför jag lämnade den stora kärleken.
Innan jag kom ihåg varför jag lever ett annat liv idag.
Men det gör ont...
fortfarande...
ibland.
Annie
Kramar:)
SvaraRaderaJag vet inget om historiken här, men ksn förstå smärtan! Kram
SvaraRadera