Ibland är det tungt att älska sport...

Ikväll är det tung stämning här i våran lilla vrå.

Mitt favoritlag i NHL, Washington Capitals, har blivit utslagna ur Stanley Cup. Återigen. Den här gången ledde laget matchserien (bäst av sju matcher) med 3-1 och ändå förlorade de till slut i den sjunde och avgörande matchen i första övertidsperioden... Det gör riktigt ont i själen när jag tänker på det. Jag har följt min favoritspelare Nicklas Bäckström i alla år sedan jag kom hem från England. Då spelade han i Brynäs, men sedan flyttade han till NHL och laget Washinton Capitals. Sedan dess har jag följt det laget och har sett alla deras matcher som tv-kanalen Viasat Hockey har visat. Jag har följt Bäckström och hans radarpartner Alex Ovechkin och alla de andra spelarna som har spelat i laget. Jag kan många av spelarnas tröjnummer och jag känner till och med igen Bäckström på hans skridskoteknik. Jag älskar verkligen det laget och har följt dem i deras kamp att få vinna Stanley Cup, men de har aldrig lyckats ta sig hela vägen, och den här gången var det SÅ NÄRA att de fick spela conferencefinal..! Det känns så bittert, och om jag känner så kan jag inte ens föreställa mig hur det känns för Bäckström, Ovechkin och alla de andra i laget. Självklart kommer jag att följa conferencefinalerna och sedan Stanley Cup finalen, men hjärtat är inte riktigt med längre...

Och så åkte Sverige ut ur ishockey-VM idag också... Det var inte direkt oväntat eftersom de inte har spelat bra nog för att slå Ryssland, men det är ändå tråkigt - och ganska ovanligt - att de inte är med när semifinalerna ska spelas. Dock måste jag säga att det smärtar mig mer att Washington åkte ur...

Nu kanske ni undrar hur det här kan påverka mig så mycket, men jag har ALLTID älskat sport. Flera i min släkt har varit väldigt sportintresserade, framför allt mamma och morfar, och jag har många minnen att jag sitter och tittar på sport med dem när jag var liten. Själv spelade jag också fotboll och handboll i tonåren. Mitt intresse har fortsatt och blivit en passion, och eftersom jag inte har så mycket annat att fylla livet med förutom hundarna så har mina passioner - hundar, handarbete och sport - fått växa och gett mig glädje och saker att se fram emot. Varje oktober när NHL-säsongen drar igång är något att se fram emot. Jag LÄNGTAR varje höst till att Vinterstudion ska börja. Jag tycker det är jättekul att följa junior-VM i ishockey varje nyår. Om det är ett fotbolls-VM på gång så ser jag alla matcher som tv visar. OS är en högtidsperiod då jag knappt lämnar tv-soffan. Ishockey är en av favoritsporterna, men jag tittar på de flesta sporter (förutom motorsport, boxning och brottning vilket jag inte ser som sporter). I sommar kommer jag bara att gå här hemma med hundarna och det enda som är planerat är att jag ska vattna en väns blommor en vecka och vara hund- och fisk (!) vakt en vecka, men några sportevengemang på tv - t ex VM i damfotboll och friidrotts-VM - ger i alla fall mig något kul att se fram emot under sommaren. Jag vet att många klagar på att det visas alldeles för mycket sport på tv, men jag är en av dem som är SÅÅ tacksam för att vi kan se så mycket sport på tv nuförtiden. Det förgyller verkligen mitt liv. Till och med hundarna blir exalterade när matte hoppar upp och ner och skriker för att en svensk har vunnit en medalj, eller för att hennes favoritlag gör mål!

Annie