Annars har ju de senaste dagarna varit lite tuffa för mig eftersom jag har känt mig sååå trött och slö. Dock har jag lyckats behålla mitt korsstygnssug tack vare att jag bytte projekt. Jag hittade ett korsstygnsarbete som jag köpt tidigare så allting var redan sorterat och klart så det var bara att sätta igång. Och det var det som jag gjorde, och som jag nämnde tidigare så började jag brodera på fel ställe... Jag tänkte att jag skulle försöka brodera utan mina stödlinjer, men jag insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt och ta en massa extra tid i räknande och antagligen ännu mera tid att repa upp misstag. Även om det tar ett tag att brodera stödlinjerna - två till tre timmar kanske - så är det värt det i det långa loppet när man har ett större arbete. Det är SÅÅÅ mycket lättare att räkna och man märker direkt om man broderar fel. Min mamma använder inte stödlinjer när hon broderar, men min farmor som broderade enorma korsstygnstavlor broderade alltid extra stödlinjer och jag förstår verkligen varför. Nu när jag själv broderar så mycket så önskar jag verkligen att jag hade fått en möjlighet att sitta och brodera tillsammans med henne. Tyvärr gick hon bort innan jag började brodera på allvar, men jag kommer ihåg från barndomen hur hon satt i sin soffa med alla sina broderigarner och mönster utspridda omkring henne och handarbetet i knät:))
 |
| Min handarbetande farmor Mary med sin älskade Axel - min farfar. Läs mer om dem HÄR. |
Så igår insåg jag att jag var tvungen att brodera stödlinjer på mitt nya projekt, så nu går det mycket bättre och fortare att brodera och framför allt: Jag har inte behövt repa upp några fler misstag!
Så här långt har jag kommit nu:
Om ni inte ser vad det är för motiv så kommer här en liten ledtråd:))
Imorgon har jag tvättstugan bokad så jag vet inte hur mycket jag har tid/orkar brodera, men jag hoppas det blir lite grann i alla fall. Och jag är stolt över mig själv för att jag har lyckats behålla mitt korsstygnssug under den senaste tidens trötthetsperiod - det är så himla lätt att tappa det positiva i livet när man mår dåligt.
Annie
Vilken "shock" att plötsligt se mamma och pappa på datorskärmen. Omedelbart trängde sig några tårar fram i ögonvrån. De är verkligen fina tillsammans: Jag kan verkligen intyga att farmor var fenomenal i sin brodering. Med en envishet som var otrolig, fick hon fram de mest fantastiska tavlor. Jag kikar just på Stockhomstavlan på väggen, den med 12 stockholmskyrkor på bilden.
SvaraRaderaJa, jag har många gånger önskat att hon och jag kunde ha haft möjlighet att sitta tillsammans och brodera och att jag hade haft chans att få höra hennes knep och berättelser om korsstygnsarbeten. Men jag hoppas att jag i alla fall för arvet vidare när jag broderar - även om det nog aldrig blir något så stort som en Stockholmstavla. Älskar dig pappa!
SvaraRaderaDu bär verkligen arvet vidare - du är ju jätteduktig på allt som har med handarbete att göra! Farmor är i sin himmel jättestolt, liksom jag, över de fina arbeten du gör. Även Carina är ju hur händig som helst med sitt handarbetande. Gun-Britt är också en inspirationskälla tänker jag - hon är också riktigt händig!
RaderaJag älskar dig Ann-Cha!
Tack för din uppmuntran om att jag ska fortsätta att blogga. Kändes igår som om jag är en riktigt gnällspik just nu och borde lägga av, men idag lyser solen och det känns lite ljusare i sinnet.
SvaraRaderaVilket fantastiskt broderi du börjat med! Jag broderade också mycket förr, men min syn har försämrats, så trots förstoringslampa går det för sakta nu för tiden.
Ska bli roligt att se vovve tavlan när den blir klar.
Varm kram till dig!
M.E