Igår kväll när humöret och orken var på botten så ringde min syster när hon hade slutat att jobba. Jag berättade hur jag mådde och att jag var sugen på att åka till Panduro en sväng. Då sade hon att vi kunde sticka dit på en gång, trots att hon hade jobbat en LÅNG dag och trots att hon hade ont i sitt knä. Det hjälpte verkligen mig att få skrota runt på Panduro och titta på alla pysselsaker och få lite kreativa impulser. Och syrran klagade inte på att jag tog tid på mig, trots att det enda hon längtade efter var att sjunka ner i sin egna soffa. När vi slutligen vände hemåt i novembermörkret, så kändes min själ inte fullt så mörk längre. Jag vet inte om det var min systers sällskap eller Panduros underbara pysselmiljö som gjorde det, men livet kändes en aning lättare igen...:) Och jag är såå tacksam att jag har en syster som känner mig så väl och som alltid stöttar och ställer upp för mig:) Och jag är såå tacksam att vi så lätt kan skratta åt samma saker, att vi delar så många intressen i livet, och att vi har det så trevligt tillsammans:)
Kort sagt, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på min alldeles egna underbara, härliga, mysiga, älskade syster! <3
Annie
Åhhhh, tack! Håller med om att det är underbart att ha en syster som alltid finns där! Älskar dig! Kraaaaaaaam
SvaraRadera