Klia mig!

Nu när kvällarna så sakterliga börjar bli svalare, så vill Alfahanen ligga i soffan på kvällarna igen. På sommaren är det nog för varmt för honom att mysa bland filtar och kuddar, men nu går det bra. Och Alfahanen gillar ju egentligen när hans plats är gosigt och mjuk så soffan är perfekt för honom:)

Nu är ju Alfahanen en hund som också älskar att bli kliad, så när han lägger sig i soffan brevid mig så tycker han ju så klart att jag ska klia honom...enligt honom är det därför man har en matte:)  Så han ligger och tittar uppfodrande på mig...

 

 

...och skulle jag inte börja klia honom - eller om jag kliar honom och slutar innan han är nöjd - då övergår den uppfodrande blicken till ett mer ljudligt skall. Och det är ett tydligt nu-ska-du-klia-mig-skall, tillsammans med ett ännu mer intensivt stirrande...

 

Har jag fortfarande inte börjat klia honom så blir det ett nytt uppfodrande skall...

Vid det här laget så  brukar jag inte kunna motstå honom och självfallet kliar jag honom:) Problemet är ju bara att han vill att jag ska klia honom HELA kvällen vilket jag inte har tid med (speciellt nu när julen närmar sig och jag har en massa handarbeten på gång). Men jag älskar sättet som han använder när han kommunicerar med mig, och ju äldre han blir desto duktigare blir han på att klart och tydligt tala om för mig vad han vill, min älskade Alfahane! Och jag kan inte låta bli att förundras över det otroliga, onsynliga band man kan få med en älskad fyrbent familjemedlem:)

 

Ha det bra,

 

Annie