Ensamma kvar..?

Vissa tider på året känns det så extra tydligt att jag lever ensam med mina hundar medans många andra har fullt upp med barn och partners; jag är nästan alltid är hemma och har dåligt med pengar medans andra har bil och pengar och kan hitta på massor av saker utanför hemmet... (Självklart är jag fullt medveten om att jag inte är ensam om leva så här, men då kanske jag inte heller ensam om att ha de här känslorna..?)

Just nu är en sådan period. Två av mina bästa vänner har rest bort med sina respektive familjer medan jag är kvar hemma och vattnar deras blommor... Tvättstugan har för ovanlighetens skull en massa lediga tvätt-tider (om jag skulle känna för att tvätta lite extra i sommar-ha ha)... Parkering utanför våran mataffär är bara halvfull under dagarna och trots värmeböljan så har glassen inte tagit slut i deras frysboxar... Många bloggare som jag följer verkar har tagit lite semester för att de har bättre saker för sig i sommarvärmen, medan jag har lika mycket tid som vanligt att ägna min blogg... Parkeringen utanför hyreshusen som i normala fall knappt räcker till alla bilar är just nu bara halvfull...

I eftermiddags var jag och hundarna ute på promenad i bostadsområdet, och i normala fall ser man många som kommer hem från arbetet eller skolan etc. Idag såg vi knappt en människa, trots att vi var ute och gick i en halvtimme och att vädret var varmt och soligt. Det kändes som om jag och mina hundar var de enda kvar i hela området, medans alla andra hade åkt iväg ut till skärgårdar, sommarstugor, badstränder och andra underbara sommarställen där de njuter av sommaren med sina nära och kära. Det var en mycket konstig känsla...! Jag kunde inte låta bli att undra en kort sekund undra var jag skulle kunna ha varit någonstans i sommar och vem jag skulle kunna ha varit med om mitt liv hade sett annorlunda ut...

Tack och lov har jag mina hundar så helt ensam kvar är jag i alla fall inte...

Ha det bra,

 

Annie