Tre tunga år...

Nu i dagarna är det tre år sedan min älskade Tyson gick bort💔😢. Och hålet i mitt hjärta finns fortfarande kvar. Inte så att jag gråter varje gång jag tänker på honom, men det känns i min själ att han saknas mig. Livet har liksom inte varit detsamma sedan jag var tvungen att ta farväl av honom... Så länge jag hade honom vid min sida så hade jag min stora trygghet och mitt stora stöd i livet och livet var ändå OK. 

Det var ju liksom han och jag...💕💕💕.

På min fotoapp så får jag upp gamla minnen och fortfarande kommer det upp bilder med honom vilket känns fint och rätt. Han kommer ju alltid att vara en viktig del av mitt liv.

På favoritplatsen tillsammans med Kaxmörten.

På gamla soffan vilandes mitt ibland alla mina virkade alster.

I stora biabädden som han ibland delade med Solstrålen.

Och så en av mina favoritbilder💝. Den är liksom symbolisk för hur inte bara jag utan även Solstrålen och Kaxmörten lutade sig mot våran underbara Tyson💝. Tårarna stiger i ögonen när jag ser denna bild på Solstrålen som söker Tysons trygghet precis som jag gjorde så många gånger.... 

Den som har skänkt mig mest tröst sedan Tyson försvann är Kaxmörten. Han finns ALLTID där vid min sida från morgon till kväll och och alltid villig att ge mig kärlek och närhet när jag behöver det lite extra. Men de senaste dagarna har han inte velat hoppa upp i soffan och har inte varit sig själv. Förhoppningsvis blir han bättre av lite vila, men det påminner mig återigen om att han verkligen inte är någon ungdom och hans tid också är begränsad. Jag vet inte hur jag ska stå ut med den hemska avgrundssmärtan av att förlora honom också...😭💔😭.

De senaste åren känns det verkligen som om livet har tagit mer än vad det ger😔... 

Just nu...

 

Nu börjar det bli lite grönt ute, även om det tar sin lilla tid. Det börjar komma skott på träden och jag har till och med sett vitsippor på ett par välskyddade ställen. Dock är det ganska kallt i luften med kalla vindar just nu så ibland har jag fortfarande mössa på mig för att hålla värmen när vi är ute. 

Här hemma har jag stoppat undan vinterkläderna och tagit fram sommarkläderna, även fast det nog kommer att dröja innan jag tar på mig ett linne eller korta byxor... Dock kände jag att det var dags att göra det nu innan den galna ishockeymånaden MAJ börjar då jag vill undvika tidskrävande och tråkiga hushållssysslor i den mån jag kan.

Jag har också beställt ett nytt och förhoppningsvis godare foder till Kaxmörten och han hoppade genast i lådan för att undersöka det nogare...😁. Har nog aldrig fått ett sötare innehåll i en låda förut😂😍.

När det gäller handarbete så har jag mest broderat på denna jultavla den senaste tiden.

Gillar verkligen den gammaldags känslan/färgerna i detta projekt. Dock har jag fått klara mig utan ett par tre färger vilket har begränsat mig en hel del...men idag fick jag hem de saknade broderigarnerna så nu är jag supermotiverad att göra klart den här tavlan. Man skulle eventuellt kunna byta ut en brun nyans mot en guldglittrig broderitråd, men jag har inte bestämt mig för om jag vill göra det eller ej. Det kommer att bli krångligare och mer tidskrävande att brodera de delarna då; samtidigt skulle det säkert vara lite häftigt med gulddetaljer på släden mm...

Vi får se vad jag känner för så småningom...

I väntan på de saknade broderigarnerna till det förra projektet så startade jag på ännu en jultavla, och spenderade en dag med att brodera några granar och en hund...

Funderar lite grann på varför jag har gått tillbaka till att brodera julmotiv...? Normalt sett den här tiden på året så brukar jag ha gått vidare till lite mer varierande teman. Kanske det har att göra med att jag var så stressad innan jul att jag inte hann med mycket av det jag ville göra, och därför tar ikapp det nu...? Eller så kanske mitt sviktande mående den senaste tiden har gjort att jag återigen söker mig till den trygga och mysiga JULEN...? Eller så har den här sega och kylslagna våren än så länge inte gett mig någon inspiration till andra motiv..? 

Hursomhelst, det blir intressant att se vart min handarbetslust tar mig när vi går mot varmare tider framöver...

Skogsbad

 I slutet på förra veckan stod jag på näsan på långpromenaden (tror jag halkade på sand och snubblade på en trottoarkant??) och fick lite ont i handen när jag landade på sidan och blev lite allmänt omskakad som man ju blir vid sådana tillfällen... 

Så det blev en väldigt lugn helg då jag återhämtade mig och väntade på att fingrarna skulle sluta värka...men igår tog vi nya tag och gick motionsspåret i skogen för första gången i år.

Det brukar ju ta lite extra tid för vintern att dra sig tillbaka från skogen så jag ville verkligen vara på den säkra sidan att det hade torkat upp ordentligt. 

Det var så himla mysigt att gå längsefter stigen i skogen igen. Och extra skönt är det eftersom myggen inte har vaknat till liv än, och fästingarna har inte hunnit bli så aktiva.

Jag tror att hundarna också uppskattade miljön och alla olika dofter. 

Jag skulle nog kunna tänka mig att gå där oftare än någon gång i veckan, men eftersom hundarna är seniorer måste jag hushålla med deras krafter och se till att de får ordentligt med återhämtning mellan långpromenaderna.

Dags att packa hundväskan igen

 Nu när Solstrålen är sitt vanliga energiska jag igen så kändes det som ett bra läge att gå en långpromenad igen idag. Över påsken har ju han varit alldeles för dålig för sånt, och de senaste dagarna har jag inte heller velat ge honom något tuggben som sysselsättning, trots att han stirrar bedjande på mig flera gånger om dagen... Han förstår ju inte att matte knappt har återhämtat sig från senaste gången han åt tuggben. Eller om jag ska vara korrekt så var det mer en fråga om att han SVALDE tuggben😩...

Hursomhelst, idag sken solen och det var runt 15 grader varmt, så för första gången i år tog jag fram den välanvända hundväskan som syrran sydde till mig för ett antal år sedan. Sedan fyllde jag den med alla saker vi har användning för på våra sommarpromenader som tex vattenflaska, bajspåsar, pappersnäsdukar och hundgodis. Kändes verkligen som ett riktigt härligt vårtecken att ta fram den igen.

Idag gick vi en längre runda som jag verkligen gillar. Vi går förbi bondgårdar och stora ängar med hästar, och dessutom går vi över tre broar och ett par vattendrag så det är mycket fint att njuta av. Fast än så länge är det inte så mycket färg på ängarna.

Det mest färgglada var tussilagon som växte längsefter gångvägen.

Det var fullt drag vid ån; antar att det är mycket snö som har smält etc. Det dånade en hel del så det var inte riktigt läge för att stå och njuta, vilket jag annars brukar ta mig tid att göra.

Saknar ju skärgårdslivet som är inpräntat i min själ sedan barnsben, så numera är varje stund vid ett vattendrag jättemysigt.

Men jag passade i alla fall på att föreviga mitt underbara promenadsällskap på bron med ån i bakgrunden. 

Det blev en härlig promenad och det märktes verkligen att framför allt Solstrålen var jättenöjd med att vara ute på vift igen😁. 

Hänt sen senast...

Äntligen verkar våren vara på gång på riktigt även här i södra norrland! Förra veckan var det lite varmare och det mesta av snön från snöstormen smälte bort fort. Vi besökte hundgården ett flertal gånger och hundarna sökte godis och fick göra lite Stanna-Kvar övningar. 

Det är ju svårt att göra det utomhus någon annanstans när man inte kan släppa dem lösa annars.

Det bästa är ju dock när man får springa till matte och få den där go'biten! Och jag blir lika varm i hjärtat varje gång de kommer springande mot mig💝.

Och äntligen började de riktiga vårblommorna titta fram ur den bruna marken och lyste upp tillvaron😍. En lika välkommen syn varje vår!

En dag fick vi jag ett överraskande påskpaket av min underbara (jul)vän MARIE 💝💛🐔!!!

Som ni ser så var jag inte den enda som var intresserad av vad som låg i paketet😂😉😍! Jag fick så mycket fint, bland annat ett litet doftljus som jag har haft tänt de senaste dagarna och som har fyllt vår lilla vrå med underbar väldoft. Tänk vad fina människor man kan lära känna via sociala medier; det var definitivt en oväntat bonus när jag startade mina bloggar för snart ett årtionde (!) sedan💝.

Nu är det äntligen klart att Washington Capitals och Nicklas Bäckström har gått vidare till årets Stanley Cup-slutspel! Det har väl i och för sig varit ganska klart ett bra tag, men nu är det officiellt. Det är 8:e året på raken som de är vidare från grundspelet. Dock ligger de just nu på sista plats in i slutspelet i sin division och riskerar att möta ett av de lag som har gjort bäst ifrån sig i årets liga. Och inga experter tror Bäckström och Capitals i år... Dock vill jag ju påpeka att det året de äntligen VANN Stanley Cup, 2018, så var det ingen som trodde på dem heller, så det kan ju faktiskt vara en bra sak att ingen ser dem som favoriter i år 

Slutspelet börjar den 2 maj och det är så många duktiga lag i år att det kommer vara ett helt sjukt spännande slutspel att följa. Och med ishockey-VM som också spelas i maj så kommer det vara ishockey dygnet runt! LÄNGTAR!!!

Våran påsk blev inte riktigt som jag hade planerat. Lilla Solstrålen blev riktigt dålig i magen efter att ha svalt flera stora tuggbensbitar samtidigt på långfredagen. Han har alltid bråttom när han äter och ibland kommer det upp tuggbitar som han har svalt för fort, men den här gången var det flera stycken som måste ha irriterat hans mage och matsmältningssystem rejält. Han fortsatte nämligen att kräkas under hela natten och påskaftonen och jag hann bli riktigt orolig att något hade fastnat i magen på honom.  

Han mådde sååå dåligt och hade ont i magen och kunde inte slappna av och sova; det var verkligen hemskt att se och så synd om honom. Kaxmörten märkte också att något var fel med brorsan och var orolig han med💓. Men jag försökte få i Solstrålen vätska bäst jag kunde så att han inte skulle få vätskebrist, och matade honom med magmedicin för hundar (Canikur), och efter ett drygt dygn så började det ÄNTLIGEN vända tack och lov🙏🙏💓!

Nu är han äntligen så gott som helt återställd och sitt pigga, glada och intensiva själv igen som synes🠉🠉🠉... men JAG är HELT SLUT. Jag har varit så orolig och inte kunnat koppla av och sovit ännu sämre än vanligt. Men det viktigaste är att han mår bra igen. Tack och lov. Man vet ju aldrig när pälsklingarna börjar komma upp i åldrarna som mina två; då kan det gå fort utför...💔.

Igår var det annandag påsk, och min kära systers födelsedag💝. Solen sken från en klarblå himmel och det var rena sommarvärmen dagen till ära. Vi sammanstrålade hemma hos syrran och svågern, och även pappa och Monica kom från Stockholm för att gratta födelsedagsbarnet💝. På framsidan av deras hus var det så varmt och skönt i solen. 

Även Solstrålen och Kaxmörten njöt av värmen och solskenet.

Det var jättemysigt att vara samlade allihopa igen. Senaste gången var ju vid jul. Med pappas sjukdom - Alzeimers - så är jag SÅ tacksam för dessa stunder för vi vet ju inte hur länge till han kan bo kvar hemma och vara med på dessa familjehögtider på det här sättet😢💔. 

Så vi fikade, och syrran öppnade presenter, och jag och pappa och Monica gick en promenad i solskenet med hundarna. Sedan gjordes det i ordning en tacomiddag och som vanligt blev det det där härliga familjekaoset i köket när alla ska bestämma var de ska sitta och hur mycket de ska lassa på tallrikarna.

Linnea hade dukat fint med blommiga servetter och konstgjorda födelsedagsblommor.

Och min glada pappa myste med god mat och familjen omkring sig💝. En riktigt fin familjedag då vi firade världens bästa syster, mamma, fru, och dotter💝.

Nu hoppas jag på en lugn vecka med fint vårväder, mycket vila och handarbete, och framför allt friska hundar🤞.

Våran lördag...

Vi började med en promenad. Tack vare den senaste tidens mildväder har inte promenadvägarna fryst trots att vi fick en massa aprilsnö helt plötsligt. Skulle egentligen gått en långpromenad men det var kallt och blåsigt så jag ändrade våra planer.

Hade det varit december månad skulle jag ha varit överlycklig över all snö.
Jag vet inte om Kaxmörten någonsin är överlycklig över snö😉...

När jag kom hem satte jag på min träningsmusik på Spotify och gjorde lite jumping jacks och situps mm..

Efter en dusch och frukost blev det lite mys i soffan...

...och pipleksaker.

På eftermiddagen tittade jag på slutspelet i SHL. Jag följer inte den svenska ishockeyligan lika mycket som NHL, men när det är slutspel brukar jag kolla på de matcher som visas på tvn.
Jag broderade också på ett påskprojekt.

Mitt nya favvo-snacks! Krispiga och supergod smak med mer fibrer och mindre mättat fett än chips etc.
Och ett sätt att få i mig lite mer bönor. Köper dem på apotea.se.

Det börjar likna något påskaktigt...

Efter eftermiddagspromenaden gjorde vi lite sjukgymnastik och klickerträning. Väldigt populär stund på dagen. Undrar varför...😋.

Sedan blev det risgrynsgröt till middag för mig, Let's Dance, och en direktsänd NHL-match med Washington Capitals medan hundarna tuggade på tuggis. Men det glömde jag bort att fota.

Till Minne av Anita

Anita
Julen 2018

Idag tog vi farväl av min svåger Anders' mamma Anita. 

 

Vi var vid samma vackra kapell där vi tog farväl av Anders pappa Bengt för drygt 3 år sedan.

Jag blev alltid varmt välkomnad av Anita och Bengt på alla familjesammankomster efter att jag flyttade hem från England och det uppskattade jag verkligen. Precis som jag alltid inkluderade dem vid mina födelsedagsfiranden och Adventsfikan mm.

Vi firade alltid födelsedagar och jular tillsammans med Bengt och Anita och de saknas oss nu.

Men nu är Anita och Bengt tillsammans igen för alltid💕💕💕.

Kära minnen: julaftonslunch med Anita och Bengt.

När inte livet blev som det skulle...fick jag Linnea💝

Idag kom den efterlängtade skatteåterbäringen! 

Jag skyndade mig att sätta in hälften av pengarna på mitt spara-till-hund konto. Skulle tro att jag är ungefär 2/3-delar på väg mot en stor lurvig fyrbent kompis i framtiden🤞🐾💓. Så länge både Kaxmörten och Solstrålen är vid god hälsa så är det inte sååå brådskande, men i deras ålder kan allt ändras fort så detta sparmål är en STOR prioritering i mitt liv. 

Sedan ringde Linnea som undrade om jag ville hänga med in till stan för att handla en bilvärmare. Det lät trevligt och som ett tillfälle att köpa lite tuggis åt sötnosarna - lite nytta ska de väl också få av skattepengarna menar jag - så jag och hundarna packade in oss i Linneas bil och drog iväg till några affärer. Väl där blev Linnea hungrig så hon bjöd mig dessutom på Max. Gulliga unge...som numera inte är en unge längre utan en underbar ung dam som jobbar och kör bil och tjänar mycket mer pengar än hennes fattiga moster💝. Att äta på Max hör till de lyxiga sakerna som jag inte har råd med, så det var väldigt trevligt och gott. 

Jag är så tacksam för min goa systerdotter som är en sådan fin, klok, snäll, omtänksam och tuff tjej. Och inte verkar hon ha något emot att hänga med sin moster, vilket jag uppskattar. Nu när livet inte blev som jag hade tänkt mig och jag aldrig fick några barn😢...är det så fint att ibland få umgås med Linnea, som är precis som jag skulle ha velat att min dotter hade varit. 

Istället för att vara en mamma blev jag en stolt (och kanske lite överbeskyddande😜) moster som älskar min systerdotter väldigt mycket och är väldigt glad för att jag får vara en liten del av Linneas liv💝💝💝. 

Med hälsning från Tyson...

Just nu känns det som om jag får äta upp orden jag har sagt så många gånger:

Jag älskar snö!

Idag är det andra gången på en vecka som det har snöat ganska ordentligt, och hade det varit en novemberkväll och jag hade tittat ut genom fönstret och sett samma sak som jag ser nu så hade jag varit överlycklig. 

Den här bilden tog jag i eftermiddags...

...och nu på kvällen är det helvitt överallt.

Men jag vill inte ha snö i april!

Jag vill ha torra motionsspår i skogen.

Och kunna lägga undan Kaxmörtens vinterkläder...för att inte tala om mina egna...

Jag vill kunna se vårblommor på promenaderna och ha på mig leggings och gymnastikskor.

Inte konstigt att vi tycker det är skönast i soffan just nu.

Det enda som är bra med snön är att hundarna inte drar in lika mycket smuts. Annars är ju våren och hösten de tider på året då man konstant går omkring på smutsiga golv och med grus i sängen när man är hundägare.

Jag försöker se snön som ännu en varm och snöig hälsning från snöälskande Tyson i regnbågslandet till sin snöälskande matte som kämpar med livet💝. 

Tids nog blir det vår på riktigt...hoppas jag🤞.

(Läs mer om hur Tyson har tröstat mig från regnbågslandet HÄR)