Första surdegsbrödet...

De senaste dagarna har jag haft mensen och det har varit lite tungt med kroppen och knoppen och orken...och så på det det allmänna tillståndet i världen och alla medföljande funderingar och oro. Pratade med min syrra om att lägga/gömma mina viktiga papper etc på ett speciellt ställe så att familjen kan sköta mina räkningar mm om jag skulle bli akut sjuk den närmaste tiden. Vill VERKLIGEN inte tänka på sådant, men som världen ser ut just nu så...och jag är ju ensamstående...

Annars så har jag testat att baka surdegsbröd det senaste dygnet.

Jag hittade ett RECEPT på nätet som jag har följt till stor del. Jag började igår kväll med att blanda surdegen med mer mjöl och vätska. Fy sjutton vad surt det luktade...

Mitt på dagen idag gjorde jag klart degen som sedan fick jäsa i flera timmar.

Sedan tryckte jag ut degen och skar bitar som sedan fick jäsa i ytterligare ett par timmar.

 Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det färdiga brödet... Det är långt ifrån det vackraste brödet jag har bakat, och vi får se vad jag tycker om det när jag äter det till mellis imorgon... Har läst att man kanske får testa sig fram lite när man bakar med surdeg. Dessutom måste jag nog vänja mig lite vid smaken tror jag. Men kul att testa något nytt i alla fall. Att testa nya saker är nyttigt för hjärnan så om inte annat fick jag lite hjärngymnastik tack vare surdegen.

En morgonpip

Igår eftermiddag lekte vi med några av hundarnas leksaker och jag lät leksakerna ligga kvar framme efteråt och under natten. Ofta brukar jag ta bort dem efter ett tag eftersom Kaxmörten blir så uppskruvad av sina pipleksaker, men det verkar som om han kanske har lugnat ner sig lite...han är ju ändå 11 år gammal nu.

Men så fort som jag öppnade sovrumsdörren på morgonen så sprang Kaxmörten iväg och hämtade en pipleksak.

Han var definitivt inte morgontrött som sin matte om man säger så....

Tänk om allt man behövde för att vara nöjd och lycklig var en pipleksak...

När det väl var dags för oss att gå ut på morgonpromenaden så var det dock inte en pipleksak längre eftersom Kaxmörten hade lyckats bita loss pipdelen...
Det är många gånger som jag har undrat vad han älskar mest...pipleksaker eller sin matte???
❤

Min trygghet 🐾🐾

Jag säger det om och om igen...men jag är sååå himla tacksam för att jag har mina älskade hundar vid min sida...och speciellt i dessa ovissa och oroliga tider. Hundarna är en av få saker som är precis som vanligt i mitt liv, och de är dessutom helt opåverkade av allt hemskt som händer i världen. De bryr sig inte det minsta om Corona.

Med hundarna går jag promenader precis som vanligt och går till hundgården precis som vanligt.

Jag leker med dem (och försöker ta bilder på hundar som aldrig är stilla) och glömmer för en stund all oro och ovisshet.

Jag skrattar åt dem för att de har så kul och sprider en sådan glädje, och att se dem må bra gör mig alldeles varm inombords.

De tuggar tuggben och njuter för fulla muggar av hur gott det är.

De ligger nära mig i soffan HELA TIDEN och jag känner mig aldrig ensam tack vare dem.

De ger mig kärlek, värme och närhet hela tiden och finns alltid där om jag får ångest.

Min största rädsla just nu - förutom den stora oron att någon i familjen ska bli riktigt sjuk - är att jag själv ska bli sjuk och så pass dålig att jag måste till sjukhus. Förutom att jag har sjukhusskräck, så är jag också rädd/fasar för att behöva lämna hundarna och vara utan dem. Det går bara inte att föreställa mig det. Så länge jag får vara tillsammans med hundarna så är fortfarande något rätt i min värld.

Att tänka på i Coronatider...

Kopierat från Instagram @mamabearsewvay

Böcker att fylla tiden med....

Idag beställde jag några nya pocketböcker. Genom åren har jag läst väldigt mycket, men de senaste åren har min bokläsning legat på sparlåga. Men nu med all oro och all sport som har försvunnit och all tid som ska fyllas så känner jag att jag behöver bokläsningen igen; det är en av de saker jag kan göra för att koppla bort oron och den ångestfyllda verkligheten.

Men då måste jag ha böcker som jag gillar, så lite påfyllnad i bokhyllan från Adlibris behövdes.
Den första boken jag valde var Drömmen runt hörnet med Lucy Dillon.

Jag vill ha lättsamma romaner med kärlek (Feel Good-romaner), gärna en huvudrollsinnehavare som får 'börja om på nytt' eftersom jag själv har gjort det, och det får väldigt gärna ingå några hundar eller andra djur. Och då passar Lucy Dillon perfekt, så denna bok har jag stora förhoppningar på.

Samtidigt känner jag att jag behöver hitta flera bra författare med feel-good-känsla så jag bestämde mig för att testa Familjereceptet av Veronica Henry.

Om det inte finns med hundar i böckerna så gillar jag även när bakning ingår och så verkar vara fallet i denna roman. Och det är ingen deckare; gillar inte deckare för jag har nog med oro och ångest i mitt eget liv. Hon har skrivit fler böcker så jag hoppas att jag gillar denna roman och kan köpa flera av hennes böcker längre fram.

Till sist valde jag en relationsroman som lät kul, bra och lite annorlunda.

Sambo på försök av Beth O'Leary. Den handlar om en tjej och kille som börjar dela på en lägenhet i London - en bor där på dagen medan den andra bor där på natten - utan att träffas och vad som sedan händer... Den lät bra, och jag vet hur det är att bo i London, så jag håller tummarna för att detta också kan bjuda på bra läsning framöver. 

Kan ni sova bra nu?

Idag har jag känt mig lite pömsig.
Anledningen till det är att jag inte kunde somna igår kväll. Jag gjorde misstaget att titta på nyheterna - både från Sverige och England - innan jag skulle gå och lägga mig och sedan var det kört. Tankarna snurrade och oron malde och det gick inte att varva ner.
Jag misstänker att jag inte är den enda människan som ligger sömnlös på nätterna nu. Det finns så mycket oro och ovisshet inombords och i samhället att jag nästan omedelbart får ångest när jag tänker på det. Vilket innebär att jag försöker koppla bort det en stor del av tiden för annars skulle jag bli galen. Samtidigt kan jag inte ignorera nyheterna för man måste ju hålla sig uppdaterad med händelseutvecklingen för att veta vad som gäller...eftersom det förändras från dag till dag...
Jag är i alla fall OTROLIGT TACKSAM att jag inte bor i London längre! Fy sjutton för att vara instängd i den staden under en coronakarantän. Det räcker fullkomligt med oron jag känner för min pappa och hans fru som bor i storstaden och att inte veta när vi kan ses nästa gång. Och de är båda nära/inom riskgrupperna så det finns skäl för oron...

När klockan var 02.00 och jag fortfarande inte kunde sova - trots sömntabletter - så gav jag upp och började läsa en ny bok. Då började det sakta lugna ner sig inombords och jag började gäspa och jag skulle tro att jag TILL SLUT äntligen somnade runt 3-tiden. Men sedan drömde jag mardrömmar på liknande teman så någon skön natt blev det inte.

Ikväll tror jag att jag ska börja läsa boken på en gång när jag går och lägger mig så att jag förhoppningsvis inte börjar tänka på allt det jobbiga som jag inte borde tänka på när jag ska försöka somna på kvällarna...

Surt bubbel

Inspirerad av bloggerskan ZEINA MOURTADA har jag nu startat en surdeg!
Jag vet inte hur det är med er, men den här underliga och overkliga situationen vi befinner oss i har fått mig att göra en del saker som jag inte har gjort förut, eller alternativt inte har gjort på mycket länge. Och trots att jag har bakat så mycket i mina da'r så har jag aldrig bakat med surdeg. Varför undrar ni? Ja, jag har väl inte haft så mycket erfarenhet av surdegsbröd, och jag har tyckt det verkar ganska krångligt. Att hålla på i 4-5 dagar för att baka ETT BRÖD liksom...?!
Men nu har man ju tyvärr extra mycket tid här hemma så jag blev helt plötsligt inspirerad av Zeina att pröva på att starta en egen liten surdeg som först och främst ska stå och puttra i 4 dagar.

Det kan ju också ha att göra med att jag försöker äta nyttigare och surdegsbröd ska väl vara nyttigare tror jag? Så igår blandade jag lite vetemjöl och vatten i en stor burk och ställde in i skåpet ovanför kylskåpet där det är lite extra varmt och mysigt.
Och sedan var det ju förstås spännande att gå dit och titta med några timmars mellanrum om det hade börjat hända något, hehe😀. Och det gjorde det! Spännande spännande.... På kvällen hade det redan bildats lite bubblor och det verkade vara det rätta varma ställe att förvara burken på.

Idag, dag 2 av 4, var det dags att tillsätta lite mera mjöl och vatten. Enligt Zeida kunde man också tillsätta lite rivet äpple om surdegen inte hade kommit igång. I mitt fall tror jag nog att surdegen mådde ganska bra, men för att vara på den säkra sidan - och för att jag hade äpple hemma redan -.så tillsatte jag en liten sked rivet syrligt äpple också. Och så in i skåpet igen.

Nu på kvällen börjar det verkligen lukta surt om surdegen så allt verkar bubbla på väl i skåpet😊.
Jag hoppas förstås att Zeina själv kommer att tipsa om bra bröd att baka på surdegen, men ifall så inte blir fallet så har jag börjat söka lite själv på recept. Även om jag i detta fall har gjort surdegen på vetemjöl (eftersom det var det mjöl jag hade hemma) så vill jag nog att själva brödet ska bli lite grövre.
Någon av er som kan tipsa om något gott surdegsbröd som bakas med enbart surdeg som jäsningmedel?
Tydligen kan man tillsätta jäst till vissa surdegsbröd, men det vill jag undvika. Om jag nu ska baka med surdeg så känns det ju som fusk att sedan använda jäst också...?!

Spännande, bubblande och sur fortsättning följer!

Imagine

När vi drömmer om en bättre värld❤❤❤

❤Live med Chris Kläfford❤

Våran helg i bilder

Vi inledde helgen - på fredagen - med en långpromenad. När vi gick förbi en liten

äng slängde jag ut godis som Solstrålen och Kaxmörten fick leta efter.

Kaxmörten i närbild med sköna hemstickade ulltröjan på.

Hundarna älskar att sova i min säng på nätterna och här är det Kaxmörten som

myser bland kuddar och täcken och väntar på att jag ska gå och lägga mig.

På lördagen tittade jag på bandyfinalerna på tv. Jag brukar inte titta på bandy för jag 

tycker det är så svårt att se den rosa bollen, men när det är den ända sport som

pågår i Sverige så MÅSTE man ju titta. Men nu är det slut med all live-sport på ett 

bra tag tyvärr...😢

På helgen har jag virkat söta påskdekorationer🐣🐣🐣.

Båda hundarna vill ligga nära mig i sängen på kvällarna, men ingen av dem vill ligga

nära varandra😉. En kort stund brukar det funka men sedan börjar de klaga på varandra...

Solstrålen må vara en glädjespridare, men han är som regel ingen gos-hund. Därför

blir man glad och förvånad när han vill komma upp och ligga riktigt nära en stund.

Här var Kaxmörten först på plats men sedan ville Solstrålen också komma upp.

Kaxmörten släppte upp honom bredvid sig i soffan PÅ NÅDER. 

Den här hörnan i soffan bredvid mina ben har liksom blivit bådas favoritplats

så det skulle ju vara bra om de kunde samsas där...

Gos och kel med matte kan ändå vara ganska mysigt ibland❤.

Bästa beslutet någonsin...!

Kopierat och förmedlat från @kauraisa

🙃

Fem en fredag: Väntan

Dags att svara på Fem en fredag från bloggen ELISA MATILDA. Dagens tema är VÄNTAN.

Pälsklingarna VÄNTAR ivrigt på tuggis som brukar serveras 

efter eftermiddagspromenaden.

1. Vad väntade du senast på?
2. Är du den som får vänta eller blir väntad på?
3. Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
4. Låter du folk gå före dig i en kö?
5. Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?

1. Jag går just nu och väntar på att min hälsocentral ska förnya min medicin...får se hur länge jag får vänta under rådande omständigheter... Och så väntar jag på att det ska bli tillräckligt varmt ute så jag kan öppna balkongdörren (utan att frysa ihjäl) och låta hundarna få sitta på balkongen och spana på alla hundar som går förbi🐾👀👀.

2. Det är nog både och. Jag anser att man ska vara i tid och för det mesta är jag i tid eller lite före. (Om jag ska resa någonstans så är jag alltid ute i väldigt GOD tid...) Dock kan jag ibland vara några minuter sen i vardagen men väldigt sällan mycket sen...om ni förstår vad jag menar😉.

3. Det beror på situationen och var jag är. För det mesta går jag över ändå om det är lugnt. Ibland kan jag vänta...

4. Om de frågar så kan jag kanske göra det men allmänt sett tycker jag att alla är lika mycket värda i en kö.

5. Allmänt sett har jag bra tålamod när det gäller det mesta. Mitt liv har gett mig mycket träning på att vänta... Jag har ingenting emot att vänta i en telefonkö om jag slipper att betala för samtalet. Måste jag betala vill jag däremot inte sitta i en lång telefonkö om jag inte absolut MÅSTE. Det finns annat jag hellre lägger pengarna på om man säger så....

Handarbetssällskap

Idag grävde jag fram lite bomullsgarner för att virka på ett litet påskprojekt. Som vanligt var Solstrålen väldigt intresserad.

Han såg till att lägga sig mitt i högen av restgarner när jag var upptagen med virknålen.

Nu på kvällen har han sovit gott med mina garnpåsar som huvudkudde😍. Faktum är att båda hundarna är väldigt förtjusta i mina garner och ligger gärna och sover på dem om de får en chans 😁.

På tal om hundar måste jag visa er denna bild som en lokal hundaffär lade ut på sociala medier.

Som en hundägare som har sett sina hundar tvingas ha på sig de hemska plasttrattarna, så tyckte jag den här bilden var väldigt fyndig😂. Jag slår vad om att hundar (och katter för den delen) drömmer om att utsätta sina ägare för detta när de tvingas ha en plast-tratt på huvudet efter veterinärsbesök😂

Tacksamhet

 Igår kväll satt jag och tittade på nyheterna med alla coronarapporter från olika länder och skolor här i Sverige och allt annat ofattbart som sker i våran värld just nu. Plötsligt fick jag en sådan hemsk känsla av OVERKLIGHET. Är allt det här verkligen på riktigt?! Vad händer med våran värld och vårat samhälle?! Alla nyheter är så obegripliga och overkliga att det nästan blir svårt att ta in det. Hur har det blivit så här?! Det måste vara en mardröm...!

Den här känslan varade inte så länge, utan jag var snart tillbaka i den dystra verkligheten. Men jag känner hur jag behöver en motvikt till alla nyheter som bara blir dystrare och dystrare just nu, och jag suger i mig citat och tröstande ord som ger lite perspektiv. På sociala medier läste jag t ex detta tänkvärda: 

"Era mor/farföräldrar blev kommenderade att dra ut i krig, ni är ombedda att stanna hemma på soffan. Det här klarar vi."

Något annat som också tröstar mig mitt i all ovisshet och oro är bloggerskan UNDERBARA CLARA som kommer från en lång släkt av starka kvinnor och som inte stressar upp sig i onödan. Hon tipsar om saker att tänka på och knep som kan hjälpa mot värsta ångesten OCH hon blandar dessa med otroligt fina och rofyllda bilder och från hennes hem och vardag i Västerbotten. Som mjuk balsam för en orolig själ❤.

Så i den andan, och som motvikt mot Corona, tänkte jag fokusera på vad jag har varit tacksam för idag och vad som har givit mig glädje.

Jag var till affären en sväng och var väldigt tacksam för att toapappret inte var slut! Det fanns bara denna variant kvar och paketet var ganska dyrt men jag var tacksam ändå. OCH hade nästan dåligt samvete för att jag köpte toapapper. Trots att jag nästan har slut...

Jag är tacksam för mina fina jul/påskkaktusar som börjar blomma så vackert i köksfönstret! Jag har inte bytt ut de röda julkrukorna mot sommarvarianten...men det känns inte så viktigt just nu. Det finns definitivt tid för det framöver...

Jag är SÅ TACKSAM för mina fina följeslagare som inte bryr sig ett skvatt om Coronaviruset utan bara vill söka efter godiset i fleecefilten.

När jag busar och leker med dem och tittar på dem när de leker tillsammans så njuter jag och glömmer allt jobbigt i världen.

Och jag är så tacksam för att jag ALDRIG är ensam utan alltid har dessa underbara sötnosar vid min sida😍.

Jag är otroligt tacksam att jag har mitt handarbete. Jag förstår inte hur man får tiden att gå om man inte har någon hobby att pyssla med. Dessutom så får man en härlig känsla av tillfredställelse och stolthet när man är klar med ett handarbete vilket verkligen förgyller livet.

Vanten Kompassros av Maja Karlsson

Jag är också tacksam för mina älskade tv-serier såsom Morden i Midsomer! Speciellt nu när jag inte har sporten att titta på. Så fort jag sätter på ett avsnitt så kopplar jag av i soffan. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag har sett avsnitten; de är lika bra ändå trots att jag vet vem mördaren är från början😊.

Slutligen är jag tacksam för solen som tittade fram idag (glömde att ta kort tidigare på eftermiddagen så det fick bli en bild på kvällssolen).

I år längtar jag verkligen till våren, solen och värmen. Livet känns lite lättare när solen skiner och blommorna blommar. Det finns liksom en tröst och hoppfullhet i att se naturen vakna till liv igen och återigen bjuda oss på vacker grönska.
En påminnelse om att 'This too shall pass'.

Lord of the toilet roll

För mycket oro

Usch, jag har så nära till ångesten just nu... Jag hade jobbig ångest förra veckan över Corona och all härlig sport jag såg fram emot som helt plötsligt försvann och lämnade ett gigantiskt hål i mitt liv och mitt välmående. Nu har min tv-dosa dött också och det har gett mig en ny omgång med ångest och idag tog jag till slut en lugnande tablett UTÖVER min vanliga medicin för depression/ångest för att försöka dämpa den värsta oron inombords. När redan sportsändningarna har försvunnit så är jag livrädd att det ska bli något olösligt problem med tvn också så att jag plötsligt står utan BÅDA de hörnstenarna i mitt liv...

När jag var som värst stressad idag satte jag mig och läste blogginlägg från förra våren då Tyson fortfarande levde. Det var sorgligt och samtidigt fint att läsa om våran sista tid tillsammans och även om jag grät så var det en form av tröst också att titta på fina filmsnuttar och bilder och minnas min älskade vän som alltid stöttade mig genom vått och torrt.
Jag skulle verkligen behöva begrava mitt ansikte i hans mjuka, varma päls nu och genomsyras av det lugn och den trygghet som han alltid gav mig...❤

Tack och lov för handarbete!

Med all oro och ovisshet och domedagskänslor som finns runtomkring oss just nu kan jag tycka det är ganska skönt att som motpol också se lite galghumor på sociala medier. Lite ironisk humor som driver med oss och vårat galna beteende just nu. Man måste ju kunna skratta lite åt det mest absurda också; annars blir man ju galen😨.

Därför fastnade jag för den här bilden, eftersom det stämmer så bra för oss som älskar att handarbeta. Vi kan utan problem sitta en hel dag och pyssla med våra garner och vara helt nöjda med livet utan att gå ut och utan att träffa andra människor😊.

Så i den andan bestämde jag mig för att det var dags att börja använda mina virknålar igen. Jag har ju inte haft någon lust att virka sedan i höstas, men när jag fick en sådan underbar virkad löpare i posten (se DETTA inlägg) av min vän Karin som designar så fina virkade löpare och dukar  så blev jag lite sugen på att virka ännu en sådan löpare till mitt andra bord. Så igår kollade jag igenom mina restgarner och började på en egen TULIP SEASON LÖPARE i glada påskfärger. Dock måste jag säga att den gula färgen är lite mildare i verkligheten än vad den är på bilden; färgerna blir lite konstiga när man fotar på kvällen... Det känns som ett lagom projekt just nu; tillräckligt omväxlande för att inte vara tråkigt men samtidigt tillräckligt enkelt för att jag lätt ska kunna titta på någon trevlig engelsk deckare samtidigt som jag virkar.
Det enda problemet jag har haft är att kombinera ihop mina restgarner på ett bra sätt så jag har fått repa upp några gånger när jag inte blev nöjd med färgkombinationerna men nu flyter det på bättre.

Blandad coronakompott

Idag åkte jag med syrran till närmaste köpcentrumet för att handla saker som inte finns i våran Willys Hemma. Och jag måste nog erkänna att det blev liiiite hamstring. Istället för EN stor påse med Findus djupfrysta ärtor så blev det två, och istället för ett pack med ekonomibindor så blev det två (vilket var de sista på hyllan...). Det märktes faktiskt mera på den stora affären att folk handlar mer än normalt. Tydligen ska Sverige leva på havregrynsgröt framöver för det var helt tomt på havregrynshyllorna... Makrill på burk började också ta slut...så jag köpte två 3-pack. Jag får ta av sparpengarna just nu men tack och lov är det jag handlar sådant som håller länge och som jag ändå skulle köpa så jag kommer ju inte förlora på det i långa loppet. Det är en tröst.

Det var skönt att umgås med syrran en stund och skratta lite åt denna galna tid. Jag har haft såå mycket ångest de senaste dagarna, så det var skönt att få ventilera det med någon som förstår min situation men också delar min humor och kan få mig att skratta åt eländet. Så nu känner jag mig inte alls lika ångestfylld vilket jag kan tacka syrran för...och kanske också för att jag har två kilo ärtor i frysen och extra många burkar med makrill hemma😉.  

Lustigt nog fick jag sedan en nattgäst här hemma vilket beror på att min svåger (som är långtradarchaufför) behövde jobba ett extra pass i helgen för att frakta toapapper åt Coop... Så syrran följde med honom på resan och Shiba fick komma till oss. Tur att vi har hjältar som min svåger som är villig att frakta toapapper som just nu är mer värdefullt än guld verkar det som...😳.

Men samtidigt berättade syrran om en bekant vars familj äger ett bussbolag som just nu inte har ett enda jobb eftersom ALLA resor är avbokade och hela deras liv och uppehälle hotas nu av den här Corona-cirkusen. Och detta pågår för mindre företagare över hela världen...så hemskt😱!!! Man kan ju inte låta bli att undra hur världen kommer att se ut för oss när vi har tagit oss ur den här galenskapen...??? 

Våran nattgäst Shiba och Kaxmörten

 

Jag är väldigt glad att jag har hundarna vid min sida som ser till att vi har normala rutiner mitt i all kaos, och tack och lov så bryr sig inte hundarna ett smack om ett virus som heter Corona.

De ligger bara nära mig när ångesten rasar inombords, och värmer och tröstar med sin närvaro.

Det var väldigt sorgligt för mig som är sportfanatiker att det så hastigt och lustigt var sista Vinterstudion idag. Det är ALLTID sorgligt när Vinterstudion stänger för säsongen, och nu vet vi ju inte ens när det blir live-sport på tv nästa gång...😥 Jag hörde att de fotbollsgalna italienarna sörjer att den italienska fotbollsligan har fått pausa så just nu har jag nog en hel del gemensamt med italienarna... När jag lyssnar på prat från NHL så verkar experterna där vilja tro att det bara kommer att vara kanske några veckor eller någon månads paus i ligorna, men jag befarar att det nog kommer att pågå mycket längre än så i USA (och över hela världen för den delen...). Men jag hoppas, hoppas att jag har fel...

För att tala om ishockeyn så fick jag idag reda på att de sänker priserna på  mitt viaplay sportpaket just nu... jag antar att det är eftersom det inte visas någon ny sport just nu utan bara repriser. Det är ju väldigt schysst av dem; det är ju inte deras fel att det inte pågår någon sport just nu...