Nu har jag äntligen ätit upp julgodiset! Jag vill helst inte slänga något ätbart men jag har börjat längta till min mer normala matrytm och då krävdes det att julgodiset försvann. Livet är hårt ibland😁.
Jag har också kommit igång med virkningen nu efter att jag har gjort klart alla virkade julklappar och haft ett par dagar med julefrid... Dock verkar det som om jag inte riktigt har återhämtat mig visade det sig idag när jag upptäckte att vinterhalsduken jag virkar på hade fått ett konstigt utseende under dagen...😉
Jag kanske får vänta några dagar med de mer komplicerade virkmönstrena...😁.
Kaxmörten är lite kärlekskrank just nu och vill bara ut och jaga fruntimmer. Och kan han inte gå ut så gör han allt han kan för att spana på dem...
...min lilla surikat😊.
Alfahanen har haft det riktigt kämpigt i jul på grund av att marken har varit isbelagd överallt och han har haft jättesvårt att hålla balansen med hans dåliga höfter... Jag har känt mig otroligt maktlös och frustrerad över det här vädret vi har haft som verkligen har slitigt på hans höfter. Om man tog bort den sand som de lyckades få ut på vissa gångbanor/trottoarer så hade jag kunnat åka skridskor hem till syrran på julen, så mycket is har vi haft. Inte konstigt att akuten på vårat sjukhus har varit ovanligt fullt med patienter som halkat under julperioden...
Alfahanen har också velat ligga en del i soffan nu när det är vinter - tack och lov kan han fortfarande ta sig upp i soffan själv - vilket har ställt till problem för Solstrålen som är en riktig liten soffliggare och tycker att soffan är hans egendom.
Solstrålen vill ju väldigt gärna bestämma var han ska ligga i soffan, men det blir väldigt trångt när vi alla ska vara i soffan och då får han knappt plats. Igår kväll lyckades han till slut tränga in sig bakom Alfahanen på soffan, trots att det INTE fanns mycket plats kvar.
Men som man säger på engelska:... IF THERE IS A WILL...
...THERE'S A WAY!
Envisare hund än Solstrålen kan jag inte föreställa mig...😊
Annie
