Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

söndag 31 maj 2015

Mattes Dag!

Idag firade vi Mors dag hos min syster. På hennes blogg (http://jagochmittpyssel.blogspot.se/) kan ni läsa ett jättefint inlägg som hon har skrivit om mina syskonbarn och min mamma:) Idag låter jag henne stå för dagens ord när det gäller min underbara familj:)

Själv har jag flera år reflekterat över att det finns en dag tillägnad mödrar, men för oss som inte har haft lyckan att bli mödrar och istället har hundar borde det finnas en dag som heter Mattes Dag:) Jag kan inte bli firad av några barn, men jag skulle gärna bli firad för att jag är matte till tre underbara hundar. Likadant känner jag när det gäller födelsedagar; jag har inga barn att fira så istället firar jag hundarna vilket innebär att jag har för det mesta födelsedagskalas när mina hundar fyller år. Alfahanen står på tur den 6 juli när han fyller 10 år! Tack och lov har jag en familj som förstår att jag också vill fira det jag har i mitt liv, och de tycker inte att jag är fjantig som gör så stor affär av de här sakerna:) De kommer snällt med små presenter till hundarna på deras födelsedagar, och ibland får jag till och med julklappar från hundarna (via diskret hemlig hjälp från min syrra eller mamma):D
Idag fick jag faktiskt en 'Grattis på Mattes Dag' - present av syrran...


...och det var ett jättefint armband hon hade gjort:) Att hon förstår hur jag känner när det gäller sådant här och tänker på mig och min situation är en av många anledningar till att jag älskar henne så mycket <3!

Nåväl, till min mamma broderade jag det här kortet...

 
...och gav henne lite blomsterlökar som hon kan plantera vid sin kolonistuga:)


Medan jag höll på och pyssla med mina Mors dag-presenter så låg Alfahanen i stora korgen...


...och Solstrålen tittade som vanligt mycket noga och mycket nyfiket på vad jag pysslade med!


Till Mors dag-firandet hos min syster bakade jag en sats gluten- och laktosfria brownies (flera i vår släkt har allergier) efter ett nytt recept...


...och de blev väldigt uppskattade vilket var kul! Det är inte alltid så lätt att få till de där glutenfria bakverken kan jag lova...!

Hos syrran hade vi det jättetrevligt! Våran mamma var där och min svågers föräldrar också, och det bjöds på hamburgare eller korv med bröd. Min systerdotter ville fläta sin mammas hår och lyckades få till en tjusig inbakad fläta. Det påminde syrran och mig om när vi satt och lekte med vår mammas hår när vi var små...


Vädret var inget vidare idag. Det regnade till och från och blåste mycket, och när jag och hundarna skulle gå hemåt från syrran så vräkte regnet ner:( Regnet störde inte Alfahanen eller Solstrålen, men Kaxmörten gillar INTE regn och han såg mer och mer moloken ut... När vi kom hem var hundarna riktigt blöta och som alltid efter regniga promenader så ska Solstrålen slicka Kaxmörtens päls och göra ren honom. Kanske känner Solstrålen att Kaxmörten avskyr regnet, för det är det enda tillfället som han insisterar på att slicka sin 'storebror', vad vet jag?
Gulligt är det i alla fall:)


När vi väl var inne och avtorkade så firade vi Mattes dag med lite falukorv! Det var nog höjdpunkten på Mattes dag för mattes älsklingar!

Annie

lördag 30 maj 2015

Aldrig mer!

På våran morgonpromenad stötte vi på en kvinna som alltid går med tre chihuahuas. Idag hade hon dock bara två stycken med sig så jag frågade henne var den tredje var? (Eftersom vi känner igen så många hundägare och hundar här, så blir man alltid lite fundersam när alla deras hundar inte är med på promenaderna...) Tyvärr visade sig att hennes tredje hund - en 16-årig tik - hade gått bort i vintras... Hon berättade för mig vad som hade hänt, och sedan pratade vi lite om hennes andra två hundar. Den ena tiken var också ganska gammal så hon fruktade att hon inte skulle ha så många år till, medan den tredje var något yngre. Jag frågade henne om hon inte skulle skaffa några fler hundar, men hon sade att den tredje kommer förhoppningsvis att leva så länge hon jobbade och när hon går i pension så kommer hon inte ha råd att ha hundar.

Jag gick därifrån och tänkte inombords att det spelar ingen roll om jag måste leva på vatten och bröd - jag kommer alltid att ha hundar så länge jag lever!!! Jag vet att jag antagligen kommer att ha ännu mindre med pengar när jag blir pensionär, men jag kommer aldrig mer att vara utan hund! Jag vill aldrig mer vara utan hundsällskap på promenaderna. Jag vill aldrig mer sitta ensam på kvällarna. Jag vill aldrig mer vara utan hundars enorma kärlek och tillgivenhet. Jag vill aldrig mer vara utan människans bästa vän!
Jag har haft ett stort hål i min själ sedan jag flyttade hemifrån (jag växte upp med tre schäfrar; först Butzer, sedan Ludde och slutligen Zolo) och fick leva utan närheten till hundar, och det hålet har försvunnit sedan jag blev hundägare. Hela min långa tid som studerande och boende i England så kände jag en längtan efter hundar. Det var omöjligt för mig att ha hund under den här tiden, men det var alltid en saknad i själen som jag för det mesta försökte ignorera, men som jag nu äntligen känner har försvunnit...

Jag kan inte föreställa mig ett liv utan hundar nu, speciellt eftersom jag inte har barn eller en partner. Det har varit många långa jobbiga år med mycket sorg, depression och frustration, men nu har jag i alla fall nått en punkt där jag känner att så länge jag kan dela mitt liv med hundar så är det i alla fall ett liv värt att leva.
Det är värt det så många gånger varje dag i mitt liv.
Det är värt det när jag ser deras glädje inför en promenad.
Det är värt det när de ligger och sover brevid mig i soffan.
Det är värt det när jag får gomorron-pussar av mina fyrbenta älsklingar.
Det är värt det när Solstrålen tittar på mig med sina bruna ögon och ger mig en sällsynt nospuss.
Det är värt det när de tittar på mig med kärlek och väntar på sina smaskiga godbitar.
Det är värt det när de kryper upp i min famn för att gosa.
Det är värt det när de välkomnar mig med enorm glädje när jag har varit och slängt sopor.
Det är värt det när de springer runt och busar i det fria och deras enorma glädje lyser upp min själ.
Ett liv med hundar är helt enkelt värt att leva!

Så, aldrig mer ett liv utan hundar!

Annie

fredag 29 maj 2015

Vem är det som går och går...?

När man har tre hundar kan det vissa dagar kännas som om man inte gör något annat än går på promenader... Idag var en sådan dag.
På förmiddagen gick vi morgonpromenaden. Alfahanen är fortfarande en aning halt så vi tog det lugnt. När vi gick förbi hundgården var några av hundarnas kompisar där så Solstrålen och Kaxmörten fick leka en stund medan jag och Alfahanen väntade utanför.
När vi kom hem och hundarna hade ätit, blev jag och Solstrålen upphämtade av syrran för att spendera några timmar hemma hos henne. Syrran brukar klippa mitt hår och nu kände jag att det var dax för en kortare sommarfrisyr. Dessutom hjälpte hon mig att piffa till det med lite extra färg inför sommaren.
När det var avklarat var det dax för Solstrålen och mig att promenera hemåt. 
När vi kom hem bytte jag hund, dvs kopplade Kaxmörten och promenerade över till Bästa Ts mamma för att gå ut med Bästa Ts hund (som också är Alfahanens bästa kompis!). Vi brukar hjälpa till med hundpromenaderna när Bästa T jobbar eller är bortrest, men vid de tillfällena tar jag bara med mig endera Alfahanen eller Kaxmörten för annars blir det för mycket för deras hund - han är gammal och vill bara ta det lugnt 'och lukta på blommorna':)  
Efter att vi hade gått en promenad med honom, så blev det en promenad tillbaka hem.
Dock ville jag också gå till mataffären och eftersom Alfahanen inte hade varit ute än på eftermiddagen, så kopplade jag  honom och Solstrålen och gick ytterligare en (lugn) promenad. Solstrålen gillar nämligen inte att vara hemma utan Matte, så jag måste alltid se till att han är väl rastad och avslappnad innan jag lämnar honom, annars vet man inte vad som väntar när man kommer hem igen...
 
Så, jag upprepar: Promenad med alla hundarna; promenad med Solstrålen; promenad med Kaxmörten; promenad med Kaxmörten+kompis; promenad med Kaxmörten; promenad med Alfahanen & Solstrålen... STÖÖN!
 
Sedan gick jag till affären men när jag väl var där så värkte benen rejält och jag var såå trött att jag inte orkade tänka på vad jag skulle handla, och att stå i kassakön lockade inte heller, så jag vände hemåt tomhänt...
Sedan var det såå skönt att krypa upp i soffhörnet, sträcka ut mina ömmande ben och sätta på tvn...!  

Numera är det inte bara Kaxmörten som vill luta sig mot mattes ben när han sover..
Även Solstrålen har börjat använda mina ben som huvudkudde...mysigt!


Efter de senaste dagarnas tvättande och städande och promenerande hoppas jag och mina ben på en lugn och stillsam helg med mycket handarbete och mycket vila!
 
Annie

torsdag 28 maj 2015

Medan matte tvättar och städar...

...undrar nyfikna Solstrålen vad matte gör...?!
...ligger Alfahanen på balkongen och kopplar av i lugn och ro långt ifrån
dammsugaren.

...ligger Kaxmörten i sovrummet och...


..,försöker hålla sig vaken trots att man är såå trött..!

...har Solstrålen gett upp och somnat.

Det är ju faktiskt jobbigt för både hundar och människor att ha en tvätt- och städdag!
 
Annie

onsdag 27 maj 2015

Barnmorskan i East End


Efter alla mina år i England så har jag en förkärlek till engelska tv-program. Jag älskar att titta på engelska deckare som Midsomer Murders och Kommissarie Lewis, men jag tycker också om engelska tv-serier, framför allt de som har en historisk anknytning.
En sådan serie är Barnmorskan i East End som går på SVT1 på onsdagar just nu. Den handlar om en grupp barnmorskor och nunnor som hjälper de fattiga i ett område i femtiotalets London. Serien är baserad på Jennifer Worths memoarer och är nu inne på sin tredje säsong och jag är jätteglad att den är tillbaka för det är en sådan mysig serie. Den är fylld av härliga karaktärer, vardagsdrama, värme och gripande människoöden. Det är en serie som jag mår bra av och som jag varmt kan rekommendera:) Onsdagskvällarna är räddade i Våran Lilla Vrås tv-soffa ett tag framöver!

Annie 

tisdag 26 maj 2015

Min unga pensionär

Idag har jag och min goda vän Bästa T haft filmdate hemma hos henne. Vi åt gott och tittade på Twilight och Outlander, medan hundarna låg och sov. Jag hade tänkt att ta med Alfahanen men tyvärr så stukade han frambenet i hundgården på morgonen så han fick vara hemma och vila med Solstrålen medan Kaxmörten hängde med mig till Bästa T.

Alfahanen älskar nämligen att springa längsmed stängslet när traktorer, motorcyklar och cyklister åker förbi, och han springer INTE långsamt...! Man skulle kunna tro att han är en unghund när man ser honom i full aktion, men han är ju faktiskt snart 10 år. Jag har försökt tala om för honom att han börjar bli för gammal för sådana ruscher, men han vill inte lyssna på mig...! Jag brukar säga att den dagen han inte vill springa efter en traktor när han är i hundgården, den dagen vet jag att han inte vill hänga med längre... Och om ni undrar; NEJ, han bryr sig inte om traktorer och andra fordon när vi är utanför hundgården. Det är den enda lilla knäppa egenhet han har och jag har inte hjärta att sätta stopp för det, även om jag kunde (vilket jag inte är säker på att jag skulle kunna...). Han tycker ju det är så roligt! Dock kommer det att dröja några dagar innan Alfahanen kan hänga med till hundgården igen - just nu haltar han ganska rejält och måste ta det lugnt. Det är inte första gången det här har hänt, och om jag känner min unga pensionär rätt så kommer det inte att vara den sista gången heller...

Min älskade pensionär för många, många år sedan:)

Annie

måndag 25 maj 2015

Belle

Idag har vi tagit det lugnt, förutom timmen i hundgården när hundarna fick leka med ett par av sina kompisar. Det verkade som om Solstrålen var glad över att kunna busa igen, och matte var lika glad över att se honom busa och ha roligt:) Jag har haft huvudvärk som har kommit och gått hela dagen, men jag har ändå lyckats brodera en del.


Nu är det inte långt kvar innan jag kan börja dekorera älvan - som jag har döpt till Belle - med metalltrådar och pärlor! Längtar!

Annie

söndag 24 maj 2015

Hoppas faran är över för den här gången

Tack och lov verkar Solstrålen vara sitt vanliga pigga spralliga jag igen! Han sov hela natten och det första han gjorde när han vaknade var att stutsa från en av liggplatserna direkt upp i min säng, och det hade han inte gjort igår. Det var SÅÅ skönt att se:)
 
Solstrålen ligger och sover brevid mig i sängen på morgonen. Tur att
matte har många huvudkuddar..:)

Min söta sötnos:)

Oh vad mysigt det är att sova i mattens säng...zzz...

I fotänden av sängen låg Kaxmörten och myste på mjuka filtar...
Under dagen har han gjort allt som han brukar göra; busa med brorsorna, kasta sig på dörren när han är kissnödig, hoppa upp i soffan utan att tveka och tugga tuggis:) Jag har inte hört något gnäll heller, så jag håller tummarna för att faran är över för Solstrålen för den här gången. Dock har vi tagit lugna promenader idag också för att vara på den säkra sidan att han återhämtar sig i lugn och ro. Jag har numera lärt mig att vara väldigt försiktig med hans hälsa, vilket innebär att så fort jag märker att han inte är 100% ok så drar vi ner på takten helt och tar det VÄLDIGT lugnt för att inte riskera att överanstränga honom på något sätt överhuvudtaget.

Mmm vad det är gott med tuggis:)

Men nu märker jag att han är full av energi igen och kan skutta omkring obehindrat, så imorgon blir det nog lek i hundgården med någon hundkompis igen kan jag tro...:)

Är det nu för mycket att önska sig en LUGN dag i morgon utan oro, utan stress och utan jobbiga nyheter?!
Min själ skulle verkligen behöva det...

Annie

lördag 23 maj 2015

Orolig matte

Livet är inte lätt när man känner sig krasslig.

Inatt vaknade jag av att Solstrålen vankade runt i sovrummet. Hundarna har tre bekväma ställen att sova på i sovrummet som de brukar alternera emellan, men i natt hade han inte ro att lägga sig ner någonstans. Jag vet att Solstrålen och Kaxmörten brukar lugna sig om de får ligga i sängen med mig, så jag lyfte upp Solstrålen i sängen. Normalt sett behöver jag inte lyfta upp honom eftersom han har stutsbollar i tassarna, men det märktes att han inte ville hoppa och jag märkte dessutom att han hade ont någonstans eftersom han pep till ibland. Jag försökte klämma lite försiktigt överallt på honom men han visade inte någon direkt reaktion någonstans. Men han slog sig till ro till slut, men då ville han ligga brevid mig. Det är inte normalt för att vara Solstrålen - han är ganska självständig och vill ofta ligga nära men ändå för sig själv. Men inte inatt. Han tryckte sig mot mig, och jag hade armen runt honom medan vi sov. För jag lyckades somna om trots att jag kände mig orolig eftersom jag vet hur lätt han kan bli dålig. Dessutom kunde jag ju inte hitta något exakt smärtområde på honom vilket också kändes oroande.

 
När vi klev ur sängen på dagen så märkte jag att han rörde sig stelt, men han gick ändå omkring. Och han hade sin svans rätt upp som vanligt. Han har alltid sin svans rätt upp när han mår bra, så det var skönt att se att svansen inte hängde på honom. Men jag märkte att ibland när jag kom åt honom så gnällde han till. Ett tag verkade som om det var en framtass som gjorde ont men han använde alla tassarna, så det är omöjligt att säga. Vi har varit ute och det gick bra, även om det blev väldigt lugna och korta promenader. Han har ätit sin mat och han har druckit vatten vilket är bra. Dock är han orolig och vankar runt en del, som om att det är något som inte känns bra för honom vilket sedan gör det svårt för honom att slå sig till ro. Ibland vill han inte hoppa ner eller upp från soffan och ibland gnäller han till. Dessutom har han fortsatt att söka sig till mig mer än vad han brukar.


Jag har haft stenkoll på honom under dagen och det har varit svårt att fokusera på något annat när jag är så orolig för att han ska bli sämre. Det känns ändå som om han var bättre under dagen än han var förra natten, så vi får väl se hur det går i natt. Hoppas, hoppas att det är något tillfälligt som går över. Senaste gången han var riktigt dålig var i augusti förra året vilket är ett tag sedan och den längsta period han har varit frisk, men han får VÄLDIGT gärna fortsätta att må bra ett bra tag till...

Jag har märkt på hundarna att de söker sig till mig när de inte mår bra, och det får mig att känna mig väldigt ödmjuk. Jag hoppas att det betyder att de litar på att jag ska hjälpa dem och att jag är deras trygghet när de känner sig konstiga. När Kaxmörten är osäker eller mår dåligt vill han helst krypa innanför tröjan på mig, och Solstrålen söker ju också min närhet när han gör illa sig eller när han känner sig krasslig som idag.

Nu håller jag alla tummar jag har att Solstrålen ska få en lugn natt och att han ska krya på sig och bli bättre utan att jag behöver kontakta veterinär.

Annie
 
 

fredag 22 maj 2015

Godsaker till hundarna och basilika till mig

Idag har jag varit trött. Det är nog en reaktion efter veckan som just har varit; för mycket stress och oro och för lite sömn. Det känns ändå som om jag börjar varva ner igen, även om jag fortfarande tänker mycket på min sjukgymnast och försöker att bearbeta något som jag inte kan begripa... Jag har inte orkat brodera något, men med en - förhoppningsvis - god natts sömn så hoppas jag att jag kan handarbeta igen imorgon. Själen vill, även om hjärnan och kroppen inte orkar...

Jag var och handlade med mamma och fyllde på med hundsaker. För mig är Dollar Store det allra bästa stället att handla godsaker till hundarna så jag uppskattar verkligen att mamma hjälper mig att komma dit. Idag köpte jag bland annat 50 oxöron för 100 kr, och 2,5 kg leversnittar för 30 kr. Det räcker förhoppningsvis i en månad. På Willys köpte jag 200 bajspåsar för 20 kr, och sedan var jag ju tvungen att handla lite mat till mig själv också, fast det är inte lika roligt som att handla till hundarna:) De sålde ut krossad ananas så jag köpte på mig 4 förpackningar med 3 små burkar vardera vilket bara kostade mig tolv (!) kronor sammanlagt. Tänk om man alltid kunde fynda mat till det priset...!

Till kvällsmat gjorde jag en av mina favoriträtter! Ica Maxi hade cocktailtomater för 5 kr asken och Lidl hade billig färsk basilika så...


...det blev en tomat- och mozzarella sallad! Basilika är min favorit bland färska örter och jag skulle kunna äta det jämt om det inte vore så dyrt med färska örter, så jag var jätteglad när jag hittade basilika för bara 14kr.
Vilken lyxmiddag!

Annie

torsdag 21 maj 2015

CHOCK och SORG

Som om det inte var nog med det där läkarbesöket idag, så fick jag också veta att min underbara, underbara sjukgymnast har gått bort!

Helt plötsligt, av hjärtfel.

Jag kan inte fatta det. Helt obegripligt.

Hon var i min ålder och en jättetrevlig människa och en underbar sjukgymnast. Hon hade tre barn och man och verkade leva ett sunt och aktivt liv. Hon lyssnade alltid på mig; ibland när jag mådde riktigt dåligt så satt vi bara och pratade. Andra gånger låg vi på golvet och gjorde andningsövningar eller avslappningsövningar. När jag hade värk kunde jag alltid få hjälp av henne med exakt vilka övningar som kunde hjälpa mig. Hon var alltid glad och positiv och hjälpte verkligen till att stötta mig under sex JOBBIGA år. Behövde jag extra hjälp så bokade hon alltid snabbt in mig.

Just nu ser jag hela tiden framför mig hur hon som vanligt sitter framför mig på britsen i hennes arbetsrum och lyssnar på när jag berättar hur jag mår och hur kroppen känns. Hon frågar mig vad vi ska göra idag. Hon skjuter undan britsen. Kanske hämtar några dynor att ligga på. Jag tar av mig skorna, lägger mig ner på mattan och sedan börjar hon sakta tala mig igenom övningarna. Om vi gör stående övningar så gör hon dem framför mig så att jag kan kopiera. Ibland skrattar jag till för att jag inte får ordning på rörelserna. Hon tipsar mig om hur jag kan göra för att få den rätta känslan. Hon lär mig att säga 'MMmmmmmm' när jag ligger på golvet och trots att det känns JÄTTEFÅNIGT så funkar det. Jag ligger på mattan och lyssnar på hennes rogivande röst. Så småningom är övningen klar och hon frågar mig hur det kändes. Jag berättar. Hon säger att hon märker vad mycket jag har lärt mig och hur långt jag har kommit sedan jag började hos henne. Jag skrattar och säger att jag ändå önskar att jag hade ett inspelat band med hennes röst som guidar mig igenom rörelserna och som jag kan lyssna på hemma. 'Ska vi boka en ny tid?' frågar hon mig, varje gång. 'Absolut' säger jag, varje gång. Hon går iväg, hämtar sin almanacka, kommer tillbaka och kollar vilka dagar hon kan klockan 13, eftersom hon vet att jag helst inte vill komma på förmiddagen. Vi följs åt tills vi kommer till sjukgymnasternas kontor och där säger vi 'hej då', och 'vi syns'.

Jag kan inte fatta att hon inte finns mer. Att hon aldrig mer kommer att hämta mig i väntrummet. Att jag aldrig kommer att lyssna på hennes röst igen. Men jag kommer att använda allt hon lärde mig, och hennes röst kommer att finnas i mitt huvud och mana på mig när promenaderna känns jobbiga och påminna mig om bra övningar när kroppen skriker av värk.

Jag kan bara inte fatta det...!

onsdag 20 maj 2015

Rent utsagt skitjobbigt!

Imorgon har jag ett läkarbesök inbokat som jag INTE ALLS vill gå på, och det får mig att må SKIT rent utsagt. Jag är så förbannad och så stressad över det att jag till slut somnade tidigare i kväll av ren utmattning. Jag har överätit - och det var det länge sedan jag gjorde - för att jag har en sådan oro i kroppen. Jag har inte kunnat brodera för att det kryper i själen och hjärnan. Som om DET inte vore nog så ringde hälsocentralen och flyttade fram min tid från kl. 13 till 08.30 på morgonen! Jag som sover så dåligt i normala fall och nästan aldrig tar mig ur sängen innan tidigast nio på morgonen. Förutom att inte få någon sömn så kommer jag alltså att behöva gå upp jättetidigt för att hinna duscha och gå ut med hundarna...! Och så ska jag betala 200 kr som jag inte har för hela 'nöjet'!

I brist på något positivt att skriva om, så kommer är några hundbilder från när vi var i hundgården idag. För en gångs skull sken solen och vi var själva så jag passade på att ta lite kort...igen...








 

Annie

tisdag 19 maj 2015

Hundmat och hundmys

Idag var jag iväg med syrran och handlade hundmat. Det är samma problem varje månad; jag skulle vilja köpa det allra bästa foder till dem, men det funkar inte när man har tre hundar och själv lever på minimum. Solstrålen äter veterinärsfoder tack vare att mamma hjälper mig med halva kostnaden. Alfahanen behöver foder för äldre hundar med känsliga leder, men den senaste tiden har jag varit tvungen att köpa en påse med bättre foder som jag har blandat med en påse med billigare foder. Kaxmörten har fått Doggy ett tag nu, men han verkar inte så förtjust i det så idag köpte jag en påse Friskies istället. Hoppas han gillar det fodret bättre. Tack och lov så har varken Alfahanen eller Kaxmörten känsliga magar, så jag kan byta foder utan problem, men vad skönt det skulle vara om jag bara kunde köpa det fodret som jag vet är bäst för varje hund utan att behöva tänka på priset...!

När jag kom hem igen efter att ha varit borta i några timmar, så tänkte jag sätta mig och brodera. I normala fall brukar Kaxmörten lägga sig under en filt brevid mina ben men idag kunde han inte slå sig till ro. Det dröjde inte länge förrän han satt framför mig och stirrade på mig istället. Sedan försökte han krypa upp i min famn, så det var inget annat att göra än att snabbt lägga undan broderiet och låta honom lägga sig hos mig. Jag antar att han behövde lite extra gos hos matte en stund:) Och jag säger inte nej till lite extra hundmys:)  Det är ju otroligt charmigt när de diskret men tydligt talar om vad de vill:) Hursomhelst, vårat mys varade inte länge; efter ett tag hade han fått nog och flyttade sig till filten så ordningen var återställd och jag kunde börja brodera igen. Men gulligt var det så länge det varade...:)

Du och jag matte!

Annie

måndag 18 maj 2015

Bildbomb på min älskade Alfahane!

Nu måste jag vila en stund...

...fast jag ska nog rulla mig lite grann...

...åh vad det kliar skönt på ryggen...

...och på rumpan...mm...

...åh, vad livet är skönt...

...fast jag måste nog rulla mig lite till innan nästa traktor kommer...

...men skitig blir man, så jag måste nog skaka av mig lite skräp...

...innan jag slänger mig ner igen på marken...

Var är den där traktorn någonstans?!

Måste matte ta fram den där saken när jag ligger här på balkongen
och myser i lugn och ro?!

Äsch, jag struntar i henne...mm vad skönt det är när
hon har lagt ut en matta här...mm...

...riktigt mysigt att klia nosen mot...mm...

 ...men vad det kliar på nosen...

...ja, ja... jag ska visa att jag kan göra 'Göm dig'!

...men, vad tjatig hon är matte. Alltid ska jag 'gömma mig'...fast hon brukar skratta
och se snäll ut och ge mig en massa godsaker när jag gör det...:)

...ja, ja jag tittar på dig matte...

...är du inte klar snart?!
 
Min vackra, vackra, gråhåriga älskling!

 Om du bara visste hur mycket matte älskar dig!!!
 
Annie