Välkommen in i Våran Lilla Vrå! Här bloggar jag - en tjej mitt i livet mitt i Sverige - och mina tre underbara hundar. Jag har haft det kämpigt i många år, men nu försöker jag finna lyckan i livet igen och det innebär ett liv fyllt av hundar, handarbete, sport och en bakad kaka då och då:) Hoppas du får det trevligt här hos oss!

tisdag 30 september 2014

FÖRBANNAD!

Jag är så fylld av ilska och irritation över min hyresvärd (och posten i andra hand) som har beslutat att vi hyresgäster borde ha ett säkerhetspaket - som jag INTE ALLS är intresserad av - och dessutom ska vi betala för det - vare sig man vill eller inte. Jag blir såå förbannad när man tvingar folk att betala för saker utan att ge en något val - typ som när man tar betalt för toalettbesök: man har ju inget val, alla måste ju gå på toa!
Över 50 % av hyresgästerna måste säga JA till säkerhetspaketet för att det bli av, men jag har en känsla av att de flesta kommer att vilja betala för det. Speciellt om de inte har så dålig med pengar som jag, och om de inte har bott utomlands där man VERKLIGEN skulle ha behövt säkerhetspaket! När jag jämför mitt boende här med vad jag stod ut med i England så känner jag mig VÄLDIGT trygg som det är. Och jag vill verkligen inte hålla på att krångla med digital tvättstugebokning och postfack!
Det är verkligen illa nog att de kommer att göra detta mot min vilja..! Dessutom ska jag sedan betala för det varje månad...!
Varje gång jag tänker på det så blir jag så j-a förbannad!!!

Annie

måndag 29 september 2014

Övernattning

Ikväll är jag inte ensam tjej här i Våran Lilla Vrå. Vi har nämligen syrran och svågerns två tikar här på övernattning. Det kommer att bli trångt i mitt sovrum i natt...



Ha det bra,
 
Annie

söndag 28 september 2014

Städsöndag...

Problemet när man är pysselsugen och ägnar många timmar per dag åt sin hobby är att man kanske försakar andra mindre roliga saker... Så idag var det dags att ta itu med lite städning i Våran Lilla Vrå och sortera tvätt inför tisdagens besök i tvättstugan. Sedan blev det lite bakning också eftersom det är dags för en efterlängtad filmdate med go'fika imorgon med goda vännen T.
Det blev två stycken mjuka pepparkakor varav jag tänker behålla en och tar med den andra till vårat filmmys imorgon. Nu ska jag äntligen äta min kvällsmat - risgrynsgröt - och tända några ljus...

...och koppla av några timmar framför tvn innan jag slocknar för idag.

Ha det bra,
 
Annie

lördag 27 september 2014

Diverse småpyssel i Våran Lilla Vrå!

Just nu är det väldigt mycket skapande av olika slag på gång här i Våran Lilla Vrå. Jag har gjort egna julkort, och dekorerat juletiketter, och handarbetat på julklappar, och sytt på olika syprojekt. Igår gjorde jag också egen äppelsaft med kanelsmak som blev riktigt god. Den har jag tänkt att servera på min adventsbjudning som jag kommer att ha första advent. Det är något väldigt tillfredställande med att göra egen saft och sylt, och man känner en alldeles speciell stolthet när man ser sina flaskor/burkar med godsaker uppradade på köksbänken:)

Ha det bra,
 
Annie

fredag 26 september 2014

Ny koja

Jag har turen att ha en familj som har förståelse för att jag måste omge mig av hundar för att ha ett liv värt att leva och ett liv som få mig att vilja ta mig ur sängen på morgonen. Bland de som stöttar och visar förståelse finns min mamma. Hon har alltid stöttat mig och hundarna och hjälpt till med veterinärskostnader när det har behövts, och låtit mig ta med hundarna när vi ska göra något, och passat hundarna när det har behövts (trots värkande knän mm). Det enda som hon har haft lite problem med är att hundarna har lämnat en massa hundhår i hennes bil; hundhår som är jättesvårt att få bort.

Nu har vi fyndat en STOR ihopfällbar transportväska för hundar, där de små hundarna ska kunna vara under våra bilfärder i mammas bil. Eftersom hundarna aldrig har varit i en sådan väska förut så har jag satt upp den i Våran Lilla Vrå så att hundarna ska kunna vänja sig vid den i lugn och ro utan stress. Och det verkar fungera ganska bra...
 


 


 


 
Hundar gillar ju att krypa in under bord och i små hålor, och det tog inte lång tid för dem att acceptera deras nya kryp-in:) Nu är det bara att hoppas att det kommer att fungera lika bra när den så småningom står i bilen...

Ha det bra,
 
Annie

torsdag 25 september 2014

Minnen...

Jag har kört runt i mammas bil idag och uträttat ärenden åt henne - hon är ju nyopererad och tar sig inte så långt på egen hand. Hennes bil har några år på nacken och om man vill lyssna på musik så är det kassettband som gäller. Jag har ju en hel del gamla band liggande så jag tog med några stycken att lyssna på. Bland annat blev det ett band som jag spelade in runt 1994 när jag jobbade som au pair i England.

När jag satte på det bandet med musik så blir jag genast förflyttad 20 år tillbaka i tiden när jag var en ung tjej i London som klädde upp sig för killarna som man hoppades träffa när man var ute och dansade... En ung tjej som sög åt sig den manliga uppmärksamheten som man fick... En ung tjej som fortfarande tyckte att livet var spännande och fullt av möjligheter... En ung tjej som hade drömmar om den stora kärleken och att 'leva lyckligt i alla sina år'... Jag hör låtarna på bandet och blir förflyttad tillbaka till ett dansgolv i London för 20 år sedan där jag kände mig sexig och attraktiv, och där jag träffade min stora kärlek. Jag känner känslan av attraktion och spänning och att drunkna i någons ögon. Jag känner mig ung och full av livsglädje och energi. Jag känner mig attraktiv.

Jag lyssnar på musiken och fylls av vemod och sorg. Jag kommer aldrig mer vara den personen som trodde att kärleken är evig och slutade i 'happily ever after'... Jag kommer aldrig mera att få uppleva en sådan extrem fysisk attraktion till en annan människa...Jag kommer aldrig att känna mig så sexig igen...Jag kommer aldrig mer vara så oskuldsfull... En del av mig önskar att jag inte hade de minnena som gör så ont, medan en annan del är väldigt glad att jag i alla fall har fått uppleva det en gång.

Jag försöker lägga locket på minnena igen och fokusera på mitt liv nu; mina hundar som sitter i bilen och tittar avgudande på mig, en mysig lägenhet som väntar på mig, en syster, mamma och pappa m fl att fira den kommande julen med... Men trots allt det, så finns det ett hörn i mitt hjärta som alltid kommer att smärta och som alltid kommer att sörja det enorma jag förlorade längs med livets väg...

Annie

onsdag 24 september 2014

Uppdatering

Idag kom hundarnas bästa kompis hem från sjukhuset och vi är alla SÅÅ lättade och glada att han är hemma med sin älskade familj igen!

För min del har huvudvärken fortsatt idag, men jag tog det lugnt och lyckades få lite papperspyssel gjort ändå:) Om du vill se bilder på det så titta in på min julblogg http://varanlillajulvra.blogspot.se/ :)

Apropå min julblogg, så kan jag meddela att idag är det är exakt tre månader kvar till julafton! Jag vet inte hur det är med er, men jag längtar!!!

 
Ha det bra,
 
Annie

tisdag 23 september 2014

Tomt inombords

Jag hade planerar en massa julpyssel idag, men en naggande huvudvärk satte stopp för det... Jag prövade att sätta mig ner framför allt pysselmaterial och väntade på den juliga inspirationen, men hjärnan var död idag. Det hände absolut ingenting inombords; inga idéer, ingen lust att skapa, ingen inspiration, inget pysselsug... Tråkigt, men jag jag var tvungen att lyssna på min kropp/hjärna. Hade jag försökt få ihop något oinspirerat hade jag bara varit missnöjd med det imorgon, så jag hoppas att jag vaknar imorgon huvudvärksfri och full av pyssellust igen:)
Nu ser jag fram emot att gå och lägga mig och få sova gott:)


Ha det bra,
 
Annie

måndag 22 september 2014

Hundarna har ordet!

Idag har vi hundar här i Våran Lilla Vrå tagit över bloggen, eftersom vi vill skicka en hälsning till vår bästa vän som ligger på Falun Djursjukhus i natt. Vi håller tummarna för att han kryar på sig snart och får komma hem till sin älskade familj inom kort, och vi ser fram emot att få umgås med honom i hundgården snart!
Vi tänker på dig L!
Många nospussar från Alfahanen, Kaxmörten och Solstrålen,
och matte hälsar så mycket hon också!
 

söndag 21 september 2014

Pysselsöndag!

Just nu är det mycket julpyssel i Våran Lilla Vrå:) Hela eftermiddagen har jag suttit och pysslat med papper för att göra julkort och juletiketter och små julklappar. Jag har inte gjort så mycket papperspyssel förut men det är riktigt roligt. Jag har länge varit sugen på att pröva och de senaste åren har jag sakta men säkert samlat på mig olika hjälpmedel också, som mönstersaxar, stämplar och stämpeldynor, fina julmönstrade papper och julklistermärken, dekorationspärlor mm. Nu har jag äntligen kommit igång att använda dem, och med hjälp av alla de sakerna så kan till och med jag göra julkort som ser helt ok ut!

 Idag gjorde jag bland annat dessa två julkort som jag är riktigt nöjd med:



Nu önskar jag bara att dygnet hade flera timmar så att jag har tid att sitta och pyssla så mycket jag vill, OCH julbaka allt gott till jul, OCH göra julklappar, OCH titta på julfilmer, OCH städa.... Ja, ni förstår vad jag menar...!

Ha det bra,

Annie

lördag 20 september 2014

Klia mig!

Nu när kvällarna så sakterliga börjar bli svalare, så vill Alfahanen ligga i soffan på kvällarna igen. På sommaren är det nog för varmt för honom att mysa bland filtar och kuddar, men nu går det bra. Och Alfahanen gillar ju egentligen när hans plats är gosigt och mjuk så soffan är perfekt för honom:)

Nu är ju Alfahanen en hund som också älskar att bli kliad, så när han lägger sig i soffan brevid mig så tycker han ju så klart att jag ska klia honom...enligt honom är det därför man har en matte:)  Så han ligger och tittar uppfodrande på mig...
 
 
...och skulle jag inte börja klia honom - eller om jag kliar honom och slutar innan han är nöjd - då övergår den uppfodrande blicken till ett mer ljudligt skall. Och det är ett tydligt nu-ska-du-klia-mig-skall, tillsammans med ett ännu mer intensivt stirrande...

 
Har jag fortfarande inte börjat klia honom så blir det ett nytt uppfodrande skall...
Vid det här laget så  brukar jag inte kunna motstå honom och självfallet kliar jag honom:) Problemet är ju bara att han vill att jag ska klia honom HELA kvällen vilket jag inte har tid med (speciellt nu när julen närmar sig och jag har en massa handarbeten på gång). Men jag älskar sättet som han använder när han kommunicerar med mig, och ju äldre han blir desto duktigare blir han på att klart och tydligt tala om för mig vad han vill, min älskade Alfahane! Och jag kan inte låta bli att förundras över det otroliga, onsynliga band man kan få med en älskad fyrbent familjemedlem:)
 
Ha det bra,
 
Annie


fredag 19 september 2014

Syskonfajter!

Jag vet inte vad det har varit med Kaxmörten och Solstrålen det senaste dygnet men de har legat i luven på varandra konstant...och testat deras mattes tålamod till max!
Solstrålen blir ju tre år gammal i oktober och räknas som en vuxen hund - även om vi som känner honom knappast skulle kalla hans beteende vuxet. Men kanske försöker han hävda sin nya vuxenstatus gentemot Kaxmörten på något sätt som jag inte ser... Eller kanske har jag varit ovanligt stressad de senaste dygnen och därför påverkat hundarna negativt...vad vet jag?

Det jag vet är att igår när jag skulle sätta in dem i mammas bil så vägrade de helt plötsligt att sitta tillsammans..! Varje gång jag försökte sammanföra dem så började den ena morra på den andra..! Och det spelade ingen roll i vilken ordning jag försökte ta in dem i bilen...samma sak hela tiden! Jag höll på att bli tokig..! Sedan när vi var hos mamma så skulle de bråka om varje litet ben som de hade, och båda morrade så fort de såg varandra... På kvällen när vi skulle sova så började Kaxmörten muttra så fort Solstrålen kom i närheten av honom. Och eftersom Solstrålen kan vara ganska orolig innan han somnar, så blev det mycket störande muttrande från Kaxmörten.
Och det mest lustiga var att jag tidigare på dagen hade sagt till en annan hundägare att 'det är inget problem med att ha tre hanhundar tillsammans' - hahaha! Jag vet inte om jag skulle ha sagt detsamma i går kväll; då var jag himla less på två av mina tre hanhundar. Nioåriga Alfahanen har inte lagt sig i utan mest tittat på sina brorsor och undrat vad de håller på med...!

torsdag 18 september 2014

Övernattning hos mamma

I natt sover jag och hundarna över hos min mamma eftersom hon opererade sitt knä i tisdags och kom hem från sjukhuset idag. Jag har lånat hennes dator, men jag kommer inte riktigt överens med den datorn så det blir bara ett kort inlägg från oss idag. Om någon undrar så mår mamma förhållandevis bra med tanke på vad hon har varit med om de senaste dagarna. Hon är trött men vid gott humör och är just nu relativt smärtfri.
Nu tackar vi för oss medan den här datorn fortfarande gör som jag vill...

Ha det bra,
 
Annie 

onsdag 17 september 2014

Obegripligt...

Jag följer ju väldigt mycket sport på tv, och har lyssnat på många kommentatorer genom åren. En kommentator som var väldigt speciell var Jan Svanlund som alltid kommenterade alla hästhoppningar som SVT visade. Det var omöjligt att tänka sig en hästhoppning utan honom som lotsade runt tittaren i banan. Tyvärr dog han oväntat 2011, mitt under pågående hästhoppningssäsong. Han kommenterade en tävling och innan han skulle kommentera nästa så gick han bort. Det var så obegripligt att den lugna trygga kunniga rösten jag hade lyssnade på den ena dagen inte finns kvar den nästa...

Nu har det hänt igen. Roger Blomquist var den kommentator som tog över ridsporten efter Jan Svanlund och i början så kändes det underligt att höra hans kommentering istället för Jan Svanlund. Efter några tävlingar så vande jag mig dock och sedan var det naturligt att höra Roger Blomquist prata hästar. När jag skrev om VM i ridsport här på bloggen för några veckor sedan, så var det således Roger Blomquist som kommenterade när Charlotte Desjardin och Valegro vann dubbla VM-guld. Jag kan fortfarande i mitt inre höra hans varma, familjära stämma berätta om dressyrryttarna. Inte hade jag kunnat ana att det var den sista gången som jag fick lyssna på Roger Blomquist när jag tittade på dressyrfinalen. Han gick nämligen bort i cancer den 15 september, bara några veckor efter att han hade jobbat åt SVT i Frankrike. Det är helt obegripligt hur en människa kan vara med oss så självklart ena dagen och så oåterkalligt borta den nästa...
Nu undrar jag vem som kommer att ta över kommentatorsrollen när nästa hästhoppningssäsong drar igång? Vem kommer att kommentera handbollsmatcherna i vinter som brukar ingå i SVTs Vinterstudio-sändningar? Vem kommer att kommentera simhopp? Vem det än blir, så vet jag att det kommer att ta mig ett tag innan jag vänjer mig vid den rösten...

Läs mer om Roger Blomquist här .
 
Annie

tisdag 16 september 2014

Pappersmagi!

 

Idag har jag gjort egna julkort (läs mera på min julblogg)! Det var så himla roligt, speciellt efter att jag upptäckte hur roligt det är att klippa med en mönstersax! Kanterna på papprena jag klippte blev så himla fina bara med några klipp... klipp... klipp - magi! Jag längtar tills jag kan sätta mig igen och pyssla med mina julkort. Det här året hoppas jag kunna delta i ett julkortsswap, så jag behöver nog minst 25 julkort..! Men det blir inte något problem så länge jag har min magiska mönstersax...klipp, klipp, klipp:D

Ha det bra,
 
Annie

måndag 15 september 2014

Höstskörd!

I morgon ska min mamma operera sitt ena knä, så idag har hon och jag varit till hennes kolonistuga för att skörda det som finns kvar i hennes trädgård innan de stänger koloniområdet. Jag fick med mig lite smått och gott, bland annat...
... små Viktoriaplommon...
...färska hallon...

...och mammas egna vindruvor.
Inte helt fel! Jag kan rapportera att hallonen var MYCKET goda:)

Ha det bra,
 
Annie

lördag 13 september 2014

En liten broderad gåva

I veckan gjorde jag klart en present till en person som har betytt väldigt mycket för mig de senaste åren.


Det var första gången jag broderade med pärlor, och jag var lite orolig över det momentet men det hade jag inte behövt vara! Det var lättare än jag trodde, och det var mycket roligare än jag trodde! Jag kommer definitivt använda pärlor igen när jag broderar, den saken är klar:)

Ha det bra,
 
Annie

fredag 12 september 2014

Städdag!

När det krisar sig med hundarna (eller mig för den delen) så blir det kaos här hemma. Och inte har jag någon annan som kan ta över och sköta all markservice när min förmåga tryter...

Så nu när alla hundar är hemma och på bättringsvägen och jag kan koppla av lite grann, så var det dags att ta hand om lite hushållsarbete idag. Det blev ett antal rundor till tvättstugan, lite klädsortering, dammsugning och allmänt småplockande. Jag har inte gjort klart allt hushållsarbete som behövs för att komma i ordning, men jag har i alla fall kommit en bit på vägen...

Kaxmörten är mycket gladare nu när han är hemma igen. Han trivdes inte alls på sjukhuset och saknade sin matte precis lika mycket som jag saknade honom! Han får medicin för magen och matsmältningen har inte kommit igång än, men han är pigg och får äta små portioner specialkost. Han njuter verkligen av att vara hemma igen och släpper mig inte ur sikte - precis som jag inte kan sluta att gosa med honom och tänka på hur glad jag är att han är hemma med oss igen:)


En lycklig Kaxmört tuggar på sina pipleksaker igen:)
Ha det bra,
 
Annie

torsdag 11 september 2014

NINE ELEVEN


Nine Eleven...det var vad man kallade 11 september 2001 i England. Och det var där jag var den ödesdigra dagen som ingen någonsin kommer att glömma.

Jag satt i mitt lilla rum på morgonen och skulle skriva på mitt avslutande litterära forskningsprojekt som skulle vara inlämnat ett par tre veckor senare. Min lilla tv var på i bakgrunden. Helt plötsligt bröt de det vanliga morgonprogrammet för att visa bilder från New York, och jag kunde inte tro mina ögon när jag såg de där första fruktansvärda bilderna av det första flygplanet som kraschar in i byggnaden... och sedan fortsatte jag att stirra på bilderna som förmedlades... nästa flygplan som kraschar in i nästa byggnad...människor som faller från fönstrena...bilder från Washington...tornen som rasar...jag kunde inte sluta titta. Fortfarande nu när jag tänker på det så är det helt ofattbart vad som skedde. Hela den dagen satt jag som fastnaglad framför min lilla tv medan mitt arbete blev ogjort. Och känslan av otrygghet tiodubblades av oron för om London var nästa mål i siktet för terroristerna. Det tog mig säkert en vecka innan jag kunde fokusera på mitt forskningsarbete igen, och det tog mig många månader innan jag kunde åka tunnelbanan i London utan att stirra på mina medpassagerare och undra om någon av dem var en terrorist ute efter att döda människor. Varje gång jag kom upp ur tunnelbanesystemets många gångar så drog jag en djup suck av lättnad - var man ovanför marken hade man i alla fall en chans att fly om något skulle hända...

Mindre än ett år senare var jag i New York och då besökte jag Ground Zero. Jag såg det enorma hål som var kvar efter tornen som hade kollapsat...jag såg den hundratals meter långa minnestavlan där alla namn stod på de personer som hade omkommit i Nine Eleven...jag såg minnesbilder i affärerna och restaurangerna runtomkring Ground Zero där man visade hur det såg ut under och efter attentatet, och vad New York-borna hade gått igenom...

Ground Zero
Precis som människorna i New York inte ville att besökarna skulle glömma vad som skett, så hoppas jag att världen aldrig glömmer bilderna på människorna som försökte rädda sig själva genom att hoppa från tornen den dagen, alla människor som dog helt i onödan, och alla familjer vars liv slogs i spillror den dagen. Och jag hoppas innerligt att jag aldrig får se något liknande igen.

Ground Zero idag.
Annie 
 
P.S. Kaxmörten är åter hemma med oss igen, tack och lov! D.S.

onsdag 10 september 2014

Sjukhus igen...


Kaxmörten blev sämre idag så jag och min mamma fick åka till djursjukhuset med honom. (Det var bara tre veckor sen vi var där med Solstrålen...) De tror att Kaxmörten har fått en rejäl släng av någon form av magsjuka. Att lämna honom på sjukhuset slet hjärtat ur bröstet på mig. Han vill ju inget annat än att få vara med sin matte... Nu är det bara att hålla alla tummar jag har att Alfahanen inte råkar ut för samma magåkomma, och att Kaxmörten får komma hem så snart som möjligt - jag vet inte hur mycket mer jag klarar av av den här ångesten och stressen. När hundarna är sjuka så rasar livet samman helt för mig...

Min älskade bästa vän, du finns i mina tankar hela tiden tills du kommer hem igen.

Annie

tisdag 9 september 2014

Underbart sällskap!

 

Den här tiden på året spenderar jag extra mycket tid i soffan med något handarbete i händerna - det är mycket julklappar och juldekorationer som ska göras:)
Dock är jag aldrig själv på soffan! Jag har alltid supermysigt sällskap av mina fyrbenta älsklingar. De ligger och sover på kuddar eller under filtar, och varje gång jag sneglar på dem så fylls jag av en sådan otrolig kärlek till mina underbara kompisar och en sådan tacksamhet att jag får ha dem i mitt liv:)


Ha det bra,
 
Annie

måndag 8 september 2014

Nu kör vi!


Nu håller vi tummarna för Sverige och Zlatan i EM-kvalet som börjar i kväll! I början på Zlatans fotbollskarriär så var jag inte alls förtjust i honom som fotbollsspelare. Jag tyckte inte att han jobbade tillräckligt på planen och han verkade väldigt egotrippad. Men numera tycker jag att han har blivit mycket bättre; han jobbar precis lika hårt som alla andra på planen och känns som en lagspelare och sedan har han ju utvecklats till en riktigt skarp målskytt som kan göra mål från alla positioner i straffområdet!

Som sagt, jag hoppas verkligen att det går vägen för Sverige i det här EM-kvalet. Även om Sverige knappast hade platsat i sommarens fotbolls-VM, så är det inte riktigt detsamma för oss fotbollsfans om Sverige inte är med i de stora fotbollsturneringarna.

Heja Sverige!

söndag 7 september 2014

Nu får det vara nog...

Det var en gång en väldigt LITEN men söt Kaxmört...

Nu vill jag inte ha någon mer magsjuka hemma hos oss...!
Kaxmörten blev dålig igår med några kräkningar och diarré, och i natt var jag uppe en gång och torkade avföring och en gång för att springa ut med honom innan det blev ytterligare en olycka... Som alltid när han inte känner sig fullt kry så ville han vara hos mig i sängen också, så det blev inte inte mycket till sömn för matte.

Eftersom Kaxmörten har haft så mycket diarré på ett dygn så blir jag ju orolig för uttorkning också, men jag har fått i honom vätska och han har varit relativt pigg och alert hela tiden (till skillnad från när Solstrålen blir sjuk). Nu verkar magen lugnat ner sig på Kaxmörten och han har fått i sig lite risvatten så jag hoppas att vi är på bättringsvägen.

Men nu vill matte att hennes älsklingar är friska...LÄNGE! Det har tagit hårt på mig psykiskt  när Solstrålen var dålig - igen - och oron över att Kaxmörten nu är krasslig och också får problem med magen... och tänk om han blir sämre oxå...och tänk om det är något som smittar våran gamling Alfahanen...Nej nu vill vi att alla får vara friska så att jag får återhämta mig från den här hemska oron och stressen och ångesten jag känner när någon av mina älsklingar är sjuk...

Håll tummarna för oss!
 
Annie

lördag 6 september 2014

Nervöst värre!

Svenska toppryttarn Rolf-Göran Bengtsson och hans underbara häst Casall!


Nu har jag kommit på vilken sport som är allra mest spännande och nervöst att följa: Hästhoppning!

Det pågår ju ett VM i Ridsport i Frankrike och idag var det semifinal i den individuell hästhoppningen. Två svenskar var med, varav felfria Rolf-Göran Bengtsson och hans häst Casall ledde inför den andra och avgörande rundan i semifinalen. De fyra främsta ryttarna efter dagens semifinal gick in i finaltävlingen imorgon. R-G red sist och det krävdes att han inte tappade mer än 5 poäng, vilket innebär ett missat hinder och ett tidsfel.

När jag tittar på andra sporter så kan det ju vara riktigt spännande till och från, men normalt sett så hinner man lugna ner sig något mellan stunderna med intensiv hjärtklappning. Men med hästhoppning brukar hela ritten går på en dryg minut, och på denna minut ska häst och ryttare hoppa över c:a 12-15 hinder, vilket innebär 12-15 gångers intensiv nervositet på en minut! Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen på mig innan det var klart!
Hur det gick? Ja om du inte vet det redan så klarade R-G och Casall alla hinder utom ett, så han gick vidare till finalen imorgon tillsammans med tre andra ryttare! Jag var så påverkad av hans enorma bedrift att jag fällde några tårar! Han är den andra svensk genom tiderna som har klarat av det! Och imorgon måste jag genomlida ytterligare 16 rundor; varje ryttare rider de andra tre ryttarnas häst en gång var vilket innebär 4x4 rundor.
Herregud, det kommer bli sååå spännande!!!!

Ha det bra,
 
Annie

fredag 5 september 2014

Min typ av actionhero!


Efter att ha släpat tvätt upp och ner från tvättstugan hela eftermiddagen så ser jag fram emot att få sätta mig i soffan i kväll och titta på en riktig actionfilmsklassiker, Harrison Fords Indiana Jones och de fördömdas tempel! Trots att filmen är 30 (!!!) år gammal, så tycker jag att den är lika underhållande som första gången jag såg den! Jag vet inte om det beror på att jag börjar bli gammal, eller om det är filmen som aldrig blir gammal... Förra helgen såg jag det första Indiana Jones-äventyret, och jag ser mycket fram emot att återigen se 3:an och 4:an under helgen. Det är inte helt fel med en fredagskväll i soffan med tre hundar, en underhållande film på tvn och ett trevligt handarbete i händerna:))

Ha det bra
 
Annie

torsdag 4 september 2014

Att ångra eller inte


Den här lampan såg jag i dag på http://www.lineahemma.se/ . Den talade verkligen till mig... Jag har själv funderat mycket på om jag ångrar beslut som jag har tagit i mitt kringflackande liv, och om det hade blivit bättre om jag hade gjort andra val..
Men orden på lampan är verkligen tänkvärda. Om något fick dig att le och må bra en tidpunkt i livet så finns det ingen anledning att ångra det efteråt... Är det verkligen så? Vad tycker ni?

Ha det bra,
 
Annie

onsdag 3 september 2014

Hej tomtegubbar...

Nu är en jultomte (av fyra!) nästan klar på min julduk.

Jag bestämde mig för att brodera duken på en aidaväv som har en aning större rutor (4,4 ruta/cm). Det innebär att det är lättare att räkna stygnen både på väven och på mönstret, och det går fortare att brodera:) Dessutom är ursprungsmönstret bara 40 x 40 cm och det känns ganska litet. Nu när jag har bytt väv borde duken i alla fall bli 50 x 50 cm:) Det är inte så många färger heller, vilket annars gör det svårt att hålla reda på garnerna. Eftersom det nu kommer att gå åt mera garn nu när jag har större rutor i väven så får vi se om de garner som fanns med kommer att räcka, men annars får jag väl komplettera senare. Just nu är det riktigt roligt att brodera på den här duken, och jag får verkligen julkänslor när jag ser den fina tomten ta form på duken:)

Ha det bra,
 
Annie

tisdag 2 september 2014

Ibland får man dem...

...vad då???

JO, snilleblixtar!!!

Här om kvällen stod jag och tittade in i mitt väldigt välfyllda köksskåp där tallrikar och livsmedel sammas om väldigt lite plats. Speciellt en del av skåpet har varit väldigt kaosartad, och det är där jag har förvarat torkad frukt, nötter och fröer mm. Jag har i princip bara slängt in påsar när jag har köpt dem, och sedan grävt igenom alla påsar för att hitta den rätta när jag behövde något.


Mitt utmärkta förvaringssystem...
 Men, som sagt, här om kvällen stod jag och tittade in i skåpet, och då fick jag en snilleblixt! Undrar om man skulle kunna ta långsmala lådor från IKEA och förvara påsarna i - sorterade så klart... Jag hade redan några av de lådorna jag tänkte på så jag provade om de fick plats...och storleken var PERFEKT! Idag var jag förbi IKEA och köpte några lådor till, och medan jag fixade kvällsmaten så satte jag ihop lådorna och sorterade påsar i tre grupper; torkad frukt, nötter och kokos/fröer. Sedan ställde jag in lådorna och...


...Voilà!!! Vad snyggt och prydligt det blev! Perfekt! Ibland får man ganska bra idéer (mental klapp på egna axeln)! Det känns dessutom riktigt bra att sortera lite i mitt köksskåp innan året stora baksäsong drar igång i Våran Lilla Vrå!
 
Ha det bra,
 
Annie


måndag 1 september 2014

Påbörjad: ny julduk!

Idag blev det mycket broderier i Våran Lilla Vrå. Först och främst har jag broderat på projektet som ska vara klart till nästa vecka. Sedan blev jag plötsligt sugen att börja på en julduk som jag har haft liggande ett antal år. Pappa var snäll nog att köpa några julbroderier till mig när jag kom hem från England, och den här duken var en av dem:
Och idag fick jag en sådan lust att börja brodera på den. Så är det när det gäller handarbete; man kan ha handarbetsprojekt liggande jättelänge och så helt plötsligt har man lust att ta itu med det. Sedan får man hoppas att man har kvar lusten att hålla på med det så pass länge att man blir klar med  handarbetet - annars kan det bli liggande ett tag igen... Det är därför som jag har så mycket olika handarbeten på gång - olika dagar har jag lust med olika typer av handarbeten.

Ha det bra,
 
Annie